# ID: svediakorp-gov481702
# author: Antony (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Betänkandet av vår kollega Hindley handlar om Europeiska unionens förbindelser med Vietnam och om utvidgningen av dessa genom de avtal som undertecknats med ASEAN.
Texten presenterar siffror som visar Vietnams ekonomiska framsteg, och påminner också om möjligheten att bryta våra avtal i händelse av brott mot de mänskliga rättigheterna.
Detta " i händelse av " är sanningen att säga förbluffande, eftersom vanligt sunt förnuft borde sporra till den iakttagelse att inget avtal borde undertecknas när det är underställt respekten för de mänskliga rättigheterna.
Men kanske skulle kommunistregimens motståndare, de troende, kristna, buddhister och andra förföljda, inte betraktas som människor här.
Vietnam har inte blivit mer fritt från kommunismens ok än vad Laos och Kambodja blivit.
Man skulle också kunna säga mycket om vad siffrorna om en förbättrad ekonomi verkligen betyder, då landet har tvingats ner i allmän misär av den mest skoningslösa kollektivism.
Minsta lilla lättnad blir naturligtvis en förbättring, men hur stor är den relativt sett.
Säkert är, tyvärr, att den ofattbara korruptionen ruinerar landet enligt den process som gäller i alla socialistregimer.
Efter att människor och en naturlig marknads ekonomiska strukturer raderats ut, är det bara maffian som breder ut sig som ogräs på en åker som skövlats för länge sedan.
Men precis som lao gaïs Kina, som Kambodja, som Laos, förblir Vietnam ett förtryckt land där den enorma martyrförteckningen över folk som förslavats av kommunismen fortfarande blir allt längre.
Det måste upprepas så många gånger som det är nödvändigt, kommunismen dödade innan nazismen gjorde det.
Den dödade samtidigt som nazismen gjorde det.
Och år 1997 dödar den fortfarande.
Nyheterna vi får från Vietnam - jag har tre små vietnamesiska guddöttrar - handlar ofta och fortfarande om ett våldsamt förtryck av alla friheter, om blodigt förtryck av alla demonstrationer, men två tredjedelar av denna kammare slogs för den så kallade freden i Vietnam.
I dessa två erövringskrig har den vietnamesiska kommunismen dödat miljontals människor, i massavrättningar, i dödslägren och även bland båtflyktingarna.
Viet Minh och senare FNL saknade tyvärr inte stöd i väst.
I kommunistpartiet, naturligtvis, stöttades de av förrädaren Boudarel som fortfarande inte är dömd, denne hemske bödel från läger 113 som begått brott mot mänskligheten, och som i morse drack sitt morgonkaffe på boulevard Saint-Germain.
Men han har också haft ett starkt stöd i katolicismens hierarki och prästerskap, enligt kardinal de Courtrays egen utsago den 5 januari 1990.
Vi fransmän förväntar oss nu att Frankrikes biskopar ber om ursäkt för sitt oursäktliga stöd, under tiotals år, åt bödlarna som offrat 200 miljoner människor av detta förtryckta folk.
