# ID: svediakorp-gov481586
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,675
# sentences: 145
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, parlamentsledamöter!
Kommissionen antog i förmiddags sina rapporter om sysselsättningen, jämte förslag till riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Dessa blir vårt bidrag till Europeiska rådet den 21 november som uteslutande kommer att ägnas åt sysselsättningen.
Eftersom detta möte är så viktigt och eftersom kampen mot arbetslösheten har absolut prioritet, vilket också betonats vid upprepade tillfällen i ert parlament, tar jag gärna tillfället i akt vid denna er kammares sammanträdesperiod, att först delge er våra förslag.
Förslagen till riktlinjer är något nytt och mycket viktigt, och ett kvalitativt språng i vårt sätt att närma oss sysselsättningsfrågorna på gemenskapsnivå.
På ett vis ser jag i dessa riktlinjer resultatet av det steg jag tog den 31 januari förra året, då jag presenterade förtroendepakten för sysselsättningen för er.
Integrerade åtgärder när det gäller makroekonomisk politik, den inre marknaden, arbetsmarknadspolitik, strukturfonder och en mobilisering av samtliga aktörer i en strävan mot samstämmighet i kampen mot arbetslöshet och för sysselsättning.
Dessa faktorer förordade jag i förtroendepakten då den postindustriella revolutionen och globaliseringen av ekonomin kräver en nytt integrerat tillvägagångssätt.
Jag förstår inte hur man skulle kunna låta bli att se sysselsättningen som ett ärende av gemensamt intresse.
Det vore oacceptabelt om unionen inte gjorde allt som står i dess makt för kampen mot arbetslösheten.
Denna inriktning har gjort framsteg.
Arbetsmarknadens parter har antagit utmaningen.
De förhandlar nu framgångsrikt på europanivå.
På nationell nivå anstränger man sig i allt högre grad för att komma fram till pakter.
Europeiska rådet har ställt sig bakom förtroendepaktens koncept i flera av sina slutsatser och dessutom, då sysselsättningen nu förts in i Amsterdamfördraget är den hädanefter ett ärende av gemensamt intresse.
Inte bara som en from föresats, utan åtföljd av övervaknings- och konvergensförfaranden som kommer att stimulera en politisk samordning inom en gemensam ram.
Nu gäller det inta bara att presentera rapporter om sysselsättningen.
Amsterdamfördraget föreskriver att riktlinjer skall upprättas för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, och i förekommande fall till och med rekommendationer till medlemsstaterna om vilken sysselsättningspolitik som bör bedrivas.
Vi skall inte underskatta betydelsen av detta framsteg.
Jag vet att det finns skeptiker som kommer att säga: ännu fler förfaranden.
Vi behöver dock inte gå långt tillbaka för att minnas en allmän vägran att gemensamt ta itu med sysselsättningspolitiken.
Vi konstaterar just nu hur effektiva övervaknings- och konvergensförfarandena är när det gäller den ekonomiska och monetära unionen.
De har verkligen stimulerat alla våra medlemsstater till att förverkliga gemensamt fastställda målsättningar.
I vår kamp mot arbetslösheten bör vi ha detta exempel för ögonen.
Vi är alla överens om att vi talar om en absolut prioritet.
Stats- och regeringscheferna betonade detta genom att förklara att vi inte bör vänta på att det nya fördraget skall ratificeras, för att använda de handlingssätt som definieras i kapitlet om sysselsättningen.
Detta har de understrukit genom att besluta om att ett speciellt Europeiskt råd i november uteslutande ägnat åt sysselsättningen.
Jag välkomnar dessa utsagor som avgörande signaler.
Jag vill dock varna för falska förhoppningar.
Varken en fördragstext, en slutsats från Europeiska rådet eller en avsiktsförklaring, skapar några arbetstillfällen.
Därför måste vi på bred front agera konkret, effektivt och ihärdigt, vilket kommer att ta tid, eftersom det inte finns något magiskt trollspö att ta till.
Detta är dock inget skäl till att resignera.
Tvärtom är det ännu en anledning till att inte vänta ännu längre, utan gå till konkret handling redan nu.
Europeiska unionens 18 miljoner arbetslösa kräver det, och vi är skyldiga dem det.
De ekonomiska förutsättningarna och tillväxtens framtidsperspektiv förbättras dessutom.
Det skall vi ta vara på.
Men vi får inte begå misstaget att bli självbelåtna.
Även om konjunkturen blir gynnsammare löser sig inte saker av sig själva.
