# ID: svediakorp-gov481271
# author: Cassidy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 648
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag förstår.
De kommer att missa ett fantastiskt tal, men så är det.
Ämnet för betänkandet här i kväll från vår kollega Garosci, som är ett utmärkt betänkande, är en fråga av mycket stor betydelse eftersom handel, detaljhandel och partidistribution och detaljisttjänster till allmänheten, i allmänhet skapar många arbetstillfällen, vilket påpekats av ett antal andra talare i debatten hitintills.
Jag vill koncentrera min uppmärksamhet på punkterna 10 och 11 i Garoscis betänkande.
Punkt 10 hävdar att distributionsverksamheterna, små och medelstora företag, drabbas oproportionerligt hårt av överreglering, både som följd av såväl Europeiska gemenskapens direktiv som nationell lagstiftning.
Jag skulle vilja utveckla den punkten något.
Stora företag har råd att anställa alla de experter modern lagstiftning kräver: hälso- och säkerhetstjänstemän, brandskyddsansvariga, personalvårdare - alla de befattningar som stora företag skapar för att ordna sysselsättning åt högt betalda tjänstemän.
Mindre företag å andra sidan, i synnerher små detaljistföretag, har inte råd med sådana experter.
Jobbet utförs av chefen och antingen chefens hustru eller make.
Vi kan inte fortsätta att lägga den här sortens bördor på de små företag som är mycket bra på att skapa arbetstillfällen.
I mitt land är situationen än värre.
Vi får direktiv från Europeiska gemenskapen, som jag kan ge ett exempel på, den berömda " sex-packen " med hälso- och säkerhetsdirektiv som vi antog 1992.
Dessa sex direktiv undantog uttryckligen de egna företagarna.
Många små detaljister är egna företagare.
Men när dessa sex direktiv gjordes till lag i Förenade kungariket så utökades de till att också gälla för de egna företagarna.
De inte bara utökades till att gälla för de egna företagarna, man hade dessutom byggt på dem med påföljder, fängelsestraff, böter och andra domar som kunde ha gjort livet svårt för dessa människor.
Allt detta skylldes på Bryssel, på de ondskefulla personerna i Europeiska kommissionen eller i Europaparlamentet.
Återigen i mitt land - jag beklagar att jag hänvisar specifikt till brittiska erfarenheter - måste jag tyvärr meddela att Bryssel, Europeiska kommissionen, Europeiska gemenskapen alldeles för ofta används som syndabock eller, faktiskt, som ett fikonlöv.
Jag kan redovisa ett exempel på en pub i min valkrets som hade lunchservering.
Pubinnehavaren - pubens chef - meddelades av den lokale miljöskyddsansvarige att han inte längre fick servera lättstekt nötkött.
Inom parantes vill jag tillägga att detta var långt innan BSE-krisen.
Han fick höra att han inte längre fick servera lättstekt nötkött, eftersom Bryssel hade förbjudit att lättstekt nötkött serverades.
På en annan restaurang i London, med en något högre status, sade man mig helt nyligen att man inte längre kunde servera crêpes suzettes, eftersom Bryssel hade låtit påbjuda att lågorna var farliga, och man hade därför inte längre crêpes suzettes på menyn.
Kommissionären och ni, herr ordförande, skrattar.
Jag kan försäkra er om att människor som vill ha crêpes suzettes, eller de människor som förut tjänade sitt levebröd på att göra dem i Förenade kungariket, nu är arbetslösa och att Bryssel får skulden för det.
En av de viktiga saker jag vill hoppas att kommissionen tar med sig från vår debatt här i kväll är det sätt på vilket våra nationella regeringar - jag har talat om erfarenheterna i Storbritannien, men efter att ha utbytt erfarenheter med andra kolleger förstår jag att det är lika illa i andra länder - använder Bryssel och Europeiska unionen som en ursäkt.
Om vi kan uppmuntra kommissionären att lyfta fram detta och att protestera när han ser nationella regeringar agera på detta sätt, så kommer han sannerligen att få vårt helhjärtade stöd, och mitt i synnerhet.
