# ID: svediakorp-gov481616
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 791
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Vår uppgift som parlament är inte att till varje pris ge ut mer pengar.
Vår uppgift är snarare att erkänna blockader och undanröja dem samt att göra gemenskapen handlingskompetent.
Med dessa ord motiverade Heinrich Aigner, den förste ordföranden i Europaparlamentets budgetkontrollutskott den 11 oktober 1977, alltså för nästan 20 år sedan, betydelsen och syftet med vad vi i dag för ögonblicket sysslar med.
Det förfarande som han på den tiden initierade som ett relevant sätt för att övervaka genomförandet av budgeten har sedan dess inte förlorat i betydelse.
Som parlament är vi skyldiga att kontrollera om pengarna, som vi budgeterat, de facto betalas ut och därtill på ett riktigt sätt.
Vi måste lära oss att i god tid känna igen, när något går snett i genomförandet av budgeten.
I så pass god tid att det fortfarande går att styra mot och lägga om kursen.
Vi vill dessutom med detta förfarande komma underfund med vad som i budgeten kan komma att ändra sig under det kommande året eller vad som måste förbättras.
Jag vill bara ge några få exempel där tingens ordning absolut måste bli bättre.
För det första: Återuppbyggnaden av f.d.
Jugoslavien.
Europeiska unionen stod och står i första ledet, när det gäller att säga ja till att understödja uppbyggnaden där för att underlätta människors återvändande.
Men vi vet också att sådana projekt måste läggas på is eller inte ens kunnat starta, eftersom de politiska villkoren varken uppfyllts eller pengar endast skulle gå till dem som helt och fullt respekterar fredsavtalet.
Visserligen lämnar inte bara det verkliga penningflödet utan även skötseln och effektiviteten i Europeiska unionens stöd på många områden så mycket i övrigt att önska att det är nödvändigt med genomgripande förbättringar.
Här står faktiskt kommissionens trovärdighet på spel.
Ett annat exempel där jag finner situationen kritisk.
Pengar som vi ställt till förfogande för kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa används fortfarande sparsamt eller t.o.m. inte alls.
Naturligtvis är kommissionen inte ensam ansvarig för samordningen av den internationella hjälpen till Tjernobyl, men man kan inte för evigt åberopa samordningsproblem som en ursäkt.
Jag kan bara på nytt enträget uppmana kommissionen att verkligen behandla dessa frågor med den prioritering som de förtjänar.
Jag vet att det är lätt att strida om de riktiga prioriteringarna.
Att öka säkerheten i kärnkraftanläggningarna i Central- och Östeuropa hör utan tvivel till det som bör prioriteras.
När det gäller problem vid genomförandet av budgeten ligger emellertid inte alltid felet hos kommissionen.
Ett exempel på detta är de pengar som budgeterades för bekämpning av bedrägerier framför allt inom jordbrukssektorn.
Där finns t.ex.
15 miljoner ecu till förfogande för program för att förbättra kontrollerna!
Problemet är bara att hittills har uppenbarligen från medlemsstaterna inte ett enda förslag kommit in för lämpliga projekt.
Det kastar knappast något positivt ljus över medlemsstaternas ansträngningar på dessa områden.
Vi kan bara hoppas och vädja till dem att det under de kommande månaderna kommer fram förslag.
Sedan åratal tillbaka bekymrar vi oss över överskridna mjölkkvoter och 1992 måste vi t.o.m. skjuta uppbeviljandet av ansvarsfrihet.
Men låt mig även stanna vid de positiva exemplen.
När det gäller strukturfonderna tycks den trend mot en vändning som märktes redan under 1996 befästas.
Under första halvåret kunde på det hela taget fler betalningar utnyttjas än de nya medel som bemyndigades.
Trots det är trycket mot ännu ej uttagna medelsbemyndiganden kraftig.
Vi skjuter här godkännande av medelsbelopp om mer än 24 miljarder ecu framför oss.
Vi måste noga ge akt på att det inte blir till ekonomiska gamla synder som vi inte kan klara av.
Jag vill att ni, herr Liikanen, noga bevakar detta.
Speciellt vill jag även fästa uppmärksamheten på de gemenskapsinitiativ som vår föredragande, Brinkhorst, redan har nämnt.
Slutligen åter tillbaka till Aigner.
I sitt tal för tjugo år sedan nämnde han som en första prioritering aktiviteter för ungdomen.
Tack vare Europaparlamentets enträgna initiativ har det hänt en del på vägen sedan dess.
Jag tänker framför allt på Sokrates-programmet vars medel helt töms och som i nästa budget måste få tillräckliga medel, så att även vi kan bidra till den fråga som vi just nu diskuterar med ordföranden i kommissionen och kommissionen.
Till slut vill jag tacka de båda föredragandena för att de lagt ner så mycket arbete och sammanställt allt i frågor och utvärderingen av svaren.
Jag vill även tacka kommissionen, kommissionär Liikanen och fru Gradin för deras engagerade samarbete.
