# ID: svediakorp-gov481760
# author: Van Dijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 787
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Detta betänkande om transporter av hästar och andra levande djur kommer inte från tomma intet.
I oktober 1994 överlämnades en framställning med mer än tre miljoner namnunderskrifter till Europaparlamentets ordförande.
Under tiden har ytterligare en framställning kommit igång som också handlar om transporter av djur och den har redan samlat mer än en halv miljon namnunderskrifter.
Det är ett tecken på den allmänna indignation som råder över det sätt på vilket vi i Europa, och till Europa och från Europa till andra platser, transporterar våra levande djur.
Dessa transporter äger ofta rum under fruktansvärda omständigheter.
Ledamöterna i detta parlament och andra människor som kunnat se de bilder som sänts på TV i många medlemsstater har kunnat dra slutsatsen att djur ofta anländer till gränserna uttorkade, utmattade, allvarligt skadade, med brutna ben då det gäller hästar, och tassar då det gäller andra djur.
Men även inom EU äger denna form av missförhållanden rum.
Ofta har djur transporterats under flera dagar och är således fullständigt utmattade och uttorkade.
Det är fråga om oacceptabla situationer.
Europaparlamentet vill vidta åtgärder emot detta och det finns också ett tryck från samhällets sida att vidta dessa åtgärder.
Dessutom strider det i själva verket mot gemenskapsrätten.
För efter påtryckningar från samma allmänna opinion ändrades ju direktiven för transporter av djur 1995.
Direktivet från 1995 föreskriver att restiden för djur inte får uppgå till mer än åtta timmar.
Därefter måste djuren släppas ut, de måste få en viloperiod på 24 timmar, de måste få mat och vatten.
Direktiven är mycket djurvänliga men i praktiken tillämpas de ytterst sällan.
Det finns flera orsaker till detta.
Först och främst är det så att inte mindre än fem medlemsstater ännu inte har infört direktiven fullständigt i sin nationella lagstiftning.
Men även om de har gjort detta visar det sig att efterlevnaden av direktiven är fullständigt otillfredsställande och dessutom är kontrollen otillfredsställande.
Jag måste säga att kommissionen, och det har också att göra med de möjligheter den har, tittar på och står vid sidan om och har inte så många maktmedel att ingripa mot detta.
Det andra problemet med de befintliga direktiven är att i dessa direktiv fastställs att ytterligare två andra direktiv måste utfärdas.
Det första rör de så kallade mellanstationerna, det har under tiden arbetats hårt med detta, detta direktiv finns och det andra handlar om de kriterier som transportmedel måste uppfylla i de fall djur ska transporteras längre tid än åtta timmar.
På grund av avsaknaden av dessa kriterier är det för närvarande så att varje boskapsvagn helt enkelt får användas som om den vore en lyx-boskapsvagn där djur får transporteras längre än åtta timmar.
Kort sagt, på detta sätt har direktiven från 1995 inte haft någon verkan.
Det är mycket angeläget att rådet, naturligtvis på förslag från kommissionen, nu äntligen antar direktiven för fastställandet av kriterierna för boskapsvagnar och ser till att den nuvarande situationen förändras.
Medlemsstaternas släpphänta hållning har inte bara negativa effekter för djuren som transporteras.
Den är inte heller bra för konsumenten.
Det är inte förvånande att djur som transporteras under sådana stressförhållanden ger kött av sämre kvalitet.
Djur är skadade, djur är uttorkade.
Vi försöker att skapa en sådan situation i slakterierna att djuren drabbas av så lite stress som möjligt vid slakten i syfte att höja kvaliteten på köttet, men det som sker under transporten bryr vi oss inte om.
Det är obegripligt.
Betänkandet kräver klart och tydligt en maximal restid på åtta timmar för djur som förs direkt till slakteriet.
När det rör sig om djur avsedda för uppfödning eller som ska användas till avel så får undantag göras endast om de transporteras i mycket bra boskapsvagnar för vilka kriterierna finns uppräknade i betänkandet.
Och sedan måste de efter åtta timmar släppas ut ur vagnen, få vatten, få mat, vila och sedan eventuellt in i vagnen igen.
Det är obegripligt att EU främjar transporterna av levande djur genom att utge exportbidrag.
Därför kräver detta betänkande att detta helt klart upphör.
Dessutom måste vi inse att vi i vilket fall som helst inom den närmaste framtiden ändå måste avskaffa dessa exportbidrag på grund av avtalen inom WTO.
Jag hyser tilltro till att parlamentet kommer att anta resolutionen på det sätt som den nu föreligger.
Jag hyser dessutom tilltro till att kommissionen kommer att ta till sig denna resolution och att kommissionen och rådet kommer att ta itu med den.
