# ID: svediakorp-gov481706
# author: Marín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,081
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag kommer i tur och ordning att kommentera betänkandena från Pettinari, Castagnède och Hindley och de yttranden som gjorts av budgetutskottet och utskottet för utrikes- säkerhets- och försvarsfrågor.
Vad gäller Kambodja är det sant att detta land, efter tvångsutvisningen av prins Norodom Ranariddh och efter att ha verkat vara relativt stabilt, sakta men säkert hamnat i en situation där de senaste händelserna avslöjat hur ömtålig den inre situationen är, inte bara utifrån demokratiska begrepp eller den demokratiska utvecklingen utan också i regionala termer, vilket visas av att Kambodja för första gången uteslöts ur ASEAN-gruppen vid det sista sammanträdet i Kuala Lumpur.
Detta hade vi möjlighet att diskutera den 17 juli, när parlamentet presenterade sin resolution.
Som ni vet har man planerat att hålla valen den 23 maj 1998, och det är uppenbart att det internationella samfundet kommer att se detta val som ett bevis på den nuvarande premiärministerns, Hun Sen, avsikter.
För närvarande diskuteras vallagen i den kamodjanska nationalförsamlingen.
Godkännandet av lagen och framför allt dess innehåll kommer att vara grundläggande för att i då kunna bedöma de kambodjanska myndigheternas strategi inför kommande månader.
Det är uppenbart, och här instämmer vi med föredragande Pettinaris inställning, att vi i det internationella samfundet och framför allt då Europeiska unionen måste göra allt som står i vår makt för att tvinga de nuvarande ledarna att respektera de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och genom den interna process som måste kulminera under valet kommande år, en process som normaliserar förhållandet i Kambodja, till vad det med stora ansträngningar höll på att bli innan de incidenter som jag här just nämnt inträffade.
Ni vet att Europeiska kommissionen i detta sammanhang är beredd att mobilisera stora resurser, -9, 5 miljoner ecu, som är ett stort belopp, just för att organisera 1998 års val.
Vi anser naturligtvis att det måste finnas en noggrann samordning för att kunna fatta detta beslut.
Beloppet är budgeterat.
Nu återstår det politiska beslutet att använda det.
Detta eftersom de internationella samfundets och framför allt Europeiska unionens medverkan, hjälp, övervakning och observation av valen beror på trovärdigheten i den vallag som nu debatteras i den kamodjanska nationalförsamlingen samt de objektiva mål som skall styra de allmänna valen.
Det är uppenbart att man som en följd därav måste bestämma sig om man skall delta eller inte och om så blir fallet se hur vi skall delta för att projektet skall kunna genomföras med öppenhet och ärlighet, så att landet återgår till det normala.
Hur skall vi agera med hänsyn till förhållandet i landet?
Under sammanträdet i Kuala Lumpur diskuterade vi länge om hur vi skall gå vidare och slutligen fattade vi beslutet om varierande åtgärder.
Varierande, varför då?
Därför att jag vid detta tillfälle under ASEAN-konferensen inte var någon stor anhängare, och det tvekar jag inte att erkänna, senare kan vi tala om Hindleys betänkande, till att besluta om en total och definitiv brytning av samarbetet med Kambodja, huvudsakligen därför att den största delen av de ekonomiska och finansiella program som genomförs i Kambodja påverkar viktiga områden inom jordbruket och för lantbrukaren, och om man fattat ett radikalt beslut, som jag inte vet om det skulle skapa större problem för Hun Sen, under alla omständigheter ändå skulle lett till att vi skapat problem för landsbygdens befolkning, som är dem som i själva verket drar nytta av dessa samarbetsprogram.
Av denna anledning gick vi på en avvikande väg, det vill säga att vi i det projekt som har den största påverkan på de mest ömtåliga befolkningsområdena och genom en mycket större kontroll av de projekt som skulle kunna ha en politisk koppling till makten, för att uttrycka sig på detta sätt.
Det är denna väg vi följer.
Ni känner till att det i Förenta nationernas generalförsamling den 22 och 23 november kommer att hållas en internationell debatt om Kambodja, och att vi väntar på mer konkret information om de åtgärder som vidtagit av ASEAN-länderna.
