# ID: svediakorp-gov481663
# author: de Silguy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,257
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, parlamentsledamöter!
De tankar som er föredragande Willockx i dag lagt fram, kommer lägligt för att påminna oss om syftet med den Ekonomiska och monetära unionen, och jag ansluter mig till de övriga gratulationer till föredraganden som kammaren framfört i dag.
Euron är inte ett mål i sig.
Euron skall vara ett instrument i tillväxtens och sysselsättningens tjänst.
Den bör också vara en garant för vårt socialskyddssystem.
Som er föredragande understryker slår artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen fast att gemenskapen skall ha till uppgift att " främja en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd ".
Därför är det med all rätt som kammaren tar upp frågan om finansiering av socialskyddssystemen i medlemsstaterna, inom ramen för den Ekonomiska och monetära unionen.
Detta ämne bekymrar även kommissionen som i mars i år antog ett meddelande med titeln " Modernisering och nydaning av social trygghet i den Europeiska unionen ", som för övrigt med god marginal besvarar de frågor som Kestelijn-Sierens ställde nyss.
Som en följd av er debatt skulle jag kort vilja komma med två synpunkter.
Den första gäller den demografiska utvecklingen i Europa och dess potentiella konsekvenser för finansieringen av medlemsstaternas sociala system i framtiden.
Den andra gäller styrningen av offentliga finanser för att garantera väl fungerande socialskyddssystem.
För det första, de finansieringsproblem som socialskyddssystemen i Europa skulle kunna möta i framtiden - jag svarar nu på de Lassus anförande - har med befolkningsutvecklingen att göra.
Befolkningens åldrande medför ökade kostnader för en allt mindre yrkesverksam befolkning.
Sysselsättningsgraden i Europa, det vill säga förhållandet mellan den totala sysselsättningen och den arbetsföra befolkningen, har gått från 67 % år 1960 till nuvarande 59 %.
Upplysningsvis kan jag berätta att samma siffra i Förenta staterna i dag överstiger 73 %, liksom i Japan.
Om politiken inte ändras kommer de kostnader som tynger de offentliga finanserna att öka, vilket får följande konsekvenser.
För det första kommer pensionsbördan och utgifterna för hälsovård för äldre att öka.
Pensionsutgifterna i förhållande till BNI skulle öka från 3 till 4 enheter från 1995 till 2030, vilket är mycket.
Den andra konsekvensen är att den förändrade åldersstrukturen i befolkningen borde leda till ett ökad behov av social service och överflyttningar, vilket troligen skulle tynga de offentliga kostnaderna.
Vad får denna demografiska utveckling för effekter?
De kommer att beröra budgeten men också arbetsmarknaden.
Det nationella sparandet bör å ena sidan minska kraftigt när situationen försämras för budgetkontot.
Enligt en ny studie från OECD kommer på samma sätt det privata sparandet att påverkas negativt av befolkningens åldrande.
Å andra sidan skulle rörligheten på arbetsmarknaden bli mindre.
Befolkningen i åldern 20-30 år kommer att minska med 9, 4 miljoner individer, medan befolkningen i ålder 50-60 år kommer att öka med 5, 5 miljoner individer.
Den minskade yrkesmässiga och geografiska rörligheten som följer av detta skulle dessutom kunna påverka tillväxten och produktiviteten negativt.
Dessa perspektiv kan vara oroande för kommande generationer.
De borde stimulera oss till att bevara den ekonomiska och sociala sammanhållningen och garantera finansieringen av socialskyddet i Europa, och slutgiltigt säkra den europeiska sociala modellen - utöver det enkla skyddsnätet, herr Donnelly - i detta avseende kan genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen - den 1 januari 1999, herr Lukas - bidra med lösningar.
Saneringen av de offentliga finanserna i samband med genomförandet av den Ekonomiska och monetära unionen, är inte farlig, vilket också er föredragande understryker.
Den är till och med den bästa garantin för att socialskyddssystemen i Europa skall kunna bevaras, och jag skulle vilja säga att detsamma gäller sysselsättningen.
Men denna återbalansering av budgeten bör också följas av verkliga strukturella reformer, vilket Chantier nyss underströk.
