# ID: svediakorp-gov482058
# author: Dell'Alba (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 685
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Traditionen bjuder att representanter för de olika grupperna i slutet av budgetprocessen och budgetbehandlingen pliktskyldigast och ödmjukast skall tacka de olika föredraganden som har lett det svåra arbetet med att jämka samman de olika ståndpunkterna, dvs. att komma fram till en gemensam ståndpunkt för Europaparlamentet som är kompakt, homogen, lämpad att stärka parlamentets roll och vara en utgångspunkt såväl för oss som för rådet och kommissionen.
Vilja att föra en dialog, tålamod, förmåga att förstå vad som skulle kunna vara gemensamma prioriteringar i en institution som har behov av enighet när det gäller budgeten just för att lyfta fram sina förutsättningar: detta tror jag är grundförutsättningarna för föredragandenas svåra arbete som på torsdag kommer att avslutas, åtminstone när det gäller förstabehandlingen.
Som representant för min grupp vill även jag tacka huvudföredraganden, Tillich, föredragandena för ändrings- och tilläggsbudgeten för 1997, Brinkhorst och Fabra Vallés, Giansily för EKSG: s budget, ordföranden Samland, samtliga sekreterariat samt - vilket redan har påpekats - rådet och kommissionen för det utmärkta samarbete de har gett prov på under hela denna period.
Personligen ser jag inget motiv för att tacka föredraganden för övriga institutioner som, på min begäran om att införa en liten ändring för att höja avsättningen till Sacharovpriset svarade att Europaparlamentet och budgetutskottet inte sysslar med politik.
Som om förslaget att gå från 12 till 11 sammanträdesperioder, inklusive budgetbehandlingen, inte skulle vara att syssla med politik - men detta säger huvudföredraganden, och huvudföredraganden är en hedersman - och som om beslutet från budgetutskottet att banta eller smula sönder olika budgetposter för att ytterligare kunna öka de medel som avsätts för byggnaderna i Bryssel inte skulle vara politik!
Men detta säger föredraganden Tomlinson, och Tomlinson är en hedersman.
Jag ansluter mig alltså inte till de tack som hittills har framförts och jag hoppas att församlingen, åtminstone när det gäller detta, stöder det ändringsförslag som jag presenterat tillsammans med 35 kolleger, för att, efter 8 år, avsättningen på 15 000 ecu till Sacharovpriset skall höjas och därigenom förfoga över det minimum som innebär ett reellt erkännande av detta viktiga initiativ från Europaparlamentets sida inom området mänskliga rättigheter.
När det gäller övriga frågor och mer i allmänhet - bortom denna lilla interna diskussion - vill jag här i budgetprocessens slutskede påpeka för församlingen att vi alla verkligen uppskattar denna återhållsamma politik - och ve den som försöker spräcka denna enhet! - men låt oss samtidigt se till att Europaparlamentet och rådet även fortsättningsvis är överens om att hålla sig ovanför det minimum - eller, bättre uttryckt, det högsta uttag, som ända alltid är ett minimum - som bestämdes i Edinburgh: att man inte riskerar att i slutändan betrakta Europeiska unionens budget som ett underskott i de offentliga finanserna som skall saneras, minskas, etc, etc.
Jag har nästan fått det intrycket efter de senaste två åren, att, bortsett från frågorna om den ekonomiska och monetära unionen, så menar vi och säger också inför den allmänna opinionen att ju mer vi spenderar, desto mer ökar detta hypotetiska offentliga underskott, som om 1, 26 eller 1, 16 skulle vara ett underskott och inte i stället ett nödvändigt verktyg för att genomföra gemenskapens politik.
Låt oss med andra ord vara försiktiga när det gäller detta!
Och låt oss även den 21 november avstå från att påstå att med 350 miljoner löser vi problemet med arbetslösheten i Europa.
I år har vi sammankallat denna konferens.
Även jag hoppas och förväntar mig att det skall komma positiva resultat från Luxemburgmötet den 21 november.
Men vi måste alla vara medvetna om att denna budget inte är en budget över förlorade tillgångar och att de medel som står till förfogande verkligen verkar vara otillräckliga för att man skall kunna tala om en riktig sysselsättningspolitik.
