# ID: svediakorp-gov481913
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,102
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Vi behandlar ett ämne som vi redan hållit på med ganska lång tid, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv om mönsterskydd.
I första behandlingen formulerade Europaparlamentet en rad ändringsförslag.
Kommissionen korrigerade och modifierade några av de ändringsförslagen.
Frågan kom till rådet och rådet avslog på det stora hela Europaparlamentets ändringsförslag.
Direktivet är ett direktiv med större omfång än vad allmänheten ibland tror.
Det handlar nämligen i allmänhet om mönsterskydd.
Till skillnad från annan industriell äganderätt, som är vad vi skulle kunna kalla funktionell industriell äganderätt, vilken handlar om att apparaterna fungerar, att sakerna går som de skall.
Mönstren tillför en estetisk aspekt.
Man skulle kunna säga att det är den estetiska äganderätten inom det immaterialrättsliga systemet.
Därför intresserar det oss inte så mycket att maskinerna fungerar eller ej utan att det yttre -det synliga- består av en harmonisk enhet.
Här kommer det in element som vi skulle kunna kalla immaterialrätt mer än industriell äganderätt.
Direktivet hänvisar inte till en konkret form av mönsterskyddet, utan behandlar alla former.
Vi talar exempelvis om skydd av textilmönster, glasmönster, plastmönster och all slags mönster som varje industriprodukt har i ett visst moment.
Direktivet innehåller dessa allmänna karakteristika, men jag anser att vi måste urskilja två typer av problem.
De som gäller generella egenskaper vid skapandet av mönstret och de som gäller ett konkret fall: den berömda frågan om reservdelar.
Beträffande det generella problemet, funktionen av industriellt mönsterskydd genom ett harmoniseringsdirektiv, har jag fått intrycket att det inte finns några större skillnader.
Detta har fått rådet att tro att frågan skulle kunna lösas genom att placera reservdelsproblemet inom parentes.
Det bör framhävas att diskussionen angående de så kallade reservdelarna är en diskussion som utgår från en filososfisk fråga, det vill säga om mönsterskyddet omfattar hela produkten eller endast en del av den.
Jag minns från min barndom att när en radio eller liknande gick sönder skickades den iväg för reparation.
I dag är det, som vi vet, för de flesta industriprodukter dyrare att reparera än att köpa en ny vara, varför frågan om reservdelar inte dyker upp.
Om klockan går sönder är det normala att man slänger den och köper en ny, om det inte är en antikvitet, vilket gör att vi praktiskt taget befinner oss utanför industrisfären.
Ett ställe där frågan har tagits upp är inom reservdelsområdet för bilar, konkret beträffande yttre reservdelar.
När en allvarlig olycka inträffar med dödsfall etc. försvinner normalt bilen eller går upp i rök, men de flesta bilolyckor består av små kollisioner som vi har i städerna, i vilka någon oförsiktigt passerar förbi på en sida och skadar en dörr, en vindruta eller så skadas helt enkelt kofångaren.
Detta ger upphov till utvecklingen av en viktig industri i många europeiska länder, reservdelsindustrin.
Biltillverkarna hävdar att när en reservdelsfabrikant kopierar modellen X, som kan vara en lyxbil, och marknadsför den, bryter han mot deras mönsterrätt.
Det finns de som å andra sidan menar att det inte är så utan att mönsterskyddet måste gälla mönstret i sin helhet och att om en del i ett mönster skadas är den inte skyddad.
Just nu finns en mycket tydlig indelning i Förenade kungarikets rättspraxis.
I Förenade kungarikets finns i dag inget skydd för enskilda delar, och det finns åtminstone två europeiska länder som har en begynnande rättspraxis som också går i riktningen mot att inte ge detta skydd för ursprungstillverkaren, vilket således ger en reservdelsfabrikant rätten att ersätta delarna på ett eller annat sätt.
Som föredragande utgick jag i första behandlingen från en bas med ett integrerat skydd av delarna, men jag röstades ned i utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt och som god förlorare accepterade jag nederlaget och antog synen i utskottet för rättsliga frågor.
Utskottet för rättsliga frågor föreslog en mellanlösning som bestod i att ge reservdelsfabrikanterna möjligheten att använda mönstren, eller de delar av mönstren som användes vid reparation, och ersätta tillverkaren, genom fastställande av en kompensation.
Med detta skulle man kunna nå en kompromisslösning mellan de båda.
Förslaget upprättade ett system som vi skulle kunna kalla obligatorisk licens och det tycks som om kommissionen ansåg det vara ett bra förslag då den beslutade att föra det vidare.
Rådet ansåg tvärtom och kom till den salomoniska lösningen att " vi löser inte problemet ".
Ur parlamentets utgångspunkt anser vi att detta är den sämsta lösningen, för det finns ingen sämre lösning ur den inre marknadens perspektiv, än att lämna frågorna öppna.
Problemen måste lösas för att det skall kunna uppstå en viss stabilitet i näringslivets relationer och i investeringarna.
Denna stabilitet uppnås genom en lösning, om den så är bra eller dålig.
Den sämsta lösningen är att inte ge någon lösning.
Därför har parlamentet återigen ingivit större delen av ändringsförslagen från första behandlingen och använt de förbättringar som kommissionen tillförde texten.
Det finns några andra ändringsförslag av mindre betydelse.
Exempelvis finns en motivering som tar upp frågan om motorcyklar, om synliga delar eller sådana som inte syns.
Men generellt sett står vi, å ena sidan inför ett avslag från rådet på parlamentets förslag och med ett försök att placera frågan inom parentes, och å andra sidan parlamentets ståndpunkt som föreslår en lösning.
Jag hoppas att man i rådet är kapabel att lösa de interna skillnaderna.
Det verkliga problemet är, som vi alla vet, att det inom rådet finns stater som är för en lösning och stater som är för en annan.
För parlamentets del anser jag att vi uppfyller våra förpliktelser då vi inger denna samling ändringsförslag.
Det är en rimlig samling ändringsförslag vars syfte är att finna en kompromiss och den har vid ett tidigare tillfälle fått kommissionens stöd och är helt försvarbar inför rådet.
Det vill säga, parlamentets ståndpunkt är en helt och hållet konstruktiv ståndpunkt, vi är mycket intresserade av att detta direktiv så snart som möjligt anpassas till syftet att harmonisera hela mönsterfrågan.
Men å andra sidan insisterar vi på att den reglering som kommer ut av detta måste vara en korrekt reglering som löser problemen på ett effektivt sätt.
Således ber jag kammaren att stödja de ändringsförslag som antagits av utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt.
