# ID: svediakorp-gov481879
# author: Palacio Vallelersundi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,229
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi skall tala om immunitet, vilket innebär att tala om rättigheter och privilegier för kammaren och oss som utgör den.
Som alltid när vi talar om rättigheter och privilegier, måste vi tänka efter ordentligt vad som ligger bakom dessa rättigheter och privilegier.
Låt oss vara tydliga: rättigheterna och privilegierna för kammaren och dess parlamentariker är ingenting vi äger.
De är tvärtom en tillgång som vi bör förvalta med ett ödmjukt ansvar och som måste vägas mot en annan grundläggande princip i vår rättsordning, nämligen likhetsprincipen.
Vi är alla lika inför lagen.
Vi är alla lika inför rättvisan.
Om den principen skall sättas på undantag kan det aldrig få ske på grund av egennytta, vinstintresse eller som privilegium för en speciell person, utan för att andra högre principer talar för det, som, i slutändan, upprätthållandet av det demokratiska systemet.
Vi står således, herr ordförande, inför ett problem där vi måste väga rättsliga intressen mot denna kammares ansvar.
Vi skall analysera de två betänkanden som vi i dag tar upp var för sig.
Jag tar först upp betänkandet om mål 384 / 96, för vilket jag själv är föredragande.
I detta betänkande, herr ordförande, är den första fråga som parlamentet bör analysera om de nödvändiga förfaranderekvisiten är uppfyllda för att man skall ta i beaktande ett upphävande av immuniteten.
För, som jag redan har påpekat är vi förvaltare av dessa privilegier, förvaltare av dessa rättigheter.
Endast förvaltare.
Därför måste vi analysera det med ödmjukhet och extrem noggrannhet.
Nåväl, herr ordförande, i fallet med begäran från de rättsliga myndigheterna i Portugal kan inte parlamentet uttala sig om upphävande av immuniteten, därför att villkoren för ett mål inte är uppfyllda, och sålunda var rösten från utskottet för arbetsordningen, valprövning och ledamöters immunitet enhällig, efter sin analys.
För att kunna inleda en undersökning om upphävande eller inte av immuniteten, i enlighet med den tillämpbara europeiska lagstiftningen som hänvisar till den portugisiska författningen och reglerna för det portugisiska parlamentet, måste det finnas en definitiv anklagelse, ett formellt åtal.
Med andra ord räcker det inte att man inleder en process, en undersökning, för att analysera om en viss straffbar handling har ägt rum, utan dessa undersökningar måste ha lett till en förundersökning och den kompetenta rättsinstansen måste ha funnit tillräcklig bevisning för ett beslut om lagföring, ett formellt åtal.
I det första fallet - och jag upprepar: det första fallet 384 / 96 - finns inte dessa rekvisit.
Därför var utskottet för arbetsordningen, valprövning och ledamöters immunitet kategorisk, och jag som föredragande kan inte annat än att stödja den hållningen: det finns ingen anledning att upphäva immuniteten för Ribeiro Campos i detta mål.
Jag upprepar att det inte finns någon anledning därför att man inte har uppfyllt rekvisiten för ett åtal som respekten för våra europeiska regler i sin helhet och en hänvisning till de portugisiska konstitutionella reglerna, framför allt artikel 160 i den portugisiska författningen, kräver.
Situationen i det andra målet - mål 6119 / 94 är väldigt annorlunda.
Här är det första vi måste säga, herr ordförande, att det finns ett formellt åtal.
Således är svaret på den första frågan att rekvisiten för målet är uppfyllda.
Därmed återstår alltså att analysera om vi i denna kammare skall eller inte skall upphäva Ribeiro Campos immunitet.
Låt oss komma ihåg att begäran från de rättsliga myndigheterna i Portugal om upphävandet av immunitet är en strävan efter att låta Ribeiro Campos vittna i rätten som åtalad i detta mål, endast att vittna som åtalad.
Här återvänder vi till inledningen av mitt anförande: det enklaste och det mest bekväma för kammaren skulle vara att inte upphäva immuniteten och politiska skäl skulle också tala för detta.
Emellertid pläderar jag, herr ordförande, för ett upphävande av immuniteten, även om jag omedelbart måste säga att jag kommer att acceptera, respektera och skriva under vilket majoritetsbeslut kammaren än kommer att ta, och jag vill påminna om Argüelles oerhört vackra ord i inledningstalet till spanska konstitutionen av år 1812, då han sade att ljuset kommer från idéernas stjärnbeströdda himmel.
Under dessa premisser anser jag att kammaren, genom ett ansvarsfullt agerande, bör häva Ribeiro Campos immunitet.
Jag skall förklara det.
Jag sade nyss att den parlamentariska immuniteten inte är en rättighet som vi äger, det är ett ansvar som vi förvaltar på grund av vår befattning och till förmån för parlamentet, aldrig för egen vinning.
Jag tänker inte anföra de särskilda intressen som står på spel, det är inte vår sak utan domarens.
Men vilka tvivel råder om att Ribeiro Campos faktiskt har kommit med ett antal beskyllningar, vilka i princip är ett klart och tydligt förtal och som så omfattas av åtalet?
Jag tänker inte anföra den förtalades intresse av att detta klaras upp.
Det kan bara klaras upp i rätten.
I annat fall kommer vi att stå inför probatio diabolica, som det gamla latinska rättsutrycket löd.
Ingen kan bevisa att han inte är korrumperad.
Ingen kan bevisa att han inte har handlat emot sina egna intressen.
Om det inte bevisas i domstol.
Jag tänker inte heller anföra att det här finns ett särskilt intresse för Ribeiro Campos att bevisa att det finns substans i det han säger, att det faktiskt har förelegat ett korruptionsfall.
Det som står på spel, herr ordförande, är helt enkelt det ansvar som åligger oss i att förvalta dessa rättigheter och privilegier.
Därför att denna kammare, som varje dag kräver öppenhet och likställdhet med andra institutioner, måste inse att det föreligger ett formellt åtal mot en av dess medlemmar i ett mål, efter att en förundersökning genomförts med alla rättsliga garantier.
Det ligger också i hans intresse att reda upp de okända bevekelsegrunderna och klara upp dessa saker.
Låt domaren avgöra om det i detta fall har begåtts ett förtalsbrott eller ej.
För tvetydigheten, herr ordförande, avsaknaden av genomsynlighet i det motsatta fallet, faller tillbaka på hela kammaren.
Jag förstår att det kan finnas politiska argument som talar för motsatsen, även om det i grunden är sådana politiska argument som jag anser inte bör beaktas i detta fall.
Det var dessutom den åsikt som kom från utskottet för arbetsordningen, valprövning och ledamöters immunitet.
Men jag anser, herr ordförande, utifrån mitt mandat och i mitt eget namn och andras som har samma åsikt, att vi bör förvalta dessa rättigheter och privilegier på ett ansvarsfullt sätt och att varje privilegium och rättighet som bryter mot den grundläggande likhetsprincipen skall tolkas på ett restriktivt sätt.
Jag anser att det för kammarens och våra mandats skull, de mandat vi har fått av de europeiska medborgarna, är nödvändigt att denna situation klaras upp så snart som möjligt och att vi således bör upphäva Ribeiro Campos immunitet för att han skall kunna åka och vittna.
