# ID: svediakorp-gov481964
# author: Podestà (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Man har redan från flera håll understrukit denna frågas stora betydelse.
Vi diskuterar - jag använder samma ord som Jacques Delors när han lämnade denna församling - den viktigaste frågan för Europa under de kommande femton åren.
Någon använde ett starkt uttryck idag: massarbetslöshet, nästan tjugo miljoner européer saknar ett fast arbete.
Utan tvekan är behovet av att öka de resurser som avsätts för utveckling en prioriterad fråga, men jag anser att en av de viktigaste aspekterna är den som rör de villkor under vilka resurserna som avsätts för utveckling kan resultera i en ökad sysselsättning.
Vi lever i en epok när världens ekonomier möts, och det kommer att bli allt mer märkbart.
Vi kan med andra ord inte gå fram på vägar som avviker från de allmänna förutsättningarna.
I det här läget väcker det val som två länder gjort - Frankrike och Italien - nämligen att minska arbetstiden på ett byråkratiskt och planerat vis, stor oro.
Någon använde I dag, för bara ett par minuter sedan, uttrycket " ett värdigare liv ".
Men, mina damer och herrar, arbete är inte ovärdigt!
Arbetet är något heligt, det är något som förädlar människan och idén att genom lagstiftning minska arbetstiden är något obegripligt.
Tänk efter ett ögonblick: arbetet skapas av företaget och företaget är något levande, något som har sina egna behov.Endast om arbetsmarknadens parter kan skapa en dialog, komma fram till en överenskommelse om behoven och målen kommer det att bli möjligt att verkligen skydda sysselsättningen.
Vad händer om vi med lagens hjälp sänker arbetstiden till 35 timmar?
Vi kommer förmodligen att få en ökning av kostnaderna, förmodligen leder det till en ökad rationalisering av produktionen, ökad automatisering, förmodligen kommer det att leda till en ökad utflyttning av företag från Europeiska unionen, inte bara av de stora, men även av de små och medelstora företagen.
Det finns konkreta exempel i Europa: Storbritannien och Holland, där man under ett par år har sänkt arbetslösheten med ett par procent just genom att tillämpa flexibilitet, och inte genom att på ett planerat och byråkratiskt vis tvinga fram en sänkning av arbetstiden.
Även om alla förmodligen anser det vara viktigt att klara av utmaningen att skapa - vilket är det viktigaste - en stabil sysselsättning, skapa välstånd för att kunna garantera tryggheten, så tror jag att Europa måste använda sig av metoder som är effektiva i den globala situation i vilken vi befinner oss.
