# ID: svediakorp-gov481804
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Willockx betänkande är resultatet av ett initiativ från Europaparlamentet som haft för avsikt att förtydliga vilka förbindelser som finns mellan konvergenskriterierna för den monetära unionen och finansieringen av socialskyddssystemen i medlemsstaterna.
Slutsatsen blev så genant att han föredrog att lämna den i motiveringen, som officiellt upprättas under föredragandens ansvar, och i den slutliga resolutionen som genomgår omröstning i kammaren endast behålla en rad ovidkommande banaliteter.
Efter att ha förklarat att det är svårt men nödvändigt att eliminera underskotten från socialskyddssystemen (vem skulle påstå motsatsen?) förskjuts problemet genom ett förslag om skattelättnader på arbete i syfte att i stället förenkla uttag av avgifter för socialförsäkringen.
Förslaget innebär ingen grundläggande lösning av problemet med underskottet i socialförsäkringen, eller för det övergripande problemet med konvergenskriterierna, eftersom man måste göra besparingar någon annanstans om man flyttar beskattningen.
Debatten får emellertid inte stanna där.
Den monetära unionen får många andra följdverkningar för socialskyddssystemet och frågan om konvergenskriterierna som är den mest omedelbara är ändå inte den viktigaste.
Den utgör bara den synliga delen av isberget.
Såsom motiveringen visar kommer de mest betydande konsekvenserna av den monetära unionen att utvecklas först efter att den har trätt i kraft: en centraliserad omfördelning måste införas på europeisk nivå till förmån för de minst utvecklade regionerna, bl.a. när det gäller deras sociala skydd.
När föredraganden försöker utvärdera kostnaden för denna omfördelning citerar han studier som drar slutsatsen att det krävs en europeisk budget på ca 5 till 7 % av unionens BNP (mot 1, 2 % i dag).
Vi ställs nu inför de verkliga svårigheterna med den monetära unionen på det sociala området, svårigheter som medborgarna kommer att upptäcka i morgon när de redan hamnat i det nya systemet, men som gruppen De oberoende för Europa kritiserat sedan länge.
Det blir nödvändigt att på sikt införa en europeisk budget som är mycket större än dagens, med motsvarande obligatoriska avdrag som undanröjer de konkurrensfördelar som euron skulle ha kunnat åstadkomma.
På så sätt har företagen och medborgarna blivit lurade.
