# ID: svediakorp-gov481301
# author: Bontempi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag tror att vi alla är medvetna om att vi deltar i en mycket svår och nyskapande process: detta att skapa en del av grundvalen för det europeiska medborgarskapet, nämligen ett juridiskt och rättsligt samarbetsområde.
Mina kolleger har redan framfört de tyngsta skälen, som är uppenbara för alla medborgare, framför allt för de 80 % av medborgarna som anser att frågan om rättssäkerheten är en av de viktigaste för dem.
Jag tror att man just nu kan notera en stor aktivitet från rådets sida och, om ni så vill, även ett steg framåt när det gäller Amsterdamfördraget.
Men denna aktivitet, till vilken hör inte bara denna konvention utan även andra, som vi kommer att diskutera under de kommande månaderna, samt fördraget självt, är motsägelsefull, vilket redan har påpekats, eftersom den innebär att man går framåt längs samarbetets väg, samtidigt som garantiinstrumenten, framför allt domstolen och Europaparlamentet, utvecklas i alltför långsam takt.
Ett seriöst sätt att förhålla sig i frågan tror jag skulle vara att bedöma varje förslag för sig.
I det här fallet tror jag då att det är viktigt att godkänna Palacio Vallelersundis betänkande: ett utmärkt arbete även på det juridiska planet - något som inte skadar när vi måste argumentera för vår ståndpunkt inför rådet - i första hand just därför att det rör sig om förbättringar av procedurer med en lång historia som alltför ofta har utnyttjats för att undfly rättvisan.
För det andra därför att erfarenheten visar oss att de vanligaste fallen - åtminstone i mitt land, men inte bara där - är de som rör terrorism och ekonomisk brottslighet, och här delar jag Pradiers uppfattning i frågan.
Alltför ofta lyckas den som har gott om pengar, och framför allt den som har begått ekonomiska brott, att på ett mycket enkelt sätt flytta sin verksamhet till utlämningslandet.
För det tredje skulle jag vilja påminna om - för även jag är mycket orolig när det gäller frågan om garantier, och jag tror att detta är något som borde bekymra oss alla, eftersom det berör oss alla - att när det gäller garantierna så är detta något som Amsterdamfördraget har förnyat: där finns en artikel F som kräver att man tillämpar sanktioner mot de medlemsstater som bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Jag anser att vi måste förena dessa båda saker, vi måste ha modet att inte stoppa ett viktigt tåg mitt på spåret, men vi måste också ingripa för att hindra en urspårning.
