# ID: svediakorp-gov481901
# author: Linkohr (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 780
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Efter halvannat års sega förhandlingar - och det var verkligen sega förhandlingar - med rådet, som flera gånger höll på att kapsejsa, har Europaparlamentet i ett förlikningsförfarande fått igenom en höjning av det löpande ramprogrammet för forskning med 115 miljoner ecu.
Det hade även sina svårigheter på grund av - det säger jag en gång till tydligt - att kommission själv hade tänkt nöja sig med 100 miljoner ecu.
Alltså är de 115 miljonerna ecu verkligen även en framgång för parlamentet.
Jag vill därför tacka alla dem som gjort detta möjligt - inte minst mina kollegor och - det säger jag än en gång tydligt - även det luxemburgska ordförandeskapet.
Men i vilken utsträckning förtjänar verkligen detta resultat att kallas för " framgång "?
Vi kan säkert värdera positivt att vi lyckades genomföra någonting, även om vi ursprungligen utgick från 700 miljoner ecu.
Vi kan även värdera positivt att vi har antagit ett nytt program och det dessutom för första gången på Europaparlamentets initiativ och inte på kommissionens initiativ - ett program för att forska fram nya metoder för att röja antipersonminor.
För detta ändamål finns inklusive tilläggs- och ändringsbudgeten 20 miljoner till förfogande.
I övrigt ber jag att få hänvisa till - något som ofta sagts - att det världen över finns uppskattningsvis 110 miljoner antipersonminor utlagda.
Om man skulle ta bort dem med dagens metoder - om man mot förmodan hade de pengarna - skulle man behöva 1 000 år.
Vi fick även igenom att ytterligare 35 miljoner ecu avsätts för BSE-forskningen, även det en framgång, enligt min uppfattning.
I sammanhanget handlar det inte bara om forskning kring BSE-sjukdomen i sig utan om nya överföringsmekanismer.
Jag förväntar mig i varje fall av resultaten förklaringar till andra epidemiska överföringsvägar.
Inte minst - även det skedde, tror jag, efter parlamentets påtryckningar - har vi numera pengar för förnyelsebar energi och naturligtvis även för de löpande programmen inom områdena multimedia klimat, transport, telematik m.m.
Man blir fundersam över att det här tillämpade förfarandet, i varje fall i denna fråga, inte tillät några äkta förhandlingar.
Mitt emot oss satt inte de egentliga beslutsfattarna - även om jag uppskattar forskningsministrarna.
Vi hade nämligen egentligen behövt förhandla med Ekofin-rådet, men det var inte närvarande, eftersom denna fråga formellt inte var Ekofins bord.
Man blir fundersam över att parlament i budgetförfarandet genom omflyttningar ville ställa 200 miljoner ecu till förfogande för forskning, men att rådet till slut endast ville bevilja 115 miljoner.
200 miljoner hade funnits till förfogande utan att man totalt sett hade behövt ge ut mer pengar, eftersom denna summa hade frigjorts genom omflyttningar.
Rådet ville emellertid bara ge 115 miljoner till forskning.
Det är ett mycket märkvärdigt synsätt på forskning och beslår många skönmålande tal med lögn. precis sådana som hållits här.
Det är desto tråkigare som forskningsutgifterna totalt sett inom Europeiska unionen fortfarande stagnerar.
Det må finnas undantag, men totalt sett sjunker forskningsutgifterna i de femton medlemsländerna, åtminstone stagnerar de.
Det är inget bra exempel på innovationspolitik.
Vi kommer förmodligen redan under de närmaste veckorna eller månaderna uppleva fenomenet att genom den tillväxt, som vi lyckligtvis åter kan observera, kommer det att behövas kvalificerat yrkesfolk.
Det kommer det inte att finnas överhuvudtaget, eftersom det under de senaste åren inte skett någon utbildning inom dessa områden.
Unga människor har avråtts från att studera tekniska ämnen eller naturvetenskap.
I framtiden kommer man förmodligen att behöva falla tillbaka på indisk eller annan kvalificerad arbetskraft.
Det är glädjande för indierna, men tråkigt för européerna.
En sista anmärkning.
Det var för parlamentarikerna säkert inte lätt att till slut säga ja till kompromissen.
Trots det skulle jag vilja be alla de som då uttalade sig med reservation att i morgon vid omröstningen rösta ja till programmet.
Vi bör inte förhålla oss så som om vi inte vill ha programmet överhuvudtaget.
För om vi skulle rösta mot, då kommer det att bli ännu mindre än vad vi lyckades genomföra.
Jag ber er alla således om stöd.
Jag anmodar även kommissionen att så snabbt som möjligt genomföra besluten.
Detta gäller särskilt minorna.
Den måste även - det säger jag än en gång tydligt - tillsätta en lämplig ledning som är handlingskraftig samt inom den korta tid som nu står till förfogande under nästa år även betala ut pengarna på ett vettigt sätt.