För att kunna möta denna demografiska utmaning och fatta de nödvändiga politiska besluten - arbitragen borde vara politiska - måste medlemsstaterna först finna ett tillräckligt budgetutrymme.
Den budgetram som inrättats för den ekonomiska och monetära unionen är en möjlighet till detta.
Till en början måste man sikta på att respektera regeln om att budgeten nästan skall vara i balans, som för övrigt också finns med i stabilitets- och tillväxtpakten.
Om saneringen av de offentliga finanserna sker i samma takt som nu, vilket borde vara möjligt när tillväxten ökar, bör denna målsättning om en budget som nästan är i balans vara uppnådd år 2002, det vill säga flera år innan effekterna av den demografiska obalansen kommer att märkas.
År 2010 kommer det demografiska underskottet att vara som störst för Europeiska unionen.
Fram till dess kommer effekterna av befolkningens åldrande att vara mindre.
Medlemsstaterna har alltså tillräckligt med tid att förbereda nödvändiga omställningar.
Förberedelserna bör dock börja redan nu och de bör ske genom verkliga strukturella reformer.
Av parlamentsledamöternas anföranden förstod jag att alla var överens på denna punkt, även om lösningarna som förordades skilde sig från talar till talare.
De strukturella reformer som skall företas gäller lika mycket skattesystemen, vilket flera av er betonat, som socialskyddssystemen eller pensionssystemen i egentlig mening.
Reformen av välfärdsstaten står i centrum för nödvändiga justeringar.
Den är oumbärlig för att garantera budgetförstärkningens varaktighet, eftersom målsättningarna för solidaritet och socialt skydd måste fås att stämma överens med målsättningarna för kontrollen av de offentliga finanserna.
Som er föredragande mycket riktigt understryker, kommer det att bli nödvändigt med anpassade skattereformer vilket inte nödvändigtvis betyder, herr Katiforis, att alla skatter måste höjas.
Utan sådana reformer blir dock den sociala harmoniseringen mycket svårare.
Därför har kommissionen åter lanserat skatteharmoniseringen och arbetet framskrider inom ramen för vår kollega Montis grupp.
Detta har för övrigt betonats av flera av er och i synnerhet av föredraganden för utskottet för sysselsättning och socialfrågor.
Därför insisterar kommissionen på att den sociala harmoniseringen skall förverkligas genom den sociala dialogen.
Jag kommer inte att uttala mig om sysselsättningsaspekten då ordförande Santer och Padraig Flynn nyss fick tillfälle att utförligt lägga fram de riktlinjer kommissionen antagit inför toppmötet om sysselsättningen.
Jag tycker dock att dessa riktlinjer tydligt markerar en faktor av nytänkande i vår vilja att skapa arbetstillfällen i Europa, vilket naturligtvis leder till en sanering av våra sociala konton.
Reformen av pensionssystemen, slutligen, är också en prioritet.
Kapitaliseringssystemet utvecklas i de flesta av länderna.
Denna utveckling är positiv på så sätt att ett balanserat system måste grundas både på fördelning och kapitalisering.
En sådan utveckling kan hur som helst bara vara progressiv, vilket också er föredragande mycket riktigt påpekar.
Ett inrättande av pensionsfonder bör inte brutalt ifrågasätta redan existerande fördelningssystem.
Det bör komplettera dessa system.
Jag tror att herr Frischenschlager underströk detta nyss.
Herr ordförande, parlamentsledamöter, låt mig sammanfattningsvis understryka att kommissionen gläder sig över Europaparlamentets bidrag i detta särskilt känsliga och svåra ärende.
Ert betänkande bidrar starkt till det ökade medvetande vi nu ser i Europa.
Många stater ägnar sig i dag modigt och beslutsamt åt att genomföra nödvändiga skattemässiga och sociala reformer.
Stabilitetskulturen som följer på införandet av euron gör förutsättningarna bättre för att denna nödvändiga anpassning skall lyckas, och här framstår den ekonomiska och monetära unionen som den bästa garantin för den europeiska sociala modellen inför framtiden.
