# ID: svediakorp-gov481639
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Trots sitt geografiska läge står Kanada särskilt nära oss eftersom det delar en bit av sin historia med medlemmar av unionen, Storbritannien och Frankrike.
Vårt arv av gemensamma värderingar bör hållas levande och utgöra grunden för ett aktivt samarbete mellan de offentliga myndigheterna, företagen och framför allt mellan de människor som i dag knyter allt starkare band över Atlanten.
För de som funderar över de europeiska institutionerna är Kanada också ett mycket intressant exempel på ett federalt land som trots sin höga ålder inte funnit sin jämvikt.
Dess oroliga institutionella historia är märkt av att provinsen Quebec som sådan aldrig godkänts i Kanadas nuvarande konstitution och av att det, åtminstone hittills, varit omöjligt att finna en särskild form som kan kombinera det fransktalande Quebecs självständighet med resten av landet.
I den första folkomröstningen om självständigheten, som hölls 1980, var det följaktligen 40 % som röstade ja.
I den andra år 1995 var det 49, 5 %, och en tredje folkomröstning skall genomföras.
Denna utveckling borde mana också européerna till eftertanke.
Om federalismen fungerar när den gäller ett enda folk, som i Tyskland, blir den blockerad eller genomgår oändliga snedsprång när den gäller flera folk som alla vill bevara sin identitet och råda över sitt eget öde.
Eftersom den samordning som federalismen påbjuder underordnar medlemsnationerna, uppkommer hela tiden misstankar om att den inte respekterar en av parterna.
Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad, när den konstitutionella grundstadgan inte ens godkänts av en av medlemsnationerna.
Därför är jag glad över att flertalet av de ansvariga i Europa inte uttryckligt hänger sig åt den federala målsättningen.
Och ur samma synvinkel vill jag också säga till våra vänner på andra sidan Atlanten att vi med stort deltagande följer Quebecs och Kanadas ansträngningar att finna den institutionella form som kommer att göra förbindelserna tydligare.
