# ID: svediakorp-gov481402
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater, som närmar de olika ländernas allmänna definitioner och principer för detta förfarande till varandra, har gjorts upp inom brådskande tidsramar, enligt en alltigenom mellanstatlig metod.
Detta dementerar alltså det vanliga påståendet att endast gemenskapsmetoden skulle vara effektiv.
Det visar sig faktiskt att när medlemmarna starkt upplever ett behov, i synnerhet ett säkerhetsbehov, fungerar den mellanstatliga metoden mycket bra.
Det är sant att den upphör att fungera när behovet inte längre finns eller när en av parterna uttalar krav som är orimliga eller alltför bestraffande för andra parter, men kan man klaga över det?
Nej, naturligtvis inte!
Tvärtom garanterar den mellanstatliga metoden i dessa fall en regleringsfunktion av orimliga krav mot vilka gemenskapsmetodens hinder inte är tillräckliga.
Men man måste absolut vara försiktig i ärenden som dessa som direkt inverkar på utövandet av medborgerliga fri- och rättigheter, och därför är det berättigat att den mellanstatliga metoden behållits för denna konvention.
Hur kan man förbättra detta förfarande och samtidigt respektera dess natur?
För det första vore det bra om parterna kunde avtala att konventionen kan börja gälla mellan de medlemmar som undertecknat, utan att samtliga ratifikationer inväntas.
Dessutom tror jag att man borde eftersträva ett förfarande som bättre garanterar att de nationella parlamenten kontrollerar konventionen, vilket gruppen De oberoende för nationernas Europa redan föreslagit.
Vi anser däremot att det är meningslöst och till och med icke produktivt att planera att rättsskipning skall ske i EG-domstolen eller en systematisk inblandning av parlamentet.
Dessa institutioner, med sina orimliga krav, med sin mani att alltid övertolka texterna i egna syften, skulle framkalla negativa reaktioner som vi till varje pris bör undvika i så känsliga ämnen.
