# ID: svediakorp-gov481634
# author: Gallagher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Liksom mina kollegor vill också jag gratulera Graziani till presentationen av ett utmärkt betänkande.
Allmänt sett har det alltid förelegat ett gott samarbete och ömsesidig välvilja mellan Kanada och unionen, varför det är svårt för de flesta att till fullo förstå de många gånger laddade förbindelserna mellan EU och Kanada inom fiskeriområdet.
Man hör ofta frågan hur det kommer sig att fisket blivit föremål för sådana meningsskiljaktigheter.
Det är därför viktigt att titta på bakgrunden.
EU och Kanada har mycket likartade strukturer på sitt fiske.
EU: s och Kanadas beroende av fiskerinäringen i avlägset liggande områden är högt, och varje hot mot resursen framkallar av förklariga skäl laddade känslor och spänningar.
1975 deklarerade Kanada, Island och Norge en exklusiv ekonomisk zon på 200 mil för att skydda sina krympande bestånd, och Europa följde efter år 1977.
Detta medförde minskade fiskemöjligheter för europeiska fartyg, och efter Spaniens och Portugals inträde 1986 blev dessa länders problem gemenskapens problem.
1992 deklarerade Kanada ett moratorium för fångst av ishavstorsk, och de beräknar att detta medförde omkring 40 000 förlorade arbetstillfällen i Newfoundland.
Effekterna för EU: s flotta av de minskade fiskmöjligheterna är väl kända - vi fick flera års dödläge och försämrade relationer.
Unionen och Kanada tog 1992 initiativet till en avtalspromemoria, och denna skulle utgöra ett nytt fiskeriavtal som skulle ersätta 1981 års ramavtal.
1994 ändrade Kanada sin lag om skydd av kustfisket, för att medge vidtagande av åtgärder för att bevara utspridda bestånd inom den exklusiva 200-milszonen och i angränsande vatten.
Detta gav myndigheterna möjlighet att hejda fartyg från vissa utsedda stater, och i mars 1995 fördes Spanien och Portugal upp på den listan.
Prejningen av det spanska fartyget, och den bittra strid som följde, är nu historia.
Lyckligtvis löstes tvisten några veckor senare, och i september samma år togs Spanien och Portugal bort från listan över utsedda stater.
Med allt det sagt så delar jag optimismen att det verkar möjligt för unionen och Kanada att samarbeta på ett mer fullständigt sätt, och för bägge sidor att bättre förstå och respektera varandras synpunkter.
Mitt utskott hoppas att det ökade samarbetet inom fiskerisektorn skall bidra till att utveckla de starka band som finns.
Detta kan åstadkommas genom förtroendeskapande åtgärder, såväl på den bilaterala nivån som multilateralt genom NAFO.
Mitt utskott anmodar unionen och Kanada att säkerställa iakttagandet av sina bilaterala åtaganden.
Vid stöder NAFO: s initiativ att behålla dagens protestmekanism.
Vi tillbakavisar de extraterritoriella villkoren i dagens kandadensiska lagstiftning inom fiskeriområdet, och avslutningsvis kan jag säga ...
(Ordföranden avbröt talaren.)
