# ID: svediakorp-gov481510
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 741
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Än en gång har " köttärendet " överlämnats till oss i ett sammanhang som kan uttryckas med det franska ordspråket " man kan inte få åsnan att dricka om den inte vill ".
På samma sätt är det när konsumenterna inte vill äta kött, kan det vara lönlöst att försöka få dem att äta.
I en förordning av den 30 juni 1992 försökte man främja konsumtionen av nötkött.
Detta blev inte särskilt effektivt för i februari 1997, här i detta parlament, antog vi ett system för identifikation av nötkreatur.
Människor kan klara sig utan pass, tack vare Schengen, men nu inrättade man ett pass för korna, ett identifikationsregister, och använde den krångliga termen " spårningsmöjlighet " för att ge ett tillförlitligt intryck.
Detta lugnade inte precis någon eftersom märkningen bara var frivillig, den skulle för övrigt, sade man, bli obligatorisk först från och med år 2000.
Fram till dess kan de som importerar brittiskt kött låta bli att märka det.
Visserligen saktar den nedgående konsumtionskurvan av när man märker köttet, men den vänder inte.
Den stannar till och med av i så liten utsträckning att vi nu fått ta del av ett nytt förslag till förordning som skall omarbeta, reaktualisera, upphäva förordningen från 1992 eftersom tidigare åtgärder uppenbarligen inte givit de resultat man hade förväntat sig.
På den inre marknaden minskar konsumtionen och på den yttre är tredje länder själva betänksamma mot att köpa europeiskt kött.
Därför inför man en bestämmelse om att konsumtionen skall främjas genom reklam, erbjudanden på stormarknaderna såsom - " Ät mera kött " -, deltagande i mässor och utställningar.
Detta visar vilken nivå vi sjunkit till.
Man har nu fullt upp med stormarknader, mässor och utställningar och under tiden fortsätter köttkonsumtionen att minska medan kött från gris, får och fjäderfä som har mycket förorenande uppfödningsförhållanden, fortsätter att öka.
Med andra ord lider vi fortfarande av följderna av BSE, på grund av att en brittisk industriidkare, bröderna De Mulder, ville förgifta de brittiska nötkreaturen.
Hela Europa, om jag vågar säga det, betalar för de kasserade nötkreaturens hjärnor.
En central del i den bestämmelse som inrättats är försöken att få fram ett slags " förtroendekött ", det vill säga ett kött som vilar på förtroende, som kommer från friska djur, sund uppfödning, sund utfodring.
För att kunna genomföra detta föreskriver man en budget som också den måste vara sund, med en delfinansiering.
Man planerar en budgetpost, B-1.38, för stöd till främjande där delfinansieringen uppgick till 60 %.
Man föreskriver också ett anslag som uppgår till 32 miljoner ecu, alltså mer än vad som anslogs till Rafael-programmet.
Med andra ord anslår man mer till nötkreaturens kasserade hjärnor, än till de intellektuellas hjärnor i Europa!
Detta visar hur förvirrad situationen blivit.
Allt detta är sympatiskt men lönlöst, och innehåller en hel rad motsägelser.
Den första ligger i bestämmelsen om förtroende eftersom man, å ena sidan, vill lugna konsumenten genom reklampolitik men, å den andra oroar man konsumenten genom att importera hormonbehandlat kött, i enlighet med WTO-panelens beslut.
Den andra motsägelsen gäller avkastningen.
Man vill värna om marknaden genom att skydda konsumtionen och öka jordbrukarnas avkastning men samtidigt tillåter man import av detta hormonbehandlade kött, vilket är billigare och sänker våra uppfödares avkastning.
Den tredje motsägelsen har med priserna att göra.
Även i detta fall vill man värna marknaden genom reklamåtgärder eller andra åtgärder, men samtidigt föreskriver Agenda 2000 en minskning av interventionspriset med 30 % på nötkött vilket innebär att man slår jordbrukarna i huvudet med den fyra volymer tjocka Agenda 2000, för att sedan ge dem lite smärtstillande medel i form av reklam för att lugna dem!
Vi är fortfarande kvar i en skadereparerande politik.
Men allt detta är inte förgäves.
Paul-Valéry sade att inte ens Sisyfos utförde ett meningslöst arbete när han rullade sin sten, eftersom han tränade sina muskler.
Nåväl, genom att för tredje gången ingripa i detta ärende om nötkött, som ingen vill veta av efter mediachockerna vi känner till, tränar vi alltså våra lagstiftande och normgivande muskler.
