# ID: svediakorp-gov481676
# author: Anastassopoulos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 701
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vår ärade kollega Albers betänkande, vilket vi granskar i kväll, är värt att uppmärksammas av oss framför allt av två skäl:
För det första för att det analyserar en fråga som inte endast är väldigt känslig, men även väldigt viktig för Europeiska unionen.
Det är frågan om gemenskapsrättens plats i det rättssystem som genomsyrar vårt samhälle, antingen inomstatligt, genom sin förbindelse med statens konstitutionella eller grundläggande rätt, eller i de internationella relationerna genom sin förbindelse med allmän internationell rätt.
För det andra, för att det utgör ett råd från kollega som respekteras högt av oss alla och som bidragit stort till Europaparlamentet innan han från och med i övermorgon koncentrerar sig på försvarandet av gemenskapsrätt från en annan, annorlunda och ännu mer distingerad, skottglugg.
Jag har haft glädjen och äran att samarbeta väldigt nära med Siegbert Albert, först i parlamentets presidium, där vi satt bredvid varandra som vice ordförande och de senaste åren i utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, där han var ordförande och jag anser det vara min skyldighet att med sinnesrörelse uttrycka det i denna sal generella erkännandet av hans mångåriga sammanlagda bidrag som vald representant för ett av de stora europeiska folken.
Det har inte ens gått två år, herr ordförande, sedan er talare i sitt betänkande för rättsliga frågor och medborgarrätt om den Europeiska kommissionens betänkande om kontrollen av tillämpningen av gemenskapsrätt, efter en speciell utfrågning som organiserandes av utskottet för rättsliga frågor pch medborgarrätt, behövde uppmärksamma följande uppgifter vilka han ansåg vara karakteristiska:
1.Att gemenskapsfördragen har inrättat en ny rättslig ordning inom vilken medlemsstaterna, inom områden som inte upphört att utvidgas, har begränsat sina självständiga rättigheter; 2.Att kontrollen som under de senaste åren börjat utövas av de konstitutionella domstolarna gällande medlemsstaternas respektive konstitutioner varslar för risker för den enhetliga tillämpningen och harmonin av gemenskapsrätten.Det behövdes hela 30 år till dess att principen om att gemenskapsrätten skall ha företräde framför nationell rätt blev godkänd av det franska författningsrådet, vilket var det kronologiskt sista att ta ställning.
Vi han inte dra en lättnadens suck innan Förbundsrepubliken Tysklands författningsdomstol kungjorde sitt beslut gällande Maastrichtfördraget vilket ställde denna princip inför nya - under 90-talet - och starkare tvivel, denna gång från annat håll.
En princip som rättstolkningen utformade och som indirekt gav stöd för Amsterdamfördraget, vilket skrivs under i morgon, som konstaterats i Albers betänkande.
Vi skulle naturligtvis föredra att erkännandet vore mer direkt och bestämt.
Idéerna som jag formulerade i mitt betänkande 1995 stärks och systematiseras i den ärade tyske kollegans betänkande, vilken stöder gemenskapsrättens företräde i den Europeiska gemenskapens framåtsträvande och unika karaktär samt dess tendens till fortsatt utveckling.
En utveckling som skapar nya situationer och sakförhållanden inom rättens område, vilka aktualiserar den antike grekiske filosofen Theofrastos observation: " icke verkligheten efter lagarna, men lagarna efter verkligheten ", verkligheten bör alltså inte anpassas efter lagen, men lagen efter verkligheten.
Denna nya verklighet representeras i dag av Europeiska unionen, vilken följs åt av alla de hopp och förväntningar som de som inspirerade till och upprättade den förband med denna.
Albers betänkande presenteras verkligen i ett lämpligt ögonblick, eftersom byggandet av ett enat Europa efter många hinder går vidare, men vibrationer är inte frånvarande, vibrationer som antar den farliga formen av beslut från framför allt högre rättsorganisationer i medlemsstaterna.
Värdet av det betänkande vi nu diskuterar finns i just denna punkt, nämligen att i dess text, genom en välgrundad argumentation som vi hört i kväll av föredraganden, avvisas varje tendens till ersättande av till och med de högsta nationella rättsliga organen, i ett verk som uteslutande tillhör Europeiska gemenskapens domstol.
Ty endast den sistnämnda garanterar självständigheten och enhetligheten i den gemenskapsrättsliga ordningen.
Denna självständighet och enhetlighet kommer vår föredragande Alber från och med i övermorgon att kallas att försvara i egenskap av generaladvokat i domstolen.
Det kommer att bli oss en glädje att vara stolta över honom även i denna befattning.
