# ID: svediakorp-gov482012
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, de förslag vi granskar inför det extra rådsmötet om sysselsättningen bygger på en utmärkt ursprungsidé.
Det skulle vara lämpligt att medlemsstaterna utbyter erfarenheter om sysselsättningen för att alla skall kunna dra nytta av de övrigas framgångar och fortsatt ansvara för sin egen politik.
Tyvärr förefaller förfarandena genom tillämpning av denna goda idé, bl.a. i Amsterdamförslaget, extremt byråkratiska.
Gemenskapen kommer inte att nöja sig med en enkel samordning utan borde fastställa en relativt sträng ram med referensnormer för alla.
Vi har bara nätt och jämt undvikit att inrätta ett system med sanktioner som vissa kräver.
Dessutom förefaller befogenheterna hos gemenskapens stater i praktiken mycket tilltrasslade eftersom rådet kommer att utarbeta riktlinjer som kan vara tillräckligt detaljerade och att det f.ö. kan anta lägst godtagbara föreskrifter på det sociala området.
Förfarandet med att minska skillnaderna mellan medlemsstaterna som föreskrivs i Amsterdamförslaget, men som uppenbarligen kommer att tillämpas i förtid, förefaller fruktansvärt komplext eftersom man kan räkna till inte mindre än tio olika etapper.
Denna samordning slutligen, som skulle ha kunnat vara mycket användbar i form av samråd och ömsesidigt utbyte, riskerar att övergå i tvång och ett byråkratiskt maraton.
När det gäller sakfrågan förefaller Europaparlamentets förslag i van Velzens betänkande inspirerade av sunt förnuft, i synnerhet när det gäller utbildning och flexibel arbetstid samt lättnader i avgifter för de låga lönerna.
Vi har emellertid två invändningar.
Betänkandet visar på en alltför stor respekt för den systematiska minskningen av arbetstiden, en idé som står i motsats till den nuvarande ekonomins utveckling men som gör det möjligt för alla dem som inte har några riktiga lösningar på arbetslöshetsproblemet att tillfälligt skaffa sig ett rent samvete genom att bedriva agitation.
För det andra noterar man ännu en gång såväl i slutsatserna från rådet i Amsterdam som i kommissionens eller Europaparlamentets förslag, den totala avsaknaden av någon som helst hänvisning till den europeiska politikens roll när det gäller att försvara handeln i kampen för sysselsättningen.
Men för oss måste denna politik absolut ingå i definitionen av en sund makroekonomisk ram för Europeiska unionen.
