# ID: svediakorp-gov481640
# author: Antony (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
I sitt betänkande om förbindelserna mellan Kanada och Europa har Graziani tagit upp vitt skilda ämnen, från saxfällor till funderingar om intresset för en trepartsdimension mellan unionen, Förenta staterna och Kanada, och däremellan problemet med kustfisket.
Det finns alltså mycket att säga om detta, och att kritisera, framför allt när det gäller ställningstagandet för Världshandelsorganisationen, det vill säga för en värld utan gränser i klorna på de multinationella företagen.
Två minuter är dock inte tillräckligt, ännu mindre då texten vi delgivits inte behandlar det allra viktigaste.
Vad Kanada har blivit ger ett förebud om vad Europa kan bli, en federal satellitgrupp till Förenta staterna.
Ottawa står modell för Bryssel, huvudstad i en artificiell enhet som under ett federalistiskt ok inbegriper två nationer, de franska kanadensarna och anglosaxerna.
Bägge är offer för systemet.
De franska kanadensarna självfallet, men också anglosaxerna som i takt med att Ottawa klipper av förbindelserna med London, förlorar sin specifika karaktär.
I dag löses de två folken upp i den amerikanska smältdegeln.
Invånarna i Quebec hänger sig åt en skön kamp i försvaret av det franska, men striden är meningslös efter den så kallade tysta revolutionen då deras nationalitet störtade samman.
Det finns risk för att de franska kanadensarna har försvunnit inom några decennier, utraderade från kartan precis som fransmännen i Louisiana.
Det finns dock en utväg för dessa två folk.
Att lämna det federala oket, som folken i Centraleuropa gjort, och som våra nationer som undan för undan kvävs av Bryssel vill göra.
Av denna anledning, franska patrioter, stödjer vi ett fritt Quebec.
Federalisterna i Ottawa vann folkomröstningen 1995 med knapp marginal, genom att dra fördel av samma saker som de maastrichttrogna euro-federalisterna i Frankrike 1992 - omröstning av etniska minoriteter, påtryckningar från media- och finansmyndigheter.
Och liksom år 1763 förlorade Paris intresset för det nya Frankrikes öde.
Vår intelligentia går verkligen i fotspåren på Voltaire, som då utropade: " Jag skulle vilja att Kanada låg på botten av det iskalla havet ".
Nästa gång skall det väl lyckas.
Måtte invånarna i Quebec inse att de inte är ensamma.
När vi i Frankrike själva har frigjort oss från Bryssels förmyndarskap, kan vi återknyta de band som bröts med våra bröder i Quebec för tvåhundra år sedan.
