# ID: svediakorp-gov481304
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina högt ärade damer och herrar!
Också jag skulle till att börja med vilja lyckönska Palacio Vallelersundi till hennes betänkande och hjärtligt tacka henne för arbetet i utskotten.
Den europeiska utlämningskonvention, som undertecknades den 27 september 1996, innehåller en rad klart definierade principer, som bland annat gäller överenskommelse om en straffbar handling, politiska brott och utlämning av egna medborgare.
Ur dessa bestämmelser framgår tydligt att medlemsstaterna är beslutna att agera gemensamt gentemot den organiserade brottsligheten och terrorismen.
Samtidigt kommer i överenskommelsen den tillförsikten till uttryck, att alla medlemsstater i sina straffprocesser aktar och tillämpar de mänskliga rättigheterna.
Som ni vet, har de mänskliga rättigheterna i Amsterdamfördraget fastställts i en form som låter förstå att de för unionen har så gott som författningsrang.
Visserligen förutser utlämningskonventionen undantagsbestämmelser, men orsaken till det är absolut inte på brist på ömsesidigt förtroende.
Snarare skall de motsvarande bestämmelserna ta hänsyn till känsligheten hos vissa frågor i förhållande till de författningsrättsliga direktiven hos enskilda medlemsländer, och ge dessa tid på sig att anpassa sig till de nya realiteter som är betingade av uppkomsten av ett gemensamt område för frihet och rätt.
Men bortsett från detta beklagar kommissionen likaväl som parlamentet att inget ställningstagande från parlamentet inhämtades innan detta viktiga instrument antogs.
Det vore också bra om en representant för rådet här kunde ta del av detta beklagande.
I det resolutionsförslag som står på föredragningslistan formuleras uppfattningar och önskningar som jag har full förståelse för.
Också jag önskar till exempel, att man endast i begränsad omfattning kommer att göra bruk av de planerade undantagsbestämmelserna.
En särskild punkt skulle jag därvid vilja gå närmare in på.
Jag fruktar att uppmaningen från de enskilda staternas parlament att ratificera överenskommelsen först då man har beslutat om EG-domstolens roll kan få en mycket negativ effekt.
Medlemsstaterna undanhålls därigenom ett viktigt tilläggsinstrument för bekämpning av den organiserade brottsligheten, utan att man därigenom automatiskt befrämjar en snabb och tillfredsställande lösning.
Jag ser i detta avseende dessutom en viss motsägelse mellan punkterna 7 och 13 i resolutionen.
Jag undrar om det inte vore klokt att pröva EG-domstolens behörighet när Amsterdamfördraget träder i kraft, vilket uttryckligen tillerkänner domstolen behörighet att tolka den inom ramen för det nya fördraget införda instrumenten.
Kanske vore detta den lämpliga tidpunkten att till exempel undersöka om inte de existerande instrumenten, som ej förutser någon behörighet för domstolen, kan tas med i den kommande regleringen.
