# ID: svediakorp-gov481743
# author: Barthet-Mayer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 650
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag har äran att vara föredragande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling i ärendet.
Jag beklagar att den snäva tidsplanen inte gjort det möjligt för utskottet för utveckling och samarbete att beakta detta yttrande.
Jag ber er därför kära kollegor att i dag fästa lämplig uppmärksamhet på det.
Kommissionens grönbok pekar på ett förtjänstfullt sätt på intressanta diskussionsvägar för nya former av samarbete med AVS-länderna.
Den speglar en tydlig vilja att värna om samarbetet mellan Europeiska unionen och AVS-länderna.
Men vissa av de möjligheter som tas upp skulle kunna vara farliga på lång sikt för själva existensen av ett partnerskap AVS-EU.
Liksom herr Martens, som jag i förbigående lyckönskar mycket uppriktigt för hans arbete, är jag tillsammans med utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling positiv till att förbindelserna AVS-EU bibehålls och fördjupas.
Vi får inte glömma att Lomékonventionen är den mest framskridna modellen för utvecklingssamarbete, vad man än säger.
Dess bidrag såväl för AVS-länderna som för Europeiska unionen är långtifrån obetydliga.
Vi har redan hört att Europaparlamentet i dag uppmanas att ge en stark politisk signal till de framtida förhandlarna.
Vi vill att samarbetet EU-AVS skall förnyas på grundval av ett partnerskap vars politiska dimension måste förstärkas och som ännu mer skall införliva befolkningarna i processen med utvecklingssamarbete.
Men denna modell för utvecklingssamarbete slits i dag mellan å ena sidan en ökande globalisering av handeln och å andra sidan kraven från en vardande Europeisk union som efterfrågas, pådriven av den oundvikliga öppningen av den europeiska kontinenten.
Det förefaller mig ändå uteslutet att Europeiska unionen ifrågasätter redan existerande och djupa solidariteter.
Det gäller särskilt jordbruksfrågorna.
Av den anledningen beklagar jag att utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling inte på allvar beaktats i grönboken.
Det krävs inte mycket tid för att konstatera att jordbruksfrågorna står i centrum för såväl utvecklingsprocessen i de flesta AVS-länder som handelsrelationerna.
Efter den senaste Lomékonventionen är det jordbruksutbytet som dominerat våra relationer med dessa länder.
Men observera att jag för den skull inte säger att resultaten alltid varit i nivå med deras förhoppningar och våra förväntningar.
Och jag vill inte underskatta de snedvridna effekter som uppstått genom den felaktiga förvaltningen av systemen för handelspreferenser eller de beroendesituationer de skapat.
Det är just därför vi måste fästa ökad betydelse vid jordbruksfrågorna.
Om man vill få ett slut på beroendesituationerna, om man vill att nationella och regionala marknader skall bli självförsörjande, om man vill förenkla AVS-ländernas integration på världsmarknaderna, måste Europeiska unionen ta sitt ansvar såväl internt som externt.
För att samarbetspolitiken skall vara effektiv måste den integreras i andra politikområden.
Vid reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken får man t.ex. inte glömma de åtaganden som unionen gjort gentemot 70 AVS-länder.
Europeiska unionen är också skyldig att försvara redan befintliga solidariteter i internationella sammanhang och jag tänker naturligtvis här på Världshandelsorganisationen.
Den nedslående bananaffären påminner oss om att det är lätt att bli överdriven i sin liberalism.
Europeiska unionen måste försvara sina åtaganden.
Jag är t.ex. positiv till att preferenssystemet bibehålls, såvitt det bidrar till ansträngningarna för att diversifiera jordbruksproduktionen, vilket är det enda sättet att få slut på farliga beroendesituationer.
Avslutningsvis bör en jämlik förbindelse EU-AVS, utöver omdefiniering av handelsrelationerna för jordbruksprodukter, göra det möjligt att stimulera landsbygdsutvecklingen, som verkligen är en drivande kraft i den socioekonomiska utvecklingsprocessen som garanterar ekonomisk diversitet i landsbygdsområden som gör det möjligt för lokalbefolkningen att aktivt delta, som möjliggör skapandet av regional och interregional dynamik och synergi och slutligen som garanterar en säker livsmedelsförsörjning i berörda regioner samt ett varaktigt utnyttjande av naturresurserna.
Kära kolleger, det här var de riktningar vi absolut måste gå i om vi verkligen vill förnya våra relationer med AVS-länderna.
