# ID: svediakorp-gov481734
# author: Martens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 841
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Det komplicerade innehållet i mitt betänkande kan jag inte redogöra för i detalj här.
Jag ska dock göra ett försök att ange riktlinjerna i betänkandet om kommissionens grönbok om förbindelserna mellan Europeiska unionen och AVS-länderna inför 2000-talet - Utmaningar och valmöjligheter inför ett nytt partnerskap.
Först och främst vill jag säga att jag eftersträvat att arbetsresolutionen ska återspegla ett verkligt samförstånd inom utskottet för utveckling och samarbete.
Jag skulle framförallt vilja tacka utskottets ordförande, Michel Rocard, och alla mina kolleger för detta.
Om jag motsätter mig vissa ändringsförslag beror det enbart på att de hotar att skada resolutionens sammanhang.
Inledningsvis skulle jag vilja säga att jag tillsammans med mina kolleger från utskottet har försökt att sammanställa ett politiskt bokslut av Loméavtalet.
Därför har jag i första hand ställt mig frågan om det är någon mening med att fortsätta samarbetet mellan EU och AVS-länderna.
Detta avtal är mer än 20 år gammalt.
Det löper ut den 29 februari år 2000.
Det har inte saknats kritik mot avtalet, och många är besvikna när det är dags att sammanfatta.
Därför måste vi begrunda innebörden i de band som EU knyter med AVS-länderna, alltså länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet, med vilka vi har detta avtal.
Mitt och utskottets svar på denna första grundläggande fråga är tydligt och otvetydigt.
Vi måste fortsätta samarbetet med AVS-länderna, inte bara av solidaritet med våra AVS-partner eller av eget intresse, utan också, som resolutionen uttrycker det, för att andan och policyn från Lomé är väsentliga delar av EU: s politiska identitet.
Vi har kommit till den slutsatsen att biståndspolitiken och särskilt Loméavtalet är oumbärliga vad beträffar organisationen och regleringen av världsekonomin.
Vi vill också fortsätta samarbetet utan att skada AVS-gruppens sammanhållning och solidaritet.
Därför är vi övertygade om att AVS-gruppens sammansättning i princip bara får utökas eller ändras med AVS-ländernas samtycke.
Vi ska fortsätta samarbetet men också anpassa det, avtalet ska förnyas och det ska skapas ett nytt underlag för det.
Vi måste fullständigt integrera den politiska dimensionen i den nya konventionen.
Under lång tid var samarbetet mellan EU och AVS-länderna huvudsakligen ekonomiskt.
Själva Europa var fortfarande begränsat till den gemensamma marknaden och man var övertygade om att det ekonomiska gick att skilja från det politiska.
Erfarenheten har bevisat motsatsen.
För att förverkliga Loméavtalets målsättning måste man ta hänsyn till biståndspolitikens alla element och fullständigt acceptera den politiska dimensionen.
Utskottet för utveckling och samarbete har formulerat en rad imponerande förslag rörande detta.
Den andra stora idén som ni kan återfinna i våra förslag och som löper som en röd tråd igenom dem är att vi måste stå närmare människorna.
Det är män och kvinnor som är aktiva inom området, det vill säga att biståndssamarbete måste bäras upp av stora grupper bland våra medborgare.
Under mycket lång tid förblev samarbetet på båda sidor ett privilegium för några få.
Därför måste nya aktörer engageras, både vad beslutsfattande och genomförande beträffar.
Det är en viktig uppgift som ligger framför de talrika organisationerna i samhället: de lokala myndigheterna, näringslivet, universiteten, fackföreningarna, de icke-statliga organisationerna, de unga.
Kvinnornas roll betonas starkt i detta betänkande.
Den tredje riktlinjen som vi förespråkar är den om en drastisk förenkling av samarbetet som med tiden, för att vara komplett och innehållsrikt, blivit ytterst komplext och allt svårare att genomföra.
Även här formulerar vi konkreta förslag som i stor utsträckning överensstämmer med grönbokens idéer.
Den fjärde idén är att det nya partnerskapet kännetecknas av att det tillägnas folkligt samarbete, vilket kräver enkelhet och tillgänglighet.
Men detta nya partnerskap måste också ta hänsyn till folkets behov.
Den främsta målsättningen är kampen mot fattigdomen.
Fram till år 2015 vill vi, säger resolutionen, halvera den extrema fattigdomen i AVS-länderna.
Även skyddet av boendemiljön måste bli en fullständig del i alla politiska åtgärder.
Loméavtalets egenart är mycket riktigt detta partnerskapskoncept, som såg dagens ljus för 20 år sedan och som i dag erkänns och accepteras av alla, även av OECD och G8-gruppen.
Detta partnerskap utgör grunden för samarbetet mellan EU och AVS-länderna och det måste behållas och förnyas.
Därvid spelar också den gemensamma församlingen en viktig roll.
Ett sista tackord.
Jag tackar Europeiska kommissionen och i synnerhet kommissionär Pinheiro.
Grönboken har stimulerat till en bred debatt inom EU.
Man kan i dag hävda att framtiden för samarbetet mellan EU och AVS-länderna redan nu är förändrat och förnyat.
Jag tackar också ordföranden för utskottet för utveckling och samarbete, Rocard, och alla mina kolleger.
Jag vänder mig även till medarbetarna i utskottet för utveckling och samarbete här i parlamentet som sakkunnigt och effektivt har bistått mig i arbetet med detta betänkande.
(Applåder)
