# ID: svediakorp-gov481553
# author: Virrankoski (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
David Hallams betänkande om hur den agromonetära ordningen har fungerat 1995-1996 ger en mycket tydlig bild av systemet.
Tack för det.
Syftet med den gröna ecuns ordning är att förverkliga två av målen i artikel 39 i EU: s grundfördrag: att försäkra jordbruksbefolkningen om en skälig levnadsstandard och att stabilisera marknaderna.
Denna basuppgift har ordningen klarat mycket väl.
Detta har hjälpts av att valutorna i EU: s medlemsstater har varit rätt stabila i förhållande till varandra.
Några valutakriser av det slag som sågs i början av årtiondet har inte förekommit.
I framtiden måste den agromonetära ordningen anpassa sig till två stora utmaningar: det eventuella genomförandet av EMU: s tredje fas och jordbruksnäringens sikte på världsmarknaden.
Övergången till en gemensam valuta från början av 1999 skulle ge skötseln av den gemensamma jordbrukspolitiken en viss stadga.
De medlemsstater som är med i den gemensamma valutan har då inte längre några inbördes fluktuationer vad gäller finansieringen.
Däremot måste frågan om de stater som eventuellt står utanför EMU lösas.
Sådana viktiga jordbruksländer som åtminstone enligt den offentliga debatten torde stå utanför är England, Danmark och Sverige, kanske finns det också andra.
Några planer på en ny ordning framför kommissionen inte.
En modifikation av ordningen börjar dock bli aktuell, vilket konstateras i många av inläggen.
En annan fråga är att jordbruksproduktionen allt mer riktar in sig på en världsmarknad.
Grundprincipen för jordbrukspolitiken enligt Agenda 2000 är att anpassa det jordbrukspolitiska stödets nivå till världsmarknadspriserna.
Världsmarknaden behärskas emellertid i rätt hög grad av den amerikanska dollarn.
Under det senaste året har dollarn stärkts i förhållande till exempelvis ecun med över tjugo procent.
Detta torde åtminstone delvis bero på den osäkerhet man ute i världen känner inför den nya gemensamma valutan.
Eftersom det kan hända att den nya eurons kurs särskilt i början är instabil, kan det också bli stora variationer i de priser som jordbruksprodukterna betingar på världsmarknaden, när de omräknas till euro.
Detta skulle i sin tur snabbt återspeglas i EU: s inre priser och jordbruksstöd, med snabba fluktuationer som följd.
De inre kopplingarna i Agenda 2000 till världsmarknadspriserna och den vägen till US-dollarn måste grundligt tänkas igenom.
Det gäller att se till att priserna på jordbruksprodukter och variationerna i jordbruksstöden inte ökar, utan snarare minskar, när euron blir verklighet.