Vi vet att de omställningar som krävs är av strukturell karaktär och vi vet vad vi måste göra.
Analyser som pekar mot samma håll finns det gott om.
Prioriteringarna har fastställts av flera Europeiska råd.
Allt har faktiskt blivit sagt.
Nu måste vi handla.
Det är i denna anda vi i dag presenterar våra förslag till riktlinjer.
Vi föreslår konkreta och ambitiösa målsättningar, men de är realistiska eftersom de utgår från de bästa metoder man konstaterat i medlemsstaterna, kvantifierbara i allra möjligaste mån.
Vi föreslår att dessa målsättningar skall följas så konkret som möjligt med hjälp av medlemsstaternas detaljerade handlingsplaner, vilka utarbetats inom en gemensam ram av målsättningar och riktlinjer, och som varje år aktualiserats och följts upp.
Europeiska unionens långsiktiga målsättning bör vara att progressivt nå fram till en sysselsättningsgrad på över 70 %, vilket liknar den som vissa av våra främsta handelspartners visar upp.
Från medlemsstaternas sida kräver detta en noggrann och fast tillämpning av den policy-mix som vi föreslår.
Under dessa förutsättningar, och tack var den förbättrade konjunkturen, skulle vi inom fem år komma att se en ökning av den nuvarande sysselsättningsgraden från 60 till 65 %, och en minskning av den nuvarande arbetslöshetssiffran på nästan 11 % till 7 %.
Vi skulle på så sätt ha skapat 12 miljoner nya arbetstillfällen.
Visst är det en ambitiös målsättning, men den är realistisk.
Realistisk om alla våra medlemsstater noggrant följer spelets regler.
Med grunden i en kollektiv utveckling som man på engelska kallar peer review och peer pressure - en gruppdisciplin om man så vill - skall vi agera på medlemsstaternas och på unionens nivå enligt fyra huvudlinjer.
Vi måste skapa en ny företagskultur, skapa en ny kultur av yrkesintegrering eller anställningsbarhet, främja och uppmuntra anpassningsförmågan och slutligen stärka jämställdhetspolitiken.
Herr ordförande!
Den första huvudlinjen är företagsandan.
Företagen skapar arbetstillfällen.
Det behövs alltså ett klimat som stimulerar företagsandan, i synnerhet för de små och medelstora företagen som är de verkliga guldgruvorna när det gäller nya arbetstillfällen.
Rent konkret föreslår vi att den administrativa bördan och de allmänna kostnaderna skall minskas, eftersom dessa avskräcker från nyanställningar.
Bördan är enorm.
Vi beräknar att de administrativa kraven årligen kostar våra företag 200 miljarder ecu.
Låt oss röja undan hindren för den som vill övergå från en löneanställning till en självständig verksamhet.
Människor avstår alltför ofta från detta, inför det faktum att de rättigheter de förvärvat vad gäller socialt skydd kan gå förlorade.
Låt oss underlätta de små och medelstora företagens tillgång till kapital, i synnerhet genom att från nu och fram till år 2000 skapa en sekundär, alleuropeisk kapitalmarknad.
Låt oss inspireras av amerikanska Nasdaqs imponerande exempel.
Denna börs omfattar 5 500 företag med tiotals miljoner anställda.
Den har bidragit till att hundratusentals nya arbetstillfällen skapats och har en omsättning som överstiger New York-börsens.
Låt oss äntligen omsätta i handling den inriktning som Europeiska rådet fastställde för länge sedan, nämligen ett minskat skattetryck på arbete.
Hittills går tendenserna i motsatt riktning.
Skattetrycket på arbete ökar, medan skattetrycket på kapital minskar.
Nuvarande tryck på 42 % skadar sysselsättningen.
Vi uppmanar alla medlemsstater att ha som målsättning att fram till år 2000 sänka trycket kraftigt.Till exempel skulle en minskning av bruttonationalinkomsten med en procentenhet, motsvara ungefär 70 miljarder ecu.
Vissa skulle kalla det en kraftig satsning.
Till dem vill jag säga att våra medlemsstater varje år förbrukar nästan 100 miljarder ecu till statligt stöd, till stor del inom sektorer utan stora framtidsutsikter, och som inte lovar mycket när det gäller skapande av nya arbetstillfällen.
Samtidigt måste vi återbalansera kapitalbeskattningen.
Detta skulle göra det möjligt att respektera budgetneutraliteten, att begränsa den skadliga skattekonkurrensen och de snedvridningar som blir följden på den inre marknaden.
