# ID: svediakorp-gov481425
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande!
Nu när Cypern-frågan åter står på dagordningen måste jag ändå påminna om att detta parlament i december 1995, med en mycket bred majoritet och utan att ställa några villkor, godkände tullunionen med Turkiet och då även en ekonomisk miljardström från Europeiska unionen till Turkiet.
Ändå visste vi redan då, i december 1995, att Turkiet sedan 1974 ockuperar en del av Cypern där de faktiskt dessutom för en kulturell folkmordspolitik.
Vi visste redan då att Cyperns anslutning till Europeiska unionen, på grund av denna turkiska ockupation, skulle bli ytterst problematisk.
Jag tycker då också ärligt sagt att det verkar lite fånigt att nu, i den aktuella resolutionen, vänligt påpeka för den turkiska regeringen att, jag citerar, konstruktiva relationer mellan Turkiet och Europeiska unionen delvis är avhängiga den turkiska regeringens Cypernpolitik.
Den turkiska Cypernpolitiken känner vi ju till och man kan kanske beskylla den turkiska regeringen för både det ena och det andra, men man kan säkerligen inte beskylla den turkiska regeringen för att inte tala ett tydligt språk i den frågan.
Inte då, i december 1995, och inte i dag heller.
Skillnaden är att i december 1995 hade vi kunnat slå näven i bordet och att vi nu bara kan frambringa en skriftlig protest.
Det kommer dock inte att hindra mig från att anta denna skriftliga protest eftersom den ändå kanske kan bidra något litet till att vårt grannland och vår NATO-partner, Turkiet, ska förstå att bästa möjliga grannsämja bara kan existera om Turkiet för det första drar tillbaka sina ockupationsstyrkor och om det turkiska krigshotet, för det är det, på Cypern upphör.
