# ID: svediakorp-gov481667
# author: Cot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
För utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt skall jag redogöra för förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention.
Konventionen om havsrätten, kallad Montego Bay eller Jamaïque, är en grundläggande text som för övrigt skrevs under av Europeiska gemenskapen den 7 december 1984, liksom tilläggsavtalet som skrevs under av kommissionen den 16 november 1994.
En första fråga väcks naturligtvis, varför kommer dessa texter nu, nästan femton år efter Montego Bay-konventionen?
Svar: därför att den internationella organisation som vi är, i förhållande till denna konvention, inte kan deponera sitt ratifikationsinstrument om inte flertalet av dess medlemsstater, alltså medlemsstaterna i gemenskapen, fullgjort denna formalitet.
Ingåendet av havsrättskonventionen verkar oumbärlig för oss, för det första på grund av gemenskapens egna befogenhetersom rör havsrätt, särskilt på områdena för handelspolitik, fiske och miljö.
Förseningen i processen för ratificeringen, detta vill jag med en gång anföra till våra kolleger, inverkar inte skadligt för Europeiska gemenskapens del eftersom vår gemenskap redan är medlem i Internationella havsbottenmyndigheten, det vill säga i det instrument som verkställer konventionens bestämmelser om detta kapitel, om än provisoriskt.
Detta privilegium förlorar vi om vi inte tillåter ingåendet före den 16 november 1998, det vill säga inom ett år.
I mina ögon är biläggandet av tvister det huvudsakliga problemet.
Artikel 187 i konventionen föreslår möjlighet att välja mellan fyra förfaranden: internationella havsrättsdomstolen i Hamburg, internationella domstolen i Haag, en skiljedomstol upprättad i enlighet med konventionens bilaga VII och en skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VIII.
I detta ärende har dock vår gemenskap valt att inte välja.
Det beslut som presenterats för oss preciserar bara att " rådet förbinder sig att på förslag av kommissionen och inom en rimlig tid, dvs. efter det att de förfaranden för biläggande av tvister som anges i konventionen har tillämpats tillräckligt lång tid, dock senast den 31 december 1998, på nytt undersöka om det ligger i gemenskapens intresse att välja ett annat förfarande för biläggande av tvister än ett skiljeförfarande ".
Denna högtravande formulering väcker tre problem.
Först och främst ett problem när det gäller grund.
Beslutet tycks mig beklagligt.
För min del hade jag föredragit att gemenskapen bidrar till inrättandet av den nya domstolen i Hamburg, eller åtminstone visar sitt förtroende för den internationella domstolen.
Det andra problemet skulle jag vilja påstå att man skjuter i från sig.
Vid ratificeringen av avtalet om Förenta nationernas konvention om bevarande och förvaltning av fiskbestånd som rör sig både inom och utanför de exklusiva ekonomiska zonerna - ni förstår vilka arter som avses - förklarade kommissionen att den när det gäller tvisteförfarande skulle tillämpa den lösning som fastställts när gemenskapen ratificerar havsrättskonventionen.
I detta fall blir det dock så att ingen av de två föreskrivna punkterna anges och de två konventionerna blir hängande i luften när det gäller metoder för biläggande av tvister.
Det tredje problemet slutligen gäller förfarandet.
Om vi ger vårt samtycket till konventionen i sin helhet kan vi inte längre delta i beslutet om denna särskilda och grundläggande punkt.
Jag uppmanar därför Van den Broek att å kommissionens vägnar förbinda sig att rådfråga parlamentet om innehållet och villkoren i den lösning som skall antas när det gäller förfarandet för biläggande av tvister, när stunden är inne.Till förmån för dessa synpunkter föreslår utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, enhälligt och efter att ha granskat yttrandena från van Bladel, Langenhagen och Collins, att ni skall anta beslutet.
