# ID: svediakorp-gov481882
# author: Rosado Fernandes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag vill be min kollega Campos om ursäkt för att jag lägger mig i denna debatt, men jag skulle också vilja säga honom att det skulle gå lättare för honom om han själv avsagt sig immuniteten.
Immuniteten är naturligtvis ett skydd, vi kan anklaga, förolämpa och göra vad vi vill, men detta ser naturligtvis inte bra ut inom politikens etik.
På min farfars tid löstes dessa frågor med en duell.
Nu är alla människor rädda för att avlossa skott.
På min pappas tid löstes dessa frågor med käpp eller knytnävar.
Nu löser man frågorna med en debatt här i parlamentet.
Campos, ni skulle kunna besparat oss detta oerhörda arbete och denna extremt svåra och obehagliga uppgift, genom att säga " ja " eller " nej " vi vill upphäva immuniteten för en respekterad kollega.
Själv har jag alltid betraktat honom som en modig man men har alltid beklagat att hans passion fört honom till den extrema ändpunkt, inte bara gentemot sina fiender utan också gentemot sina goda vänner, vilket till och med slutade med att han sköt sig själv i foten.
Detta är vad som hänt!
Jag har alltid ansett att den som inget har inget kan förlora.
Det är uppenbart att det här finns två olika frågor: det finns en fråga om personliga förolämpningar, men också en mer politisk fråga, en fråga för den nuvarande regeringen.
Om ledamöterna verkligen vill skapa trovärdighet, vill skapa etisk prestige, vilket man inte har, vill förtjäna pressens uppvaktning, och jag vet att det finns många föga ärliga journalister, vilket vi såg i det fall vi diskuterade nyss, måste de själva kämpa för detta.
Den dag jag vill förolämpa någon kommer jag att avstå från min parlamentariska immunitet, om det inte uppstår något mer våldsamt utbyte av åsikter med den förolämpade personen.
Jag tror att upphävandet av immuniteten, på det sätt jag tänkte mig i fallet med ledamot Tapie, och ingen av de två sakerna kan jämföras, kan föreslås som en metod för att bevara etiken i detta parlament.
