# ID: svediakorp-gov481395
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tror att detta parlament sällan har gjort sig till ett sådant åtlöje, sällan har visat sig så maktlöst, som I går under debatten om situationen i Algeriet.
Det av nästan alla talare så häftigt förespråkade sammanträffandet mellan det algeriska och det europeiska parlamentet kommer ju självfallet inte att lösa någonting alls och hör till den till intet förpliktigande spektakelpolitik som vettiga människor bara kan uppbringa förakt för.
Ingen ska kunna misstänka mig för att känna ens den ringaste sympati för de mördare som för en islamisk terror i Algeriet.
Man kan dock naturligtvis undra vad det är för skillnad mellan å ena sidan en eventuell FIS-regim i Algeriet och å andra sidan de i väst så understödda muslimska terrorregimerna i till exempel Saudiarabien eller Kuwait.
Jag vill dock påminna om att allt elände började i januari 1992 då de första demokratiska valen i Algeriet - också i demokratins namn - hindrades av en militär statskupp.
Jag påminner också om att den socialistiska FLN-diktaturen i Algeriet efter avkoloniseringen bokstavligt talat begravdes under franskt och europeiskt stöd och under hyllningar från den så kallade intelligentian i Europa.
Det är de socialisterna som på mindre än trettio år förvandlat Algeriet från ett relativt rikt och välmående land till ett efterblivet utvecklingsland med stor fattigdom och där miljoner människor bara ser den utväg som de islamiska extremisterna erbjuder.
Som situationen nu ser ut, tror jag inte att Europa kan spela en stor roll i det landet.
Vi som europeiska politiker ska inte ge algerierna någon hemläxa.
Vi måste tvärtom se till att den islamiska uppmarschen inte slår till på vår egen kontinent.
Jag skulle önska att mina kolleger parlamentsledamöter vad det beträffar var lika motiverade som när det gäller eventuella resor till Algeriet.
Betänkande: Moorhouse (A4-259 / 97)
