# ID: svediakorp-gov482031
# author: Giansily (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,193
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina kära kollegor!
Jag skall alltså med mötets godkännande sammanställa de två inläggen för i dag till ett enda, som kommer att vara uppdelat i två avsnitt: det första för budgetutskottet kommer att gälla EKSG: s budget, och det andra gäller UPE-gruppens yttrande om övriga diskuterade betänkanden.
Det första inlägget till att börja med.
Förslaget till EKSG: s ändrings- och tilläggsbudget för 1997, som är föremål för diskussion i dag, kräver inte någon särskild kommentar från min sida men jag skulle vilja fästa kollegornas uppmärksamhet på det förslag som för närvarande granskas juridiskt och som jag skulle vilja lägga fram för budgetutskottets räkning, vilket innebär att vi avser att under 1998 bibehålla den planerade avsättningen på 0, 011 % av omsättningen i kol- och stålindustrin.
EKSG som skapades 1952 för en period av femtio år kommer att försvinna som särskild institutionell enhet år 2002.
Eftersom de lån som finansierats av EKSG löper på fem år kommer inga fler lån att beviljas efter 1998.
Detta förefaller i rådets ögon motivera avskaffande av detta uttag som är - och jag vill understryka det - den enda gemenskapsskatten, alltså det enda verktyget för inkomst, där kammaren får säga sitt.
När nu Europeiska unionen måste visa prov på initiativ på sysselsättningsområdet och när var och en mycket väl vet att framtiden inte ligger i att skapa småjobb i en redan överfylld offentlig sektor utan att det i stället krävs ett selektivt stöd till små och medelstora företag och industrier som enligt den allmänna uppfattningen utgör den mylla där sysselsättningen verkligen växer, förefaller det mig som om en gest på 50 miljoner ecu ur EKSG: s budget, vars kassa om man får tro kommissionen skulle uppgå till över en miljard ecu, en gest alltså, som skulle bestå i att till EIB överföra 50 miljoner ecu för att göra det möjligt för banken att bevilja lån med räntegaranti till små och medelstora företag och industrier som använder komponenter från kol- och stålsektorn, denna gest skulle uppfattas positivt, i solidaritetens namn för en industri som fullständigt omstrukturerats tack vare gemenskapssystemet och som, förefaller det mig, måste se till, att systemet fortsätter.
Låt oss nu komma till vår grupps åsikt om de övriga betänkanden som diskuteras.
När det gäller budgeten för 1998 förefaller den i UPE: s ögon betydligt mer fruktbar än de tidigare åren, bl.a. med tanke på den stora vilja till dialog som det nederländska och luxemburgska ordförandeskapet visat prov på i detta sammanhang, och som, sannolikt på grund av den ekonomiska strukturen, kännetecknas av den tydliga viljan att uppnå konsensus en månad innan toppmötet i Luxemburg om sysselsättning.
Jag måste säga att så gott som samtliga tendenser inom budgetutskottet accepterade att utvidga den uppmaning de fått från Junker att göra en särskild ansträngning för att uppbåda de finansiella medel som krävs för att lyckas.
Föredraganden, vår kollega Stansilaw Tillich, föreslog oss att i avsnitt III ta fram en summa på 150 miljoner ecu för att främja sysselsättningsskapande åtgärder.
Det säger sig självt att vår grupp inte kan vara annat än positiv till förslaget och att risken förefaller mycket liten att kommissionen skulle utnyttja medel som på detta sätt gjorts tillgängliga till ett annat område än det som står i centrum för hela Europas alla bekymmer.
Vår grupp vill inte att man följer rådet i dess förslag att med en miljard ecu under 1998 minska betalningsbemyndigandena avsedda för strukturfonderna.
Ur vår synvinkel är det självklart att det interinstitutionella avtalet respekteras bokstavligen när det gäller ett så brett utnyttjande som möjligt av åtaganden för programperioden 1994-1999.
Vi skall inte glömma att dessa medel också innebär arbetstillfällen, bl.a. inom byggnadssektorn och offentliga arbeten, och låt oss helt enkelt påminna oss om att 1998 och 1999 är de två sista åren när sammanhållningsfonden helt ägnas åt områden med svårigheter inom de femton medlemsstaterna.
Utvidgningen kan inte, med mindre än att den jämvikt som vi efter mycket arbete uppnått under åren offras, ta sig uttryck i en överföring från länderna i sammanhållningsfonden till kandidatländerna, utan att man får tänka sig andra system för regionerna med de lägsta inkomsterna.
Detta är uppgiften för programmet Agenda 2000 som vi på nytt kommer att uttala oss om.
Men det är ytterligare en anledning till att de åtaganden som tidigare gjorts uppfylls och att betalningsbemyndigandena utan minsta förändring följder de åtaganden som redan gjorts.
När det gäller särskilda anslag, och bl.a. de särskilda programmen Phare, Tacis, Meda och programmet för återuppbyggnad av f.d.
Jugoslavien måste en verklig kontroll och optimering genomföras utan dröjsmål.
Det skulle vara mycket beklagansvärt om programmen avsedda att möjliggöra en utvidgning under bästa möjliga förhållanden, att lösa svårigheterna med de tidigare republikerna i Sovjetunionen, att utveckla EuropaMedelhavspartnerskapet och få slut på kriget i f.d.
Jugoslavien inte utnyttjas på grund av bristande organisation, kontroll och kort sagt ineffektivitet.
Det är anledningen till att det faktum att man placerat 30 % av de bemyndiganden som är avsedda för återuppbyggnad av f.d.
Jugoslavien i en reserv måste ses som en vilja att noggrant kontrollera att medlen används på ett riktigt sätt, oavsett mottagare.
Europa som raskt är på väg mot utgifter på över 5 miljarder ecu för samtliga program, förbrukar, med alla proportioner bibehållna, betydligt mer än det som förr utgjorde Marshallplanen, som många européer ändå bevarat minnet av.
Men dessa nya arbetsuppgifter som numera inverkar på revisionsrätten, som är en nödvändig institution för att Europeiska unionens budgetsystem skall bli enhetligt, kräver ytterligare stora medel.
Det är med stort nöje alltså som UPE-gruppen följer vår kollega Tomlinson i hans förslag att inrätta tjänster för revisionsrätten under 1998.
På ett annat område, nämligen kommunikationsområdet, stödjer vår grupp förslaget från ekonomiutskottet vilket syftar till att på ett betydande sätt öka medlen avsedda att informera den allmänna opinionen i medlemsstaterna om införandet av euron.
Den är här om mindre än femton månader.
Låt oss inte ta risken att införa den bland medborgare som är dåligt informreade, när de inte är avsiktligt desinformerade.
Denna budget skall även, och det är för oss en huvudpunkt, vara ett tillfälle för att införa obestridliga rättsliga grunder, som t.ex för garantifonden för audiovisuella hjälpmedel.
Den kompromiss som uppnåtts i budgetutskottet om resolutionen förefaller mig gå i önskad riktning.
Sammanfattningsvis skall jag avsluta med jordbruksutgifterna som är så viktiga för sammanhållningen inom den europeiska politiken och utgör en modell för gemensam politik.
Den mycket strama beräkning som upprättats av kommissionen för nästa år har vårt godkännande.
Vi får nu hoppas att ingen katastrof av typen galna kosjukan rubbar en konstruktion som sannolikt kan bemöta en enkel konjunktur, men som inte skulle kunna stå emot alltför stora spänningar när det gäller de olika systemen för gemensamma marknadsorganisationer.
