# ID: svediakorp-gov481478
# author: Pinheiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,859
# sentences: 72
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag börjar med Kenya.
Jag är lika bekymrad som författarna av förslagen, inte bara över situationen i Kenya utan över instabilitetens påverkan på Kenya, och över hur en dålig demokratisk situation kan få en negativ inverkan i hela området.
Så jag är mycket nöjd över att de elva punkter som lämnades till parlamentet har vunnit bifall.
De är mycket viktiga punkter för om de kan omsättas i verklighet innebär detta en sann demokratisering av Kenya.
Som ni alla vet fick en del av polisens åtgärder legitimitet genom en del av de lagar som gav regeringen, och speciellt presidenten, exceptionella maktbefogenheter vid tillfällen som inte berättigade till sådana befogenheter.
I mitt tycke måste dessa elva punkter efterlevas mycket exakt eftersom det i en del av dem ingår klara tidtabeller - 15 dagar eller en månad att godkänna nya politiska partier eller att tillåta nya tidningar och radiostationer.
Så det bevakar vi mycket noggrant i samråd med våra beskickningschefer i Nairobi.
Macartney frågade mig: " Exakt när kommer dessa reformer att träda i kraft? "
I de flesta fall finns det inte någon uttrycklig tidtabell och det är nu justitieministerns sak att lägga fram propositioner så att de kan omsättas i praktiken.
Vi har instruerat beskickningscheferna att trycka på starkt så att propositionerna inte blir liggande i evighet och så att lagar stiftas långt före nästa val, speciellt sådana som ger de olika kenyanska partierna en jämn spelplan.
Hur långt kommer de att gå?
Det är en annan fråga.
I princip är, som ni vet, de elva punkter som vi kommit överens om tre, fyra eller fem rader.
Hur kommer de att utvecklas?
Kommer reglering att hindra eller förstärka den anda som godkändes?
Vi följer även detta mycket noggrant.
Jag bör också angående artikel 5, som en del talare nämnde, säga att ungefär 50 procent av vårt samarbete i Kenya går genom icke-statliga organisationer som arbetar bland landets mindre privilegierade befolkning inom hälsovård, grundutbildning och jordbruk i landets inre delar.
Resten har frusits.
Detta gällde strukturell anpassning och nyare program som omfattade regeringen, eftersom vi inte var helt nöjda med öppenheten vid användningen av pengar från Europeiska unionen.
Vi beslutade därför att vi inte kan lägga fram detta till EUF-kommittén om vi inte är fullt övertygade om att ingen som helst korruption sker inom våra program.
Så artikel 5 är inte det bästa vapnet i detta sammanhang och i detta ögonblick.
Därför har vi insisterat på en mycket stark diplomati.
Jag vill igen nämna vår beskickningschef i Nairobi som gör ett storartat arbete.
Vid ett besök i Kenya för några månader sedan kunde jag bevittna det själv när jag såg att mänskliga rättigheter och demokrati hade högsta prioritet i dialogen med regeringen och pressen.
Och till sist.
De rapporter vi fått bekräftar att instabiliteten söder om Mombasa i kustområdet främst var orsakad av islamiska fundamentalister som anföll barer, restauranger och andra platser som sålde alkohol.
Tanken är att göra om dem till shoppinggator.
Med tanke på att president Moi fick ett stöd på 63 % i detta område, alltså mycket mer än erforderliga 25 %, vore det dumt av regeringen att bidra till instabilitet där.
Så de uppgifter vi såg i pressen, och fick av våra företrädare i Nairobi, ser ut att vara mer realistiska.
Jag är i alla fall övertygad om att vi kommer att komma tillbaka till denna situation på grund av den betydelse som Kenya har och på grund av landets betydelse för regionen i dess helhet.
För att nu gå över till Gulfstaterna och särskilt till Bahrain, innehåller de avtal vi har med Gulf Council Cooperation (GCC) ingen klausul om mänskliga rättigheter.
Orsaken är enkel.
Avtalen ingicks innan vi beslutade att alla avtal med tredje länder skall innehålla en klausul om mänskliga rättigheter innan de ingås.
Allt vi gjort hittills är således att använda oss av de många möten vi haft med Gulf Cooperation Council, men i synnerhet FN: s generalförsamling, för att inleda en dialog om detta.
Vi diskuterar nu ett frihandelsavtal med Gulfstaterna så vi kommer att få ett speciellt tillfälle då dessa frågor kommer att behöva ställas och en klausul inkluderas, om avtalet ska slutas.
Så i ett nötskal kan jag bara säga att vi delar er oro över situationen i Bahrain och hoppas att en konstruktiv dialog skall kunna föras så att demokratiska val kan hållas.
Vad gäller dödsstraff har kommissionen ofta uttryckt sitt totala stöd för alla dem som ger sitt stöd till att dödsstraff helt och hållet avskaffas.
Kommissionen har flera gånger här i salen haft tillfälle att bekräfta att den delar parlamentets oro över situationen i Colombia, som ytterligare har förvärrats de senaste månaderna.
Våldet har trappats upp under denna period och man vet inte längre hur många övergrepp som begåtts mot försvarslösa civila.
Även befolkningsomflyttningarna har fått en omfattning utan föregående motstycke och man kan nu verkligen befara att den upptrappning vi ser kommer att urarta till ett totalt inbördeskrig.
Framför allt om president Sampers förslag, vilket verkar vara fallet, inte accepteras av Colombias väpnade revolutionära styrkor (FARC), vilka ställt upp villkor som verkligen är mycket svåra att godta.