Kommissionen har i dag fastställt ett åtgärdspaket som skall diskuteras under Ekofinrådet den 13 oktober.
Jag vill också i sammanhanget påminna om våra skatteförslag på energiområdet, som fortfarande ligger på rådets bord.
Det har till sist sagts mycket om den nya teknikens utmaningar, som kan vara stora chanser för våra företag.
Låt oss därför utveckla strategier som gör det möjligt för företagen att utnyttja potentialen i denna oundvikliga utveckling, i synnerhet genom att underlätta inträdet i informationssamhället.
Lika mycket har sagts om hur viktiga våra satsningar på forskning och utveckling är.
Men hur ser verkligheten ut?
Vi förlorar mark i förhållande till våra konkurrenter.
Låt oss därför vända tendensen, höja våra utgifter inom dessa områden till en nivå jämförbar med Förenta staternas och Japans, nämligen 2, 5 % av bruttonationalprodukten.
Herr ordförande, den andra huvudlinjen vi föreslagit för vårt handlande berör en bättre yrkesintegrering, eller som man kallar det idag, en bättre anställningsbarhet.
Vi har 18 miljoner arbetslösa.
Samtidigt beklagar sig våra företagare över att det finns hundratals tusen vakanta platser som är omöjliga att tillsätta.
Det är visserligen förvånande, men mindre överraskande när man vet att hälften av de arbetslösa inte har någon yrkesutbildning, att inte ens 10 % av de arbetslösa erhåller yrkesutbildning.
Detta gäller främst ungdomar under 25 år.
Behöver man bli mer förvånad om man ser att 10 % av våra ungdomar lämnar skolsystemet i förtid, att 45 % av de som påbörjar gymnasieutbildning inte slutför den.
Nästan 50 % av de arbetslösa är långtidsarbetslösa och ett stort skäl till detta är bristen på yrkesutbildning.
Hur förhåller set sig med våra medlemsstaters sysselsättningspolitik, som varje år slukar 200 miljarder ecu?
Två tredjedelar av denna politik är helt och hållet passiv, utan tecken på att återanpassa arbetsmarknaden.
Arbetslösheten är förödande för de individer som är berörda, för integreringen av våra samhällen, och ett enormt slöseri med en tillväxt- och utvecklingspotential.
Den mycket kortfattade analys jag just presenterat visar att bristen på kvalifikation är en av de huvudsakliga orsakerna till arbetslöshetens gissel.
Vi föreslår medlemsstaterna att ta itu med problemet genom att ställa upp precisa målsättningar, för att ge en ny start åt människor i form av arbetstillfällen, yrkesutbildning och andra åtgärder, till varje vuxen inom tolv månaders arbetslöshet, och en ny start för ungdomar inom sex månaders arbetslöshet.
Medlemsstaterna bör också ha målsättningen att inom fem år från nu minska antalet ungdomar som lämnar skolsystemet i förtid och garantera att många fler ungdomar slutför sin gymnasieutbildning och får ta del av praktikplatser på företagen.
Låt oss för övrigt gynna en aktiv sysselsättningspolitik.
Medlemsstaterna bör ställa upp målsättningar när det gäller antalet personer som går in i det nya systemet, och på så sätt främja deras återanpassning till arbetsmarknaden så att antalet arbetslösa som blir föreslagna en yrkesutbildning höjs med 25 %.
Herr ordförande, även arbetsmarknadens parter har stort intresse i att nödvändiga anpassningar lyckas.
Deras förhandlingar på europeisk nivå om föräldraledigheten, om deltidsarbete, visar tydligt vilken viktig roll de kan spela.
Samma sak gäller parternas exemplariska bidrag till att hejda löneutvecklingen under de senaste åren.
Vi uppmanar dem att intensifiera sina ansträngningar eftersom utmaningarna är stora.
Närmare bestämt, bör de snabbt sluta ett ramavtal i syfte att över hela Europa öppna arbetstillfällen för att öka yrkesintegreringen.
Låt oss inte glömma det bidrag som strukturfonderna redan ger för att höja kvalificeringsnivån och för att göra arbetsmarknadspolitiken mer aktiv.
Medlemsstaterna bör med alla möjliga medel stärka dessa aspekter.
Herr ordförande, målsättningen med vår tredje huvudlinje är en bättre anpassbarhet.
Nya tekniker, nya villkor på arbetsmarknaden, den utveckling våra företag måste leva upp till går allt snabbare.
