# ID: svediakorp-gov481916
# author: Schaffner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi står inför en mycket känslig text, med tanke på dess innehåll.
Förslaget till direktiv om mönsterskydd har varit föremål för en gemensam ståndpunkt som enhälligt antagits av rådet.
Det är mer än önskvärt att den nu resulterar i den balanserade version som rådet fastställt, eftersom en förlikning skulle äventyra denna känsliga konstruktion och framförallt riskera att leda till ett definitivt misslyckande med hela texten.
Men Europeiska unionen behöver verkligen ett harmoniserat och balanserat system för juridiskt skydd av industriell äganderätt.
Genom att överta reparationsklausulen som antogs vid den första behandlingen har vi skapat ett system som inte kan tillämpas i praktiken.
Reparationsklausulerna upprättar ingen kontraktsförbindelse mellan innehavaren av den industriella äganderätten och den som kopierar, som då nöjer sig med att erbjuda en kompensation utan någon som helst garanti när det gäller såld volym och verkställandet av betalningen.
Detta kan bara resultera i ett ökat antal tvister.
I princip borde inte reparationsklausulen tillämpas när innehavaren av den industriella äganderätten kan bevisa att den som kopierar inte kan eller vill uppfylla sina åtaganden, men hur kan man få fram ett sådant bevis mot någon som kopierar, särskilt när denne är etablerad utanför Europeiska unionen?
Även tillsammans med ett system för ersättning innebär den reparationsklausul som föredraganden föreslår stora invändningar på rättviseplanet.
Å ena sidan sägs att den som kopierar endast är skyldig att erbjuda ersättning till innehavaren av den industriella äganderätten, för att hans kopieringsverksamhet skall betraktas som tillåten och därmed undgå att klassificeras som förfalskning.
Å andra sidan kommer den som kopierar att envisas med att producera produkter med stor omsättning och stor försäljninsvolym medan tillverkaren är tvungen att under tio år tillverka över 150 000 enheter för att dessa skall stå till konsumentens förfogande.
I motsats till vad man vill få oss att tro kommer reparationsklausulen inte att gynna konsumenten.
Endast originaldelar erbjuder garantier för rostskydd, mekaniskt motstånd och säkerhet som rätteligen krävs av konsumenten och där tillverkaren har ett ansvar.
Det är framförallt av säkerhetsskäl som tillverkarna tillsammans med behöriga juridiska och administrativa myndigheter i medlemsstaterna eller i Europeiska unionen inlett en satsning utan motstycke för att bekämpa säkerhetsrisker som uppkommer på grund av förfalskningar och parallella marknader för reservdelar.
När det gäller priser påverkar respekten för den industriella äganderätten inte konsumenten negativt.
I Förenade kungariket där kopieringen är fri har priset för reservdelar ökat med 13 % mellan 1989 och 1993 medan priserna i Frankrike, där denna äganderätt är skyddad, under samma period endast stigit med 1, 6 %.
Fördelen för konsumenten riskerar framförallt att vara en illusorisk sådan.
Ett pris som förefaller lägre innebär i verkligheten en högre slutkostnad p.g.a. problem med kvalitet, säkerhet och anpassningsbarhet.
Genom att acceptera kopiering av reservdelar från första dagen bryter denna klausul mot de grundläggande principerna för industriell äganderätt och innebär en mycket stor ekonomisk risk för de industrier som måste göra stora investeringar i estetiska beståndsdelar.
Den gemensamma ståndpunkten är en balanserad helhet som inte kan ifrågasättas av ett ur ekonomisk synvinkel så tungt inslag som återinförandet av reparationsklausulen.