Dessutom kommer Thailands utrikesminister inom några månader att besöka Europeiska kommissionen för att bland annat informera oss på denna punkt, eftersom han just nu är ordförande i ASEAN-gruppen och vi vill veta exakt hur denna fråga ligger till.
Vad gäller Kambodjas ratificering är det troligare att den kambodjanska nationalförsamlingen pga. de nuvarande omständigheterna inte kan fullfölja den under innevarande år.
Detta ger oss ett manöverutrymme, eftersom vi får möjlighet att ta reda på vad som händer under valen i mars.
När man alltså måste fatta det politiska beslutet i rådet och det finansiella beslutet i kommissionen, och indirekt då i Europaparlamentet, eftersom ni är budgetmyndigheten, måste man också bedöma huruvida det är någon mening med att lägga ut 9 miljoner ecu med tanke på villkoren i vallagen och med tanke på att det skall finnas ett minimum av öppenhet i valen.
Vad gäller Laos vill jag tacka Castagnède för att han lagt så stor vikt vid de enorma utmaningar som Laos nu står inför.
Vilket tvivel råder, med tanke på landets situation, med en svag social och ekonomisk utveckling, övergången till marknadsekonomi och dess ansträngningar att skapa öppenhet, om att Europeiska unionen också borde reagera på dessa ansträngningar?
Det politiska budskapet, vilket påpekas i betänkandet, är det väsentliga som just nu ges den demokratiska republiken Laos, och det faktum att detta samarbetsavtal undertecknas är ett politiskt budskap om att vi tror att landet är på rätt väg.
Kommer vi att kunna påverka detta land?
Naturligtvis, detta är avsikten med alla de samarbetsavtal vi ingår, jag tror att det efter hand som politiken, ekonomin och regionen integreras blir mycket bra om man försöker arbeta inom de allmänna ramar som ges av ASEAN.
Vår tanke är att, när Europaparlamentet väl godkänt detta samarbetsavtal, upprätta en första blandad kommitté, som ingår i det avtal som skall tecknas i Vietnam under 1998.
Vad gäller utvidgningen av avtalet mellan ASEAN och Europeiska unionen till att även omfatta Vietnam vill jag säga att ett genomförande av samarbetsavtalet med Vietnam för kommissionen utgjorde en politisk utmaning och en enorm tillfredsställelse, eftersom förhandling om detta avtal, om mitt minne inte sviker mig, inleddes för ungefär två år sedan.
Det har varit mycket långa förhandlingar och vi började förhandla vid en tidpunkt när möjligheterna till framgång var mycket begränsade.
Vietnam var inte medlem i ASEAN, man var fortfarande i krig med Förenta staterna och Europeiska unionen började förhandla som pionjärer.
Därefter har Vietnam normaliserat sina förbindelser med ASEAN och Förenta staterna, vilket innebär att det återigen visat sig att denna typ av förhandlingar, även om motparten inte har en perfekt demokrati och kan ingjuta tvivel på det europeiska planet, slutligen finns åtgärder som blir bra och med vilka vi kan känna välförtjänt tillfredsställelse.
En av dessa åtgärder är det avtal vi inlett i ingenmansland för två år sedan med detta land.
Situationen redde ut sig.
Vietnam gick in i ASEAN.
Vi tror att detta är positivt, eftersom Vietnam kommer att stimuleras, kommer att motiveras att öppna sin ekonomi, och när ekonomin öppnas kommer det i Vietnam att ske en viktig generationsväxling och nya beslut kommer att fattas i det vietnamesiska kommunistpartiet.
Vietnams förvandling kommer inte att ske på 24 timmar, inte heller på en vecka eller ett år, det handlar om en process som kommer att pågå under lång tid, men processen har bekräftats och det är det viktiga.
Det förefaller mig uppenbart att ASEAN bidrar till ökad politisk stabilitet i området.
Som några av talarna påpekade har förhållandet i denna del av världen ändrats.
Om det finns något område där det kalla krigets slut haft stor betydelse i geopolitiska termer är det just Sydostasien och förbindelserna har genomgått en grundläggande förändring.
Det förefaller oss som en följd därav vara mycket lämpligt att stödja detta initiativ om en utvidgning av ASEAN-gruppen till förmån för Vietnam.
