# ID: svediakorp-gov481647
# author: Chanterie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 552
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Allra först vill jag i egenskap av föredragande av yttrandet från utskottet för socialfrågor och sysselsättning tala om att det gläder mig att både föredraganden och utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik till största delen tagit med slutsatserna från vårt rådgivande utskott.
Det råder mycket riktigt inte något tvivel om att ekonomiska och monetära unionen har ett stort inflytande på den sociala tryggheten i medlemsstaterna.
Det är dock inget välgrundat skäl att förkasta EMU.
Tvärtom, normerna och tidsplanen bör hållas utan inskränkningar.
Inte för att de är en del av en eller annan ekonomisk dogm utan för att de bidrar till att EMU lyckas och således till valutastabilitet, ekonomisk tillväxt, större konkurrenskraft och följaktligen främjar sysselsättningen.
Däremot får de tillfälliga nackdelarna oss att förbereda den sociala tryggheten på EMU.
Det bör dock ske utan att äventyra den sociala trygghetens dubbla kärna.
Å ena sidan försäkringsaspekten, det vill säga gemensamt skydd mot de främsta sociala riskerna och å andra sidan den hjälpaspekt som uttrycker vår solidaritet.
Den sociala tryggheten är ju en av hörnstenarna i Europas sociala modell.
Vi är alla överens om att finansieringen av den sociala tryggheten emellertid utgör det största problem som varje medlemsstat ställs inför.
Det budgetära strypgreppet leder oundvikligen till frågan om alla delar av den sociala tryggheten kan upprätthållas eller om ett omdömesgillt ingrepp inte är att föredra i stället för ett nödtvunget uppgivande av rättigheter och förmåner.
Det tänks för lite på att den sociala tryggheten naturligtvis inte bara påverkas av EMU utan även genom demografisk utveckling och tekniska faktorer.
Tänk till exempel på åldrandet och bebyggelsens utbredning.
Tänk på den ändrade familjebildningen, kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och den konstant höga arbetslösheten.
Tänk å andra sidan även på läkekonstens och läkemedlens framsteg, utvecklingen av informationsteknik, automatiseringsteknik, telematik, multimedia.
Sådana demografiska och teknologiska omvälvningar leder till övervägande del till minskade inkomster och ökade utgifter i den sociala tryggheten.
De vanförhållanden som detta för med sig går inte att uthärda.
Utskottet för socialfrågor föreslår därför också fyra ingrepp.
För det första, slutförandet av den inre marknaden för att motverka konkurrensstörningar och social dumping.
För det andra, stöd av den ekonomiska tillväxten genom ytterligare investeringar och förbättring av konkurrenskraften.
För det tredje, främjande av sysselsättningen genom att använda arbetslöshetsunderstödet som lönebidrag.
För det fjärde, ombildning av skattesystemet för att både minska skatten på arbete och hjälpa till att få statsbudgeten i balans.
I utkastet till Amsterdamfördraget står det att Europeiska unionen eftersträvar en hög sysselsättningsnivå och en hög nivå av socialskydd.
Det står uttryckligen angivet.
Även om det just nu inte finns något europeiskt socialavtal så finns sysselsättningskapitlet i Amsterdamfördraget och det toppmöte om sysselsättningen som hålls i november.
Förhoppningsvis är de båda då en ansats till ingrepp som i sig inte kommer att vara tillräckliga för att säkerställa finansieringen av den sociala tryggheten men i kombination med diverse nationella politiska åtgärder kan de se till att en väg slås in som leder till en ekonomisk, monetär men samtdigt även en social union och det är när allt kommer omkring det som det handlar om.
