# ID: svediakorp-gov481998
# author: Lienemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herrar ordföranden, kära kolleger!
I samband med enhetsakten berättade vi för våra folk att vi skulle skapa en mängd arbetstillfällen.
Men arbetslösheten bara fortsätter att öka.
I samband med Maastricht - samma löften som inte hölls.
De stränga konvergenskriterierna gjorde det inte möjligt att komma ur arbetslöshetsspiralen.
Vi ser det tydligt och vi måste byta kurs.
Byta makroekonomisk kurs kanske, men även metod.
Vi kan inte längre acceptera ekonomiska tvingande kriterier utan att det samtidigt i Europa fastställs sociala skyddskriterier som är positiva för sysselsättningen.
Det är anledningen till att Europa snabbt måste gå mot en arbetstidsförkortning.
Produktivitetsvinster och nya tekniker bör påskynda denna hundraåriga rörelse i historien.
Vi kan arbeta mindre för att producera mer.
Vi måste därför dela på arbetet, minska arbetstiden.
För att detta skall skapa arbetstillfällen måste minskningen vara massiv, snabb och allmän.
Naturligtvis är det bättre med förhandlingar.
Naturligtvis är det bättre med stimulans.
Men inför 2000-talet, inför år 2000, måste Europa överallt i alla företag ha gått ned till 35 timmar.
Det är möjligt.
Samma argument har alltid förts fram tidigare: ekonomin klarar det inte, företagen kommer inte längre att vara konkurrenskraftiga.
Det fick Jaurès höra vid övergången till åttatimmarsdag, det sades också i samband med den betalda semestern.
Men historien avgjorde: det blev inte så.
Vi kan skapa mängder av arbetstillfällen om vi samtidigt med arbetstidsförkortningen på nytt balanserar förhållandet mellan kapital och arbete, som var märkligt obalanserat på löntagarnas bekostnad, och om vi genomför en reform av skatteuttagen och de sociala avgifterna som gynnar arbetskraftsintensiva företag och straffar dem med hög vinst som inte skapar någon sysselsättning.
Det krävs alltså en europeisk skattepolitik tillsammans med den minskade arbetstiden.
Det här toppmötet bör inte handla om en ökad social avreglering.
Mötet måste i stället snabbt sätta stopp för denna avreglering för vad har vi för nytta, herr ordförande, av konvergensandelar med lägre andel öppen arbetslöshet om löntagare som inte längre syns i statistiken i verkligheten inte har tillräckligt att leva av och lever under gränsen för fattigdom?
Det är inte det slags Europa vi vill ha.
Det sociala Europa måste satsa på nytt på kampen mot avregleringen.
Sociala framsteg skall medföra ekonomiska framsteg.
De kommer inte spontant som ett slags oundviklig konsekvens, tyvärr!
