# ID: svediakorp-gov481622
# author: Willockx (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 826
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
I mitt tidigare liv hade jag med den belgiska budgeten att göra, i dag med den europeiska budgeten.
I den belgiska budgeten var under många år vårt problem att förhindra och åtgärda utgifter som spårade ur.
I Europa är det lite annorlunda.
Här är vårt huvudsakliga problem att se till att de medel som anslås verkligen ges ut.
Nåväl, vid närmare beskådande är båda uppgifterna lika demokratiska imperativ.
En budget måste återspegla en politisk vilja och vår uppgift är då också att genomföra budgeten så bra som möjligt innanför de marginaler vi har men att inte heller gå utanför de marginalerna.
Det är viktigt att med den här debatten tänka över detta.
Jag kan begränsa mig till två hastiga betraktelser.
Först en förmånlig betraktelse.
Jag kan bekräfta det som kollega Brinkhorst säger om att användandet av strukturfonderna stegvis blir allt bättre.
Det är en bra utveckling.
Jag kan med ännu mer eftertryck bekräfta det som kollega Giansily och kollega Müller har sagt med avseende på hjälpen till f.d.
Jugoslavien.
Det går verkligen inte ihop att vi i dag på ett så dåligt sätt och med så lite insyn uppfyller en så viktig moralisk skyldighet som vi har i samband med återuppbyggandet efter vårt misslyckande att begränsa konflikten.
Det måste åtgärdas på kort sikt och det är för mig den viktigaste lärdom som jag kan dra av genomförandet av gemenskapens budget för 1997.
Min grupp har med anledning av genomförandet av budgeten för 1997 bett mig att även blicka lite framåt en stund.
I framtiden domineras budgeten politiskt av två teman: 1, sysselsättningen, 2. utvidgningen.
Vad sysselsättningen beträffar måste den vara tydlig redan från början.
Europaparlamentet måste i egenskap av budgetmyndighet våga sticka ut hakan för att vara med i den offensiv mot arbetslöshetens gissel som Europa måste sätta igång.
Det måste dock även stå klart att vi bara utgör en del av en global taktik.
Det kommer inte att gå utan ännu mer insatser som inte bara omfattar vår budget utan också medlemsstaterna och som i större utsträckning på europeisk nivå också gör något åt andra teman som idag inte omfattas av vår budget.
Jag fortsätter att tala om Delors vitbok från 1993 som inte genomfördes, som skandalöst nog inte genomfördes, särskilt med avseende på de transeuropeiska näten.
Det är de sakerna som vi måste bedöma i en global ram och inom den globala ramen måste vi ta vårt ansvar med hänsyn till den europeiska budgeten.
Hyckleriet måste också upphöra där budgetmyndigheten anslår vissa budgetmedel som sedan genom avsaknad av rättslig grund inte kan genomföras.
Det är bondfångeri.
Det kan vi inte acceptera längre.
Den svårighet vi står inför vid debatten de veckor som följer efter första behandlingen av budgeten för 1998 är att toppmötet i Luxemburg ligger mellan första behandlingen av budgeten och den andra behandlingen av budgeten.
Jag tror därför att vi måste vara kreativa för att maximera Europaparlamentets förhandlingsläge i dessa och Europaparlamentets tryck på beslutsprocessen under toppmötet i Luxemburg i slutet av november.
Andra delen, unionens utvidgning och förberedandet av unionens utvidgning.
Det är tydligt: för oss står och faller utvidgningen med ytterligare institutionella anpassningar.
Vad som än slås fast i budgeten, om man institutionellt inte kan gå längre än Amsterdam så är Europa dömt till förlamning under utvidgningen.
I första hand är utvidgningen för mig alltså en institutionell debatt men det är dessutom så att vi måste förbereda oss på finansieringen av Europeiska unionen efter utbredningen.
I det sammanhanget står naturligtvis en rationellare strukturpolitik i centrumm som inte får göra avkall på den enligt min åsikt underskattade omfördelningsfunktion som Europa redan nu har och som är bra.
Man måste våga tala högt om att unionens utvidgning inte kommer att innebära mindre solidaritet utan mer solidaritet.
Vi måste också våga tala högt om att vi inte accepterar att man angriper unionens utvidgning för att på nytt starta en debatt om en juste retour och på nytt äventyra ett antal åtaganden i samband med finansieringen av unionen.
En utvidgad union kommer, vare sig man vill det eller inte, att kosta medlemsstaterna mer pengar.
Det är helt enkelt vår grundläggande politiska plikt.
Till sist, vi kommer att behöva ta ansvar.
Inom en viss budgetär tvångströja, det vill säga att vi selektivt kommer att behöva minska vissa budgetposter.
Får jag redan nu, aftonen före vår budgetdebatt, uppmana både rådet och kollegorna i Europaparlamentet att göra dessa minskningar på ett selektivt sätt och med alla medel som finns till hands undvika linjära minskningar.
För mig är linjära minskningar detsamma som brist på mod och brist på politiska alternativ.
Därför pläderar jag för selektivitet.
