# ID: svediakorp-gov481688
# author: Añoveros Trias de Bes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag måste erkänna att gjorde mig stora illusioner om mitt inlägg i denna debatt, eftersom jag visste att det var vår kollega Siegbert Albers sista betänkande.
Jag är övertygad om att vi förlorar en första klassens ledamot, och jag måste på detta egoistiska sätt säga att jag förlorar en bänkkamrat, eftersom jag, på grund av stavningen av våra efternamn, alltid har suttit vid hans sida, och att gå miste om hans råd och hjälp i många frågor blir ledsamt.
Samtidigt måste jag också säga att jag känner mig glad och tillfreds, eftersom jag tror att han kommer att få en av de uppgifter en jurist mest av allt önskar sig, nämligen den prestigefyllda uppgiften som generaladvokat vid EG-domstolen.
Europeiska gemenskapen är ett rättssamhälle som hyllar legalitetsprincipen, och denna är i sin tur intimt kopplad till maktfördelningsprincipen.
När staterna legitimt överlämnar utövandet av det nationella suveräniteten i vissa frågor till unionen, bör detta inte försvaga den demokratiska kontroll som kan ligga till grund för överlämnandet.
Denna möjliga brist borde motverkas genom en större politisk kontroll från den lagstiftande maktens sida.
Vi kan säga att de grundläggande rättigheterna på detta sätt bara får ett verkligt juridiskt skydd när det finns en parallell process mellan överlämnandet av den nationella makten till gemenskapen å ena sidan och å andra sidan när Europaparlamentet tillsammans med de nationella parlamenten får större makt över de exekutiva aktiviteterna.
Vi får inte glömma att den Europeiska gemenskapen, även om man tröttnar på legalitetsprincipen, inte upphör att fullt ut anta maktfördelningsprincipen, eftersom fördragen enbart fördelar befogenheter och inte fullt ut beskriver det politiska kontrollsystemet.
En annan av de viktiga följder som redan påpekats av Rothley och Florio, är principen om bestämmelsernas rangordning.
Detta axiom har av domstolen definierats vid flera tillfällen och skulle kunna sammanfattas i idén att alla nationella föreskrifter som strider mot gemenskapsrätten är ogiltiga.
Som en garanti för detta har vi t ex artikel 177 som behandlar den prejudicerande frågan.
Under diskussionen om detta betänkande i utskottet för rättsliga frågor, och föredragande Alber har gjort uttryckliga hänvisningar därtill, har domstolens dom i Foto-Frost målet nämnts, där man tvärsäkert och exklusivt säger att de nationella domstolarna inte har behörighet att förklara gemenskapsinstitutionernas åtgärder för ogiltiga och att domstolen är den enda instans som har behörighet att bedöma gemenskapsrättens inriktning.
Man får inte glömma att gemenskapsrätten är ett enhetligt juridiskt system där flera typer av bestämmelser kan hittas: den härledda rätten, som är den om gemenskapsinstitutionernas verksamhet och som utgör en integrerad del av gemenskapsrätten.
Detta tror jag, om jag får säga det, är den tydligaste delen av gemenskapsrätten och kontrolleras enbart av domstolen och inte av det nationella rättssystemet.
Den nationella domaren varken bör eller kan utfärda en bedömning av den härledda rättens giltighet.
Detta för oss, herr ordförande, till en svårgripbar och farlig fråga, dvs. till den subsidiaritetsprincip som man också talat om i den här debatten.
Jag skulle här - men det kommer jag inte - kunna hänvisa till protokollet om tillämpningen av propotionalitets- och subsidiaritetsprinciperna i Amsterdam-fördraget och som skall införas i fördraget som en bilaga därtill.
Jag avslutar med att säga att jag ansluter mig till vad Rack sagt om ett fast, konstant och bestämt försvar av gemenskapsrätten och till den begäran som också Alber gjort att gemenskapsrättens företräde befästs i fördraget.
