# ID: svediakorp-gov481908
# author: Desama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag skall inte upprepa vad de som varit för mig sagt, men jag skall erinra om en punkt i historien som jag var direkt vittne till.
Vid det första medbeslutandet mellan parlamentet och rådet i april 1994 motsatte sig två av de tolv länderna att en summa på 12, 359 miljarder ecu beviljas.
Ända till sista stund motsatte sig två länder det: Förenade kungariket - jag nämner det som en upplysning - och Tyskland.
Dessa två länder anslöt sig slutligen till den gemensamma ståndpunkten genom att säga: vi kan vara överens om beloppet, men vi kommer inte att lägga fram det som den är.
Å ena sidan kommer det att finnas 11 700 miljarder och sedan 700 miljoner, som kommer att finansieras på nytt under resans gång.
Låt oss i dag konstatera att det inte bara är rådet som inte hållit sina löften utan att det också är dessa två länder som in till sista stund hindrat oss från att erhålla större summor, oaktat det faktum att budgetplanen inte reviderats.
Det är alltså en fullständigt unik situation.
Kommissionen, som ju är fördragens beskyddare borde, herr kommissionär, vilket Linkohr nyss sade, ifrågasätta detta institutionella avsteg som blir allt allvarligare och där ett särskilt råd som ekofin tillskansar sig makt som överstiger t.o.m. den som Europeiska rådet har, vilket vi nyligen sett med vitboken.
Här förekommer avsteg som jag vill fästa er uppmärksamhet på.
Det är inte bara ett uttalande från talarstolen.
Det är ett verkligt hot mot balansen i våra institutioner och systemen för medbeslutande.
När det gäller kommissionen har den kritiserats.
Jag skulle gärna i det hänseendet för att vara rättvis säga att den medvetet gjort sin plikt genom att lägga fram ett förslag på 700 miljoner.
Jag skulle inte våga säga att den gjort det med stor övertygelse.
Och vi har inte alltid känt det nödvändiga stödet från kommissionen i detta ärende.
Till alla dem som i dag och inte utan anledning anser att resultatet är en smula magert skall jag föreslå, och det kommer inte att förvåna mina kolleger i den socialistiska gruppen, ett kinesiskt ordspråk som säger: " det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret ".
Låt oss därför godkänna det ljus som Linkohr tänder för oss.