Med tanke på de olika val som kommer att äga rum snart - den 26 oktober väljs borgmästare och guvernörer, i mars 1998 väljs nationalförsamlingen och i maj sker första omgången av presidentvalet - kan man fråga sig vilka konsekvenserna blir för Colombia om ett avtal inte kommer till stånd inom kort.
De senaste månaderna har Europeiska unionen mångdubblat sina vädjanden till parterna för att försöka förhandla fram en fredlig lösning på den väpnade konflikten.
Unionen har förklarat att den är beredd att stödja alla ansträngningar i denna riktning.
Kommissionen å sin sida har visat sitt konkreta engagemang för det colombianska folket genom att finansiellt stödja ett antal viktiga initiativ som skall stärka rättens företräde, respekten för de mänskliga rättigheterna samt materiellt stöd till våldsoffren.
Eftersom vi fruktar för hur situationen kommer att utvecklas inom den närmaste framtiden är Colombia det enda landet i Sydamerika, i Latinamerika, där EG: s kontor för humanitärt bistånd har en permanent samordnare på plats, för att fördrivna personer snabbare och mer effektivt skall kunna få hjälp, men också för att vi fruktar situationens utveckling i en nära framtid.
Slutsatserna i den utredande fredskommittens rapport, som överlämnades den 9 september i år, tydliggör att de fredsförslag som överlämnats av Sampers regering utgör en seriös grund för samtal mellan regeringen och gerillan.
De sakkunniga som hade till uppdrag att utföra rapporten konstaterar faktiskt att det finns ett stort antal punkter där parterna möts eller närmar sig varandra och att det följaktligen finns en seriös möjlighet att förhandla fram en lösning på krisen, i den mån samtalen fördjupas, med en verklig vilja från parterna att se dem slutföras.
Det är följaktligen absolut nödvändigt att gerillans olika fraktioner klart uttrycker sitt ställningstagande när det gäller regeringen Sampers förslag, vilket de hittills inte gjort helt och hållet och därigenom omöjliggör en fortsättning av dialogen.
Kommissionen delar alltså fullt ut den vädjan parlamentet ställt till gerillan för att den snabbt skall ta ställning till regeringens förslag.
Det säger sig självt att kommissionen inte kan ge upp förrän den, med alla tillgängliga medel, kan underlätta fredssamtalen och verka för att de slutförs så snart som möjligt, med hänsyn till de kommande valen jag nämnt.
Fru ordförande!
När det gäller Chile vill jag bara understryka att kommissionen samtycker till de resolutioner som lagts fram av parlamentsledamöterna och att vi fortsätter att uppmärksamt följa och stödja ärendet så att den lämpligaste lösningen kommer till stånd.
Beträffande Etiopien noterar vi resolutionen om vad som kallas upprepade förbrytelser mot mänskliga rättigheter och om mordet nyligen på Maru, som vi betraktar med stor oro.
Det råder inget tvivel om att pressfriheten och friheten att demonstrera är hårt och sannolikt onödigt kringskurna och att det inte finns någon trovärdig förklaring till mordet på Maru, trots att det påstås att rättsliga utredningar pågår i fallet.
Men kommissionen kan inte hålla med om resolutionens yttrande om att Etiopien är en " diktatur av en militär etnisk minoritetsgrupp ".
Detta påstående beaktar inte övergångsregeringen som bildades efter Mengisturegimens fall och den valprocess som följde.
Dessutom råder det inga tvivel om att den etiopiska regeringen måste tillskrivas många av de framgångsrika resultaten av dess utvecklingspolitik, förändringen i den internationella bilden av Etiopien, dess aktiva yttre politik och dess stabiliserande roll i området Afrikas horn.
Denna roll kan dock i en viss mån äventyras genom användning av våld, blockering av en dialog med oppositionen och av fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
I rätt många fall har dessa kränkningar dock gjorts på lokal nivå efter den decentraliseringsprocess som Etiopiens regering är inbegripen i, och är inte resultatet av direkta instruktioner från den etiopiska regeringen.
Dessutom finns det naturligtvis socialt missnöje som inte alltid bemöts på ett riktigt sätt.
Tillsammans med medlemsstaterna är kommissionen medveten om och fortsätter att följa Etiopiens problem och övervakar noga utvecklingen inom landet självt.
Låt mig försäkra er om att vi inte alls har för avsikt att överge alla de fall som våra beskickningschefer eller vi själva inser är riktiga, såsom fallet med herr Maru, och de kommer inte att bli bortglömda.
Såsom ni vet är respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Kina en källa till stor oro för kommissionen och för er själva.
Vi har diskuterat detta många gånger under årens lopp och ni känner till vårt engagemang när det gäller att förbättra situationen.
Vi delar den oro som parlamentsledamöterna hyser beträffande Inre Mongoliet och Tibet.
Kommissionen har regelbundet tagit upp frågan om de mänskliga rättigheterna i dessa två länder som permanenta teman i den bilaterala dialogen med Kina.
Låt mig försäkra er om att vi spelar en aktiv roll i denna dialog, vilket alltid är mycket svårt, men att Europeiska unionen har valt ett ihärdigt och bestämt sätt att gripa sig an saken.
Kommissionen vill att den bilaterala dialogen om de mänskliga rättigheterna mellan Europeiska unionen och Kina skall återupptas så snart som möjligt och utan några förhandsvillkor.
Med tanke på vår ihärdighet är jag övertygad om att mina medkommissionärer Sir Leon Brittan eller Hans van den Broek snart skall kunna komma till parlamentet och berätta att denna förbehållslösa dialog med Kina om de mänskliga rättigheterna har återupptagits.
I så fall är kommissionen självfallet beredd att spela rollen så fullt ut som möjligt i denna dialog och kommer att hålla er underrättade.
