# ID: svediakorp-gov481698
# author: Stasi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Om det finns något land i världen som unionen bör stödja, så är det Kambodja, och detta av åtminstone två skäl.
För det första, eftersom Kambodja är ett av jordens fattigaste länder med ett mycket stort handelsunderskott, är det bara ett kraftigt stöd från det internationella samfundet som kan hejda och vända den process som leder till allt större fattigdom.
Denna satsning är också nödvändig av moraliska skäl.
Den passivitet och den feghet som det internationella samfundet visade prov på, och särskilt de europeiska länderna, när det kambodjanska folket utsattes för ett verkligt folkmord av röda khmererna, gör att vi i dag är skyldiga att hjälpa detta folk att utveckla sin ekonomi, att förbättra sina levnadsvillkor och att slå in på demokratins väg.
Därför välkomnade vi med tillfredsställelse det samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och Kambodja som undertecknades i Luxemburg den 29 april i år.
Det är ett bra avtal och dess prioriteringar svarar mycket väl mot landets situation och invånarnas behov.
Bland de främsta målsättningarna i detta avtal finns kampen mot fattigdomen, strävan efter en varaktig utveckling, försvaret av miljön i synnerhet genom att bekämpa skogsavverkningen, minröjningen, utbildningen, främjandet av privata investeringar, och även främjandet av respekten för de mänskliga rättigheterna.
PPE-gruppen biföll i juni i år, av dessa olika skäl, genomförandet av detta avtal, trots de förbehåll som kunde göras med tanke på situationen i landet när det gäller den politiska stabiliteten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
I dag ser situation tyvärr helt annorlunda ut.
Statskuppen den 5 juli i år då vice premiärministern Hun Sen avsatte förste premiärministern Norodom Ranariddh, störtade återigen Kambodja ner i kaos.
Striderna återupptogs, våldet visar sig under olika former - plundring, mord - makten ifrågasätter pluralistisk politik och de mänskliga rättigheterna förlöjligas.
Att ratificera avtalet i dag under dessa dramatiska förhållanden vore det samma som att gå i borgen för statskuppen och alla de övergrepp den fört med sig, och som fortfarande blir fler och fler över hela det kambodjanska territoriet.
PPE-gruppen instämmer också med föredraganden Luciano Pettinari, som i början av sammanträdet rekommenderade att Europaparlamentet hänvisar hans betänkande om ratificering av avtalet med Kambodja till utskottet.
För Europa, för Europeiska unionen, för Europaparlamentet handlar det absolut inte om att en andra gång förlora intresset för det olyckliga kambodjanska folkets öde.
Tvärtom är det frågan om att utöva påtryckningar på makthavarna för att herradömet av våld och laglöshet skall få ett slut, genom tillgång till vad föredraganden kallar en " aktiv hänvisning ", och för att Parisavtalen skall tillämpas, i synnerhet när det gäller de val som skall hållas i mars 1998 och vid vilka vi borde kräva internationell kontroll.
Det kambodjanska folket har under sin senaste historia lidit alltför mycket och vårt ansvar mot dem är för stort för att vårt parlament, under denna omröstning, inte tydligt och klart skall visa sin vilja att hjälpa Kambodja att äntligen slå in på utvecklingens och demokratins väg.
