# ID: svediakorp-gov481956
# author: Hermange (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 563
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi måste konstatera att Europa i dag räknar över 18 miljoner arbetslösa, varav 5 miljoner är under 25 år och, vilket ordförande Santer nyss påpekade, nära 50 % är långtidsarbetslösa.
Det är alltså lämpligt, och det är viktigt för oss om vi vill undvika denna destruktiva process, att på nytt erbjuda alla möjlighet till sysselsättning i ett tillväxtsamhälle med mänskligt ansikte.
Våra medborgare förväntar sig faktiskt konkreta åtgärder, realistiska åtgärder, vilka är de enda som gör det möjligt för Europa att på nytt genomföra en dynamisk satsning för att skapa sysselsättning.
Vi vet mycket väl att Amsterdamfördraget innehåller sociala förbättringar, i synnerhet när det gäller att bekämpa social utslagning, men vi måste erkänna att när det gäller sysselsättningen är framstegen på juridisk nivå inte tillräckligt konkreta.
Det är anledningen till att det särskilda Europeiska rådet om sysselsättningen som skall äga rum den 20 och 21 november kommer att ge upphov till rättmätiga förhoppningar bland befolkningen, eftersom, herr ordförande, mina kära kolleger, våra medborgare förväntar sig att toppmötet om sysselsättning resulterar i påtagliga initiativ och all god vilja måste därför mobiliseras.
Det är i den andan som vi i dag diskuterar ett viktigt betänkande och arbetet som utförts av utskottet för sysselsättning och socialfrågor, under överinseende av dess ordförande och föredragande, är av stor intresse.
Hur skall vi då agera konkret?
Vår grupp har genom mig lämnat ett ändringsförslag som vi anser mycket viktigt, eftersom vi begär att överskottsmedel från EKSG skall utnyttjas i förskott för att gynna sysselsättningen, tack vare ett särskilt anslag från Europeiska investeringsbanken, så att den främjar projekt som innebär sysselsättning i de små och medelstora företagen.
På så sätt kan 50 miljoner ecu lösgöras.
Vi anser att den icke byråkratiska metoden, med en öppen förvaltning av medlen, som består i att överlämna medlen direkt till EIB har fördelen att stimulera andan av företagsamhet och innovation och skapa en grund för ett verkligt stöd till varaktig sysselsättning, bl.a. till förmån för de små och medelstora företagen.
I det hänseendet tackar jag föredraganden för hans stöd, för jag tror att det är viktigt att vi gemensamt försvarar detta konstruktiva förslag för sysselsättningen.
Det andra viktiga initiativet är att vi måste främja en ny organisation av arbetet.
Jag skulle vilja lämna några kommentarer om det som sägs i betänkandet på detta område.
Betänkandet anger att denna omorganisation absolut måste gå via en systematisk minskning av arbetstiden.
Jag är verkligen rädd i dag för att uttrycket " arbetstidsförkortning " är på modet i vissa europeiska länder och att denna åtgärd på sikt, kanske inte omedelbart men på sikt, visar sig motstridig och asocial om den tillämpas på ett tvingande sätt för alla företag.
Jag fruktar också att en automatisk nedsättning av arbetstiden tvärtom gynnar utvecklingen av övertid, och t.o.m. svartjobb samt mekaniseringen.
Snarare än att systematiskt ta upp en minskning av arbetstiden skulle jag föredra att, för de europeiska företagens konkurrenskraft, överväga en flexibel och klok organisation av arbetstiden som anpassas till företagets ekonomiska och mänskliga verklighet och dess miljö.
Det är i den andan som vår grupp lämnat några ändringsförslag till van Velzens betänkande.
