# ID: svediakorp-gov481995
# author: Jöns (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 264
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kollegor!
Först vill även jag naturligtvis varmt tacka Wim van Velzen för hans utmärkta betänkande.
Även jag välkomnar de föreslagna åtgärderna för ökad flexibilitet på arbetsplatsen och vad gäller mer flexibla arbetstider.
Flexibilisering får dock inte ske utan sociala garantier.
Flexibilitet för företagare är ena sidan av medaljen, men social trygghet måste vara den andra.
Här har vi alla skyldigheter, inte bara regeringarna, utan även arbetsmarknadens parter.
Den oerhörda ökningen av tillfälliga anställningar och galopperande deltider sker som resultat av Manchesterkapitalismen, där företagen på ett likartat sätt suger ut de anställda präglad av den globala konkurrensen.
Eftersom det är bättre att ha någon form av arbete än inget alls, ser sig allt fler människor i sin nödsituation tvingade att acceptera den typen av sysselsättningsformer, trots att de för det mesta saknar varje form av social trygghet och även arbetsrättsligt är långt från att vara likställda de heltidssysselsatta.
Här manifesterar sig en stor brist i den europeiska socialpolitiken som vi borde ha som högsta krav på oss att undanröja, om vi menar allvar med flexibiliteten.
Här gäller det att skapa fasta regler och konkreta europeiska minimistandarder.
För om vi låter det stanna vid den modlöshet som arbetsmarknadens parter visade upp i sitt europeiska deltidsavtal, då kan vi lika gärna säga godnatt!
Ett nollavtal har aldrig inneburit några sociala framsteg och det kommer inte heller i framtiden innebära arbetsfred.
Vi behöver flexibla arbetsvillkor men utan diskriminering av arbetsrätt och social trygghet.
