# ID: svediakorp-gov481982
# author: Chanterie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kollegor!
Vi har denna förmiddag från såväl premiärminister Juncker som kommissionsordförande Santer kunnat höra att många förordningar, betänkanden, resolutioner, rapporter har framlagts under de senaste åren, många ord har flödat, men att det tyvärr har fattats få beslut, och att de stora planerna som funnits fram tills nu egentligen inte kunnat förändra detta faktum, i synnerhet att arbetslösheten inom EU har förblivit oacceptabelt hög, 18 miljoner arbetslösa.
Men jag erinrar mig att kommissionär Flynn har antytt att en högre siffra är mer realistisk, kanske 25 miljoner.
Tyvärr tror man fortfarande i för hög grad att sysselsättning exklusivt är förbundet med ekonomisk tillväxt.
Vi behöver naturligtvis ekonomisk tillväxt.
Utan ekonomisk tillväxt kan inte extra sysselsättning skapas direkt, men vi har lika stort behov av en aktiv och effektiv arbetsmarknadspolitik, såväl i perioder av högkonjunktur som av lågkonjunktur.
Jag skulle vilja knyta fyra konkreta arenor till de förslag vi har hört denna förmiddag.
För det första de transeuropeiska nätverkens arena.
Jag hoppas att denna arena nu äntligen släpps fri, och att man i Luxemburg beslutar om de finansiella medlen som är nödvändiga till detta, för vi vet att dessa transeuropeiska nätverk egentligen är drivaxlar som för med sig extra investeringar, vilka kommer att stimulera den ekonomiska tillväxten och som även direkt kommer att föra med sig högre sysselsättning.
Andra arenan: kapitalinjektionerna till de små eller medelstora företagen.
De företag som i sig redan är de som skapar flest jobb.
Tredje arenan: finansiell stimulans för vetenskaplig forskning och teknologisk utveckling för att kunna minska klyftan till Japan och USA, men också krediter till arbetsförmedling, yrkesutbildning, sysselsättningsmöjligheter i miljösektorn och de kulturella sektorerna och i den så kallade tredje sektorn, den sociala ekonomins sektor.
Fjärde arenan: arenan för reducering av skatten på arbete, både inom och utom ramen för skattelagstiftning.
Kommissionär Monti har vad denna problematik beträffar egentligen utfört banbrytande arbete.
Jag hoppas att några steg framåt ska kunna tas även här med det luxemburgska ordförandeskapets ansträngningar.
Då kommer jag till det sista elementet, det element som vi fullständigt kan sluta upp bakom i fråga om de förslag om hur man skall ta itu med detta.
Jag tror att det verkligen är bra att säga att den enda effektiva metoden - det har bevisats i samband med EMU - är konvergensmetoden, under förutsättning att den kombineras med ett tidsschema.
Det är denna metod som vi måste kunna konkretisera på ett område som ungdomssysselsättningen, vid definitionen av sysselsättningsnivån, till exempel 65 % över fem år, skolning av långtidsarbetslösa, reformering av arbetstiden och annat.
Tre aktörer måste spela en viktig roll och ta sig an denna uppgift tillsammans.
EU, som måste ge impulserna, medlemsstaterna, som måste utarbeta sina årliga handlingsprogram, och arbetsmarknadsparterna, som måste kunna ta sitt ansvar.
Detta är vägen till toppmötet i Luxemburg.
Jag hoppas att denna väg, som två eminenta luxemburgska politiker har visat för oss, också är den riktiga vägen till den sociala unionen.
