# ID: svediakorp-gov481668
# author: Añoveros Trias de Bes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle vilja börja detta inlägg med att gratulera Cot, vice ordförande i parlamentet men också universitetsprofessor, för hans enastående betänkande och ansluta mig till alla de konstateranden som han gör i sitt betänkande.
Jag vill också, såsom sakkunnig i denna fråga, understryka den stora betydelse denna konvention har.
Jag har följt dess skiftningar från havsrättskonferensen till genomförandet av konventionen i Montego Bay på Jamaica under 1982.
Vid denna konferens inträffade mycket anmärkningsvärda saker, som t.ex. de små staternas mycket viktiga protagonsim, och det var därför representanterna vid konferensen ville få till stånd en konvention med brett tillämpningsområde.
De begärde 60 ratificeringar som ett minimum för att konventionen skulle träda i kraft, och detta är skälet till varför ikraftträdandet dröjde 12 år.
Överenskommelsen om tillämpningen av del XI i nämnda konvention omgärdades av färre svårigheter.
Det handlar om en konvention, och jag understryker alltjämt dess betydelse, som på ett lämpligt sätt definierar de ekonomiska aspekterna på havsrätten.
Den är så viktig att den redan innan ikraftträdandet efter de 60 ratificeringarna hade lett till ett vanemässigt införande av internationella bestämmelser.
Om den alltså inte hade trätt ikraft, skulle den ändå varit mycket viktig, eftersom den i sig lett till vanor med internationell karaktär, som t.ex. den om det exklusiva ekonomiska området och därigenom till mycket viktiga befogenheter som i dag, vilket sagts av herr Cot, förvaltas av gemenskapen.
Parlamentet bör genom detta betänkande utfärda sitt uttalande om de rådsbeslut som utreder lämpligheten av att gemenskapen ingår både i konventionen och i tillämpningsavtalet.
Förslaget till rådets beslut koncentreras på - och jag bekräftar vad professor Cot sagt - två stora frågor: den första är fördelningen av befogenheterna, därför att ett stort antal frågor som fördelas av konventionen och överenskommelsen i enlighet med fördragen faller på gemenskapen, och man bör därför med kraft tillse att man får en befogenhetsfördelning för de länder som ingår i Europeiska unionen och genom införandet av ett ratificeringsinstrument slutligen befäster gemenskapens deltagande och därmed löser problemet.
För det andra föreligger ett annat viktigt problem: det om lösningen av de kontroverser som konventionen leder till.
Dessvärre får vi ingen utväg.
Jag tror därför att Cot mycket riktigt och på goda grunder kan vända sig till kommissionären för att fråga honom om det är möjligt att få denna definitionsbrist löst för denna fråga.
I artikel 287 fastställs flera metoder, men varken rådet eller kommissionen har velat tillämpa någon av dem.
Den enda möjligheten som finns kvar för denna församling är att lita på övriga institutioners ärlighet och begära att kommissionen - som skall tillhandahålla medlen - och rådet - som skall besluta om förslaget, när frågan återigen skall behandlas konsultera parlamentet och beaktar sina möjligheter.
Jag ber kommissionären, vilket också Cot gör, se till att detta blir verklighet.
