# ID: svediakorp-gov481700
# author: Telkämper (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 654
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Utan tvivel är Sydostasien en dynamisk region som Hindley nyss sade.
Av den anledningen är det självklart att det skall skapas en fortsättning på 1980 års avtal mellan Europeiska unionen och ASEAN-staterna.
Men var ligger dynamiken för närvarande?
Krascherna, oron för att det kommer att bli som i Mexiko för några år sedan.
I Thailand sjunker bahten drastiskt, i Borneo, Sumatra, på Sulawesi brinner sedan veckor tillbaka skogarna.
I Burma, Kambodja, Östtimor och i många andra regioner sker delvis sedan många år tillbaka brott mot de mänskliga rättigheterna.
Vad drar vi för slutsatser av det?
Man kan helt enkelt inte fortsätta under dessa förhållanden som om ingenting hänt.
Man kan helt enkelt inte liberalisera handeln eller driva investeringsliberaliseringen enligt WTO-mönster.
Jag anser att vi snarare borde diskutera om det inte vore vettigt att införa något liknande Tobinskatten för att stabilisera finansmarknaderna.
Malaysias premiärminister hade rätt när han för några dagar sedan på Europeiska valutafondernas världsbanksmöte i Hongkong sade att valutaspekulationerna är omoraliska och krävde förbud mot dem.
För det andra: När vi sluter ett avtal måste det naturligtvis innehålla en artikel om mänskliga rättigheter.
EU får helt inte med protokoll fuska sig förbi denna fråga.
Grundförutsättning för nya avtal måste ur vår egen demokratiska insikt vara att Europaparlamentet deltar.
Vi behöver således inga protokoll utan ett nytt tredje generationens avtal.
Därför uppmanar vi - liksom även många andra kollegor - Portugal att ge upp vetot gällande Östtimor.
Det betyder emellertid inte att vi accepterar brott mot mänskliga rättigheter utan vi vill med detta uttrycka, att detta problem är ett problem för Europeiska unionen och inte bara för Portugal.
Övriga europeiska länder är lika mycket indragna.
Det är ett ansvar från kolonialtiden.
Kanske kommer vi även fram till att ge området Östtimor något som liknar en skyddande uppgift för Europeiska unionen härlett ur ett historiskt ansvar; kanske skulle man t.o.m. kunna tolka avtalen så.
För det tredje: Det försummade näringslivet måste ha högsta prioritet.
Näringslivet behöver inte liberaliseras ytterligare, utan det måste omstruktureras.
Det handlar inte om att befria det från tvång utan om förbud mot produkter som tillverkas med slöseri av resurser eller under människorättsvidriga förhållanden.
För detta ändamål behöver vi tvingande skyldigheter om skydd.
Jag tror att om vi hade haft dem, skulle skogsbränderna inte ha inträffat.
Jag har en fråga till kommissionären: Europeiska unionen respektive kommissionen har gett bistånd till ett förvarningssystem i Sumatra.
Varför fungerade de inte?
Vad har hänt med ursprungsbefolkningen i samband med bränderna?
Har de bränts ihjäl?
Är dessa bränder kanske en form av liberalisering för att man snart skall kunna plantera ris där, för att Transmigrasiprojektet är färdigt och att det kanske snart kommer att finnas plantager där i stället för urskog?
Vad gör vi för att behålla miljön?
Vad gör vi för att skydda naturresurserna eller föra vidare de kunskaper, den rikedom som dessa folk i detta område och även i skogarna hade.
Som ett sista ord med anledning av avtalen: Om vi har nya avtal och Burma kommer till, då kan vi för ögonblicket - precis som redan många har sagt - endast stödja den ståndpunkt som Förenade kungariket företräder gällande ASEAN 1998, där Burma inte har något godkännande.
Jag anser att en sådan stat får vi inte ta med i utvidgningen.
Naturligtvis är utvidgningen ett problem för ASEAN men vi måste tänka igenom problemet.
Accepterar vi det som ASEAN bestämmer eller inte, och om vi av skäl antingen motiverade av brott mot mänskliga rättigheter eller av ekonomiska skäl inte kan acceptera det, då borde vi inte heller göra det utan i stället klargöra vår ståndpunkt.