Förmåga till anpassning blir i allt högre grad avgörande för företagens livskraft.
Detta är en oundviklig realitet som bör integreras i arbetsorganisationen.
Även i detta sammanhang finns en stor roll för arbetsmarknadens parter att spela, i synnerhet när det gäller att förhandla fram avtal om arbetsorganisationen och metoder för flexibelt arbete.
Medlemsstaterna uppmanas också att hjälpa till, i synnerhet med att skapa den ram som möjliggör kontraktformer som är mer anpassbara och med att förbättra det atypiska arbetets ställning när det gäller socialförsäkring och karriärmöjligheter.
Medlemsstaterna bör också i högre grad stödja företagens förmåga till anpassning.
De bör, till exempel på det skattemässiga planet, främja en investering av mänskliga resurser och att utveckla vidareutbildningen inom företagen.
Medlemsstaterna bör gynna åtgärder som skall stimulera arbetarna till att förkovra sig.
I stället för att skänka enorma summor i form av statligt stöd till sektorer med oviss framtid, borde medlemsstaterna privilegiera åtgärder så som yrkesmässig förkovran, skapande av varaktiga arbetstillfällen, och att arbetsmarknaderna fungerar effektivt.
Herr ordförande!
Jag kommer nu till den fjärde huvudlinjen för vårt agerande som vi föreslår i våra riktlinjer, nämligen jämställdheten.
Jag har talat om arbetslöshet i allmänhet och om ungdomsarbetslöshet.
Man måste dock konstatera att kvinnorna i större utsträckning än männen är offer för arbetslösheten, och att deras yrkesverksamhet är mindre.
Vad jag sagt om den tillväxt- och utvecklingspotential som våra mänskliga resurser utgör, gäller naturligtvis helt och hållet även kvinnliga arbetare.
Detta gäller ännu mer om man ser till de demografiska framtidsutsikterna.
I en yrkesverksam befolkning som minskar, är det till största delen kvinnornas bidrag som avgör om vi kommer att kunna behålla vår levnadsstandard och den europeiska sociala modellen.
Vi föreslår tre handlingslinjer.
För det första bör medlemsstaterna visa att de är måna om jämställdheten.
De bör anstränga sig hårt för att minska klyftan mellan kvinnornas arbetslöshetssiffra och männens, genom att aktivt stödja att kvinnor i högre grad anställs.
För det andra måste det göras mer för att förena yrkesliv och familjeliv, genom att garantera en fortsatt anställning och genom att, i förekommande fall, höja yrkeserfarenheten när det gäller avbrytande av karriär, föräldraledighet och deltidsarbete.
Låt oss förbättra tillgången till barnomsorg och till stöd för beroende personer.
För det tredje bör vi underlätta kvinnornas återgång till yrkeslivet, till exempel när det gäller yrkesutbildning.
Herr ordförande!
Jag kommer nu fram till min slutsats.
Jag har försökt att ge er en så fullständig bild som möjligt av de förslag som vi i dag antagit som bidrag till Europeiska rådet om sysselsättningen.
Vi har för avsikt att senare, i oktober, överlämna ett andra bidrag i två delar.
För det första kommer vi att presentera våra synpunkter på uppföljningen av andra åtgärder som togs upp under Europeiska rådet i Amsterdam för sysselsättningen, till exempel när det gäller Europeiska investeringsbankens befogenheter, åtgärderna inom ramen för handlingsprogrammet för den inre marknaden, åtgärder till förmån för små och medelstora företag och förstärkningen av vår konkurrenskraft.
Vi kommer vidare att utveckla våra funderingar över hur alla områden av vår gemensamma politik kan bidra till sysselsättningen.
Herr ordförande!
Jag tror att vi tar medlemsstaterna på orden med de förslag jag presenterat i dag.
Vi ber dem inte att utföra underverk under Europeiska rådet.
Vi måste till varje pris undvika att skapa falska förhoppningar som, per definition, leder till verklig besvikelse.
Men vi uppmanar Europeiska rådet att ge laga kraft åt konkreta riktlinjer, genom att tillämpa lämpliga analyser och principer som det självt har antagit.
Vi uppmanar rådet att på så sätt visa att det inte bara är tomma ord när sysselsättningen definieras som en absolut prioritet.
Detta är något som unionens medborgare förväntar sig, framför allt de 18 miljoner arbetslösa.
Herr ordförande!
Kommissionsledamot Padraig Flynn och jag själv står naturligtvis till förfogande för att besvara parlamentsledamöternas frågor.
(Applåder)
