# ID: svediakorp-gov481551
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Också jag vill tacka Hallam för hans betänkande och hans heroiska ansträngningar för att belysta ett mycket komplicerat ämne.
Jag hörde en gång en f.d. medlem av ministerådet säga att han informellt frågat alla finansministrar kring bordet: " Vad är NAC? ".
Inte en enda minister kunde svara.
De var tvungna att vända sig till någon i kommissionen.
Hallam har gjort mycket bättre ifrån sig.
En sak i början av betänkandets första stycke vill jag invända emot.
Där sägs det ungefär att det råder en avsevärd osäkerhet kring hela frågan om EMU.
Bland oss här får det inte råda någon tvekan om EMU.
Parlamentet måste acceptera att EMU kommer att fortskrida enligt tidtabellen.
I mitten av nästa år kommer vi i själva verket att ha en europeisk monetär union som omfattar kanske 80 % av hela ekonomin i våra 15 stater, och det bör vi utgå ifrån.
En annan sak som jag vill ta upp är att herr Hallam tycks antyda att vi kanske fortsätter med detta system när den monetära unionen har införts.
Även om det inte kostar gemenskapens budget något, ger det en del jordbrukare i områden med en stark valuta pengar på bekostnad av jordbrukare i länder med svaga valutor.
Jag kan inte samtycka till att det finns något behov av detta.
Jag tror att vi kommer att ha en monetär union i mitten av nästa år.
När kurserna väl är fastställda blir hela det agromonetära systemet totalt överflödigt.
Ungefärligen 80 % av ekonomin inom Europeiska unionen kommer att omfattas av systemet och det kommer att finnas en eller ett par länder som vill in men som har alltför svaga valutor.
Det vore väldigt fel att föreslå att skatt borde tas ut av de jordbrukare som exporterar från sådana länder, om deras stater blir tvungna att gå med på en devalvering av sina valutor.
Å andra sidan kan jag inte acceptera att länder med starka valutor och som kan bli med i Europeiska unionen men som inte är villiga att ansluta sig skall ges möjlighet att subventionera den nominella prissänkning som blir följden om deras valutor skrivs upp i förhållande till euron.
Det vore att erbjuda dessa länder ett slags incentiv att inte delta i den monetära unionen ifall de har starka valutor om de är kvalificerade att ansluta sig.
Jag anser att vi skall utgå från att vi kommer att använda euron från den dag växelkurserna är etablerade.
Från och med detta blir hela ordningen överflödig och jordbrukare inom systemet har absolut säkerhet medan jordbrukare utanför systemet får lov att handskas med problemen på samma sätt som andra sektorer av näringslivet - tillverkare, industrier, servicenäringar, importörer och exportörer.
De växlar sina pengar till den kurs som euron ger dem.
Det finns inget behov av något annat system.
Jag kan förstå varför det fanns ett politiskt tryck i länder som Tyskland och Holland där valutorna gick upp mycket snabbt.
Det fanns ett politiskt tryck att göra vissa eftergifter.
Jag minns att jag 1992 skrev ett betänkande där parlamentet förkastade switch-over-systemet.
Systemet kom faktiskt att kosta den europeiska budgeten en del.
Min grupp delade inte min åsikt den gången.
Men systemet kom att kosta någonting av storleksordningen 7 miljarder ecu i den europeiska budgeten.
Jag var emot systemet därför att det gav upphov till oplanerade ökningar i jordbrukarnas inkomster, sådant som de inte sökte och inte väntade sig.
Om vi nu hade dessa sju miljarder att satsa på landsbygdens utveckling inom ramen får vår jordbrukspolitik, kunde pengarna användas för att nå sociala och ekonomiska mål som ligger de flesta här närmare hjärtat.
