# ID: svediakorp-gov481680
# author: Fabre-Aubrespy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Även jag hyser djup respekt för föredraganden och önskar honom lycka till i hans kommande befattning.
Jag måste dock medge, för min grupps räkning, att jag absolut inte instämmer med innehållet i hans betänkande.
Vi förväntade oss en juridisk studie, en reflektion över de problem som är förknippade med normhierarki, förhållandena mellan exempelvis Europeiska rådet och parlamentet, eller rådet.
Vi förväntade oss en definition av en metod som bättre skulle kunna förena gemenskapsrätten och de nationella rättssystemen.
I stället ställs vi inför ett politiskt, jag skulle nästan säga ideologiskt, betänkande.
Utgångspunkten är konstaterandet att de högsta domstolarna har en tendens att göra motstånd och " att göra anspråk på att kunna pröva om den sekundära gemenskapsrätten är förenlig med den nationella konstitutionella rätten ".
Vad som avses, på ett förtalande sätt höll jag nästan på att säga, är naturligtvis Förbundsrepubliken Tysklands författningsdomstol och dess beslut av den 12 oktober 1995, samt Højesteret i Danmark i domen av den 12 oktober 1996, som min kollega kommer att tala om strax.
Men man skulle kunna lägga till det franska författningsrådet eller italienska domstolen, och många andra domstolar.
Man kan faktiskt inte påstå, vilket görs i betänkandet, att Europeiska unionen skall skapa en primär folkrätt som skulle påtvingas alla stater och deras nationella rätt.
Man kan heller inte säga, som det föreslås i resolutionen, att varje nationell domare, inklusive nationella högsta domsrätterna, är skyldiga att tillämpa gemenskapsrättens företräde.
Man kan inte heller kräva att Europeiska gemenskapen skall ta nationalstaternas plats för att den offentliga folkrätten skall bli tillämplig.
De nationella rättssystemen måste respekteras, och i synnerhet den nationella konstitutionella rätten, ty genom att hävda att denna skall vara underordnad gemenskapsrätten, trots att den mycket ofta är ett resultat av lagar som författats enligt folkomröstningar, ifrågasätter man folkens rätt att bestämma över sig själva vilket är mycket anmärkningsvärt när det gäller en institution som påstår sig vara demokratisk.