Vad gäller de mänskliga rättigheterna måste det sägas att det vad gäller både Vietnam, Kambodja och Laos är en möjligheternas klausul.
Vi måste naturligtvis behålla denna klausul, som Europaparlamentet säger, i samtliga samarbetsavtal.
Man får emellertid inte tro, därför att det skulle vara genialiskt, att det faktum att man lyckas få den andra förhandlingsparten att acceptera en demokratiklausul i samabetsavtalen innebär att landet demokratiseras automatiskt.
Så är inte fallet.
Genom införandet av demokratiklausulen i samarbetsavatalen initieras möjligheterna till en politisk dialog, som gör det möjligt för oss alla att arbeta för respekten för friheten och de mänskliga rättigheterna.
Ingen får emellertid tro att det faktum att vi har en demokratiklausul med Vietnam, Laos och Kambodja kommer att leda till ett mirakel med automatisk demokratisering av dessa tre länder.
Så är inte fallet.
Det är en fråga om tid, om ihärdighet, om uthållighet, om att behålla tendenserna och naturligtvis om att reagera, vilket varit fallet med Kambodja.
Om man måste gå bakåt skall det bli en automatisk ändring, vilket är ett barmhärtigt sätt att säga " vi går in " och kontrollerar den samarbetstyp vi har.
Jag tror att detta är den väg vi måste följa för att förstå hur vi skall arbeta med klausulen om mänskliga rättigheter.
Vad kan jag säga till er Hindley, om den allmänna situationen i ASEAN?
Jag kan inte säga något som ni inte redan sagt i ert betänkande och ingenting som ni inte kunnat läsa, se eller höra under de senaste månaderna om denna svårhanterliga situation, som skall förklaras i mycket större utsträckning av ASEAN-länderna än av Europeiska unionen.
Varför?
ASEAN-länderna tar ett tungt och intressant beslut att utesluta Kambodja, just därför att man i Kambodja gått bakåt vad gäller den demokratiska normaliseringen och samtidigt gör tvärtom med ett annat land med militärjunta, nämligen Myanmar, som trots allt tillåts.
Förklaringen till detta är i grunden geopolitisk och fullt ut begriplig i det område vi talar om.
Naturligtvis är ASEAN-länderna emellertid själva medvetna om att de befinner sig i en mycket obekväm situation vad gäller internationella förklaringar, bortom förklaringar av geopolitisk natur, som ni säkert kan förstå.
Vad jag ändå vill säga er är att detta, oberoende av den komplicerade situationen i Kuala Lumpur, bekräftas, både från deras och vår sida:
1.ASEAN vill fortsätta sin existens, oberoende av fenomenet ASEN, dvs.
ASEN kan inte bli en ersättning eller en upplösning av ASEAN-organisationen, och detta är bra.2.Det är riktigt, vilket jag också deklarerar, att kommissionen sett sig tvingad att upprätta en institutionsordning, för att undvika det problem det innebär att inte ha något avtal som förnyar det från 1980.
Vi har varit tvungna att uppföra en institutionell ordning som gör det möjligt för oss att behandla protokoll för protokoll och göra en oberoende uppdelning, därför att detta var det enda sättet att politiskt rädda betydelsen, eftersom de politiska förutsättningarna för ett nytt regionalt avtal som ersättning för det nu 17 år gamla avtalet inte föreligger just nu, på grund av de politiska motsättningar som vi mycket väl känner till.Vi har som en följd därav och pga. avsaknaden av ett avtal separerat de olika avtalsdelarna och vi kommer att göra detta genom protokoll, för att på detta sätt undvika de institutionella problemen.
Jag vet inte om detta är ett genidrag, jag vet inte om detta är bra, jag vet inte om det är dåligt, men efter två års behandling har kommissionen nu hittat ett institutionellt fuskverk, jag erkänner det, men det är detta som gör det möjligt för oss att åtminstone besvara utmaningen från handeln, utmaningen från industrin, utmaningen från informationssamhället och slutligen den utmaning som globaliseringen innebär.
Hur som helst Hindley, om ni i Europaparlamentet hittar någon annan bättre metod har vi ingenting alls emot att använda oss av den.
