# ID: svediakorp-gov481552
# author: Daskalaki (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle till att börja med vilja gratulera Hallam till detta betänkande om en väldigt känslig fråga.
Även jag, som många andra kolleger här, hyser dock oro gällande vissa av kommissionens förslag.
Kommissionens förslag om den inre marknadens agromonetära ordning är i huvudsak riktigt.
Föredraganden understryker helt riktigt att det i detta stadium inte är möjligt att föreslå viktiga reformer, då den ekonomiska och monetära unionens tredje fas kommer att ändra dessa.
Jag skulle dock vilja tillägga, speciellt vad gäller fjärde stycket i förslagets första punkt gällande ett skyddsnät med övre och lägre tak i lokal valuta, att detta inte kan vara mer än högst ± 2-3 %, och det verkar som om samma punkts femte stycke skapar fler problem än det avser lösa.
Enligt vår uppfattning vore det bra om detta helt togs bort.
En sådan möjlighet till omfördelning av unionsmedel, som här föreslås, leder lätt till att länder vars ekonomi är stark leker valutalekar med länder vars ekonomi är svagare, då de senare inte kommer att kunna reagera.
Dessutom begränsar det den nationella ekonomiska politikens fria utövande av medlemsstater vilka befinner sig i en fas före EMU, då detta stycke i praktiken innebär ett system för straff och belöning.
När ett land med svagare ekonomi tvingas till devalvering av sin valuta i syfte att uppnå en uppgång eller flexiblare exporter, då kommer Europeiska unionen med detta system och bestraffar jordbrukaren.
Den tar alltså dessa andelar och ger dem till de starkare, och på detta sätt fortsätts förmodligen en ond cirkel.
Kommissionen betonar att det finns många valutafluktuationer, men anger att starka valutor har undervärderats emedan det fanns tendenser till övervärdering av andra.
Detta kan vara fallet, men är inte tillräckligt för att vi skall vidta sådana åtgärder.
I sitt orsaksmässiga betänkandes slutsatser instämmer föredraganden i Kommissionens slutsatser att gemenskapen på något sätt måste upphöra att säkerställa jordbrukarnas inkomst, som den gör i dag.
" Gemenskapen bör inte säkerställa " - anger han - " att jordbrukarna får mer stöd både när en valuta minskar i värde och när den ökar i värde ".
Denna tanke har kanske en bokföringsmässig grund.
Det är uppenbart att Kommissionens kriterier än en gång är bokföringsmässiga, nationalekonomiska.
I praktiken utför dock jordbrukarna ett väldigt hårt arbete, obestämbart, beroende på en mängd externa risker som inte bara är väderförhållanden och naturkatastrofer utan, som angavs här i dag, också teknokraters beslut på europeisk nivå.
