# ID: svediakorp-gov481756
# author: Pinheiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 699
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle först av allt vilja säga att tidigare har Europaparlamentet alltid varit en grundläggande partner för att definiera och fullfölja samarbetspolitiken.
Men jag väntade mig aldrig att man efter publiceringen av grönboken, där man identifierat problemen utan att försöka finna en lösning på dem, verkligen skulle ha en ram för inriktningen, ett svar, på så många problem som de som Martens betänkande tar upp.
Lyckligtvis förfogar vi nu över ett betänkande som tack vare sin kvalitet utgör den nödvändiga ramen för kommissionens politiska förslag och inriktningar.
Jag säger det uppriktigt eftersom det enligt min uppfattning är ett betänkande av en verkligt exceptionell kvalitet.
Efter att ha sagt detta och tackat herr Martens och utskottet för utveckling och samarbete samt de övriga utskotten, eftersom min uppgift och mitt arbete kommer att förenklas betydligt, skulle jag ändå vilja beröra två eller tre punkter som tagits upp.
Till att börja med frågan om handeln.
Jag tror uppriktigt sagt att man måste göra något på WTO: s nivå.
Ministrarna erkände själva i december förra året i Singapore att de minst gynnade länderna behövde undantagsregler.
Men hittills har vi inte fått något svar från WTO.
Och låt oss vara rättvisa, det handlar inte bara om att ha samma regler för alla.
Som vi sade häromdagen skulle jag kunna slåss mot Mike Tyson med samma regler, men jag skulle aldrig vinna, även om jag bet honom i öronen!
Samma regler för alla räcker inte.
De mest ömtåliga ekonomierna, antingen de är små öar eller de fattigaste länderna, behöver ytterligare något, det måste sägas tydligt och utan rädsla.
(Applåder) En annan aspekt som tyvärr inte faller inom vår befogenhet är frågan om den utländska statsskulden.
Mina kära vänner, vårt samarbete skulle kunna vara en fantastisk modell.
Men om majoriteten av länderna fortsätter att kvävas av skuldens omfattning är våra åtgärder praktiskt taget inget värda.
Jag hoppas uppriktigt att vi alla åtminstone politiskt har kraft att utöva press på Bretton Woods-institutionerna för att initiativen till förmån för de mest skuldsatta länderna skall bli lite mer ambitiösa.
Jag måste här understryka den utomordentliga ansträngning som gjorts av två medlemsstater, Frankrike och Förenade kungariket, genom att skriva av skulden, under förhållanden som är värda att betona.
Vi måste stödja denna ansträngning och uppmana övriga instanser att göra detsamma.
Slutligen vill jag säga att mänsklig och social utveckling i samtliga fall måste gälla som regel för våra åtgärder.
Vi kan diskutera makroekonomi, handel, mikrokrediter eller folkekonomi, men själva själen i konventionen skall vara kampen mot fattigdomen och den långsiktiga visionen om mänsklig och social utveckling.
Jag anser uppriktigt att Martens betänkande understryker det på flera sätt och att vi i det hänseendet är fullständigt överens.
Detsamma gäller förenklingen av konventionen, kvinnors deltagande, stödets effektivitet samt EUF: s budgetering.
När det gäller den sistnämnda, varför denna diskriminering?
Jag kan inte förstå det.
Jag har deltagit i förhandlingarna som minister och som kommissionsledamot, men, mina kära vänner, jag har aldrig hört ett bra argument för den nuvarande situationen.
Tvärtom.
Det är en diskriminering.
Och enligt min uppfattning måste antingen kommissionen eller parlamentet fortsätta samtliga ansträngningar för att budgetera EUF.
Slutligen herr ordförande skulle jag vilja säga, helt ärligt, att kommissionen beslutat att lägga fram förslagen till förhandlingsmandat i två etapper.
Den första etappen blir en politisk ram för förhandlingarna som vi kommer att framlägga för rådet och parlamentet.
Jag säger det i förväg till parlamentet, Martens, och ni kommer att inom en rad inriktningar känna igen ert eget betänkande.
För det andra kommer vi i slutet av året att föreslå detaljerade tekniska aspekter som vi vill integrera i godkännandet av en politisk ram.
Jag hoppas att parlamentet kommer att kunna stödja oss i detta grundläggande synsätt eftersom det enligt min uppfattning är det bästa sättet att verkligen förankra den femte Lomékonventionen.
