# ID: svediakorp-gov481954
# author: Hughes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 700
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Efter förhandlingarna i Amsterdam och införandet av det nya kapitlet om sysselsättning, och efter beslutet att genomföra ett särskilt toppmöte om sysselsättning, så utmanade Jean-Claude Juncker alla medlemsstaterna och våra institutioner, genom att säga att ett sådant toppmöte bara vore meningsfullt om det ledde till konkreta och genomförbara framsteg.
Wim van Velzen är att gratulera till att ha antagit den utmaningen å parlamentets vägnar i sitt utmärkta betänkande.
På motsvarande sätt måste kommissionen gratuleras till sina riktlinjer.
Det utkast till riktlinjer man tagit fram för de fyra områdena företagsamhet, anställningsbarhet, anpassningsbarhet och, i synnerhet, lika möjligheter, träffade mitt i prick.
Detta är de områden vi måste ta itu med om vi på korrekt sätt ska kunna hantera alla de många olika förändringar som måste hanteras i våra samhällen.
Det finns två möjliga synsätt när det gäller vad som kom fram ur förhandlingarna i Amsterdam.
Antingen förverkligade våra ledare en uppriktig önskan att återställa balansen i fördraget mellan omsorgen om konvergens och monetär union å den ena sidan och sysselsättning å den andra - antingen agerade de ärligt för att göra fördraget relevant för varje medborgare i Europa, eller så ägnade de sig åt ett cyniskt förehavande, en förevändning, genom att ta med ett sysselsättningskapitel som de inte hade någon avsikt att ge en verklig mening eller verklig effekt.
Om det senare är fallet så är det min bestämda uppfattning att medborgare och röstande vid folkomröstningar kommer att genomskåda förevändningen.
Det står också klart att vi på denna sida av kammaren inte kommer att medverka i en marknadsföringsinsats för att sälja en sådan förevändning.
Det avgörande när det gäller att fastställa vilken uppfattning som är den rätta - ett äkta engagemang eller ett cyniskt utövande - kommer att utgöras av det särskilda toppmötet om sysselsättning.
Om inte det kan ta sig igenom den hittillsvarande ändlösa rundgående retoriken, om den inte leder till konkreta åtgärder eller garantier för medborgare, så kommer den att anses vara och förtjänas att anses vara ett misslyckande.
Det kommer inte att glömmas i tysthet.
Det kommer att bli ett misslyckande som kommer att förfölja försöken att få Amsterdamfördraget ratificerat.
Samtidigt måste vi inse att det särskilda sysselsättningstoppmötet utgör början och inte slutet på en ny process.
Vi kan inte förvänta oss att alla de erforderliga nya mekanismerna och förfarandena, för att göra sysselsättningskapitlet meningsfullt, riktlinjerna för sysselsättning och rekommendationsförfarandena, skall komma på plats genom att man bara knäpper med fingrarna.
Vi bör inte lägga alla våra förväntningar på dessa nya förfaranden på detta enda särskilda toppmöte, men vi måste se en tydlig signal på att dessa förfaranden kommer att få substans och verklig innebörd för våra medborgare.
Det innefattar överenskommelse om åtminstone några konkreta åtgärder eller garantier.
Det erkänner de flesta regeringar idag.
Jag hoppas att de som ännu inte gjort det kommer att göra det per den 20 november.
Enligt min uppfattning, som bygger på överläggningar under de senaste veckorna, så finns det fyra nyckelåtgärder eller -garantier som våra ledare bör kunna komma överens om vid toppmötet: för det första, en garanti att ingen person kommer att tillåtas vara arbetslös under mer än tolv månader utan något ingripande: jobbtilldelning, utbildning eller omskolning, vidareutbildning, eller vad som helst, där blandningen skall fastslås på medlemsstatsnivån; för det andra en garanti att ingen person under 25 års ålder skall klassas som arbetslös, utan snarare som en person som är föremål för utbildning, omskolning, jobbtilldelning, eller vidareutbildning eller högre utbildning; för det tredje ett beslut att tillåta en sänkning av socialavgifterna för arbetskraftsintensiva sysselsättningar till den lägsta tänkbara nivån; för det fjärde en överenskommelse att upprätta en norm utifrån förhållandet mellan den aktiva och den inaktiva befolkningen i de tre medlemsstaterna som lyckats bäst.
Detta utgör, enligt min uppfattning, de viktiga proven utifrån vilka vi bör mäta huruvida toppmötet lyckas eller misslyckas.
Jag hoppas att våra ledare antar denna utmaning.
