# ID: svediakorp-gov481260
# author: de Rose (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Det gläder oss att kommissionen äntligen tar upp den så omfattande handelssektorn i en grönbok, även om de siffror som nämns är helt föråldrade, eftersom de härrör från början av 90-talet.
Denna grönbok borde vara särskilt betydelsefull med tanke på den dominerande roll handeln spelar för att finna nya sysselsättningsmöjligheter, då handeln är den näst största arbetsgivaren i gemenskapen.
Men med tanke på att kommissionen kommer att uppmana näringsidkarna att sälja euron, är frågan om det inte snarare finns risk för att kostnaderna överväger fördelarna för detaljhandlarna, som numerärt sett dominerar sektorn.
Kommissionen buntar nämligen ihop enskilda näringsidkare, Små och medelstora företag och storföretag, trots att det är uppenbart att de ekonomiska återverkningarna av eurons införande och de svårigheter som uppstår i förhållande till kunderna, i termer av omställning, avrundning och information, inte kommer att upplevas på samma sätt av strukturer som är så olika, även om de alla tillhör handelssektorn.
Vi beklagar att kommissionen endast tar upp frågan om skydd av detaljhandeln inom ramen för förbindelserna och samarbetet med stormarknaderna.
Ändå verkar det som om den har snuddat vid grundproblemet när den nämner balansen som måste hittas mellan det bästa priset för konsumenten och bevarande av detaljhandeln i förhållande till integrerade storföretag.
På det här området menar vi att alla länder i unionen och i synnerhet Frankrike har en roll att spela för att försvara detaljhandeln och främja lokala kvalitetsprodukter gentemot stormarknaderna och deras inköpscentraler, även om försvaret av våra partikularismer krockar med gemenskapens överstatliga bestämmelser.
På området avreglering är det intressant att notera att kommissionen tar sin utgångspunkt i två konstateranden, nämligen att det för det första är nödvändigt att handeln är flexibel, konkurrenskraftig och därför inte skall omgärdas med alltför stränga regler och för det andra att reglerna som styr affärsverksamhet tillhör medlemsstaternas kompetensområde.
Men kommissionen skyndar sig att rättfärdiga det centralistiska europeiska regelsystemet med att det är nödvändigt att följa gemenskapsbestämmelserna i fråga om konkurrens, etableringsrätt och fri rörlighet för varor och tjänster.
När det gäller frågan om välbehövliga minskningar av administrationskostnaderna, som främst skulle gynna små och medelstora företag, måste man konstatera hur infallsrikt kommissionen höljer den i dunkel.
Det är visserligen lovvärt att tala om den roll handeln kan spela för den sociala sammanhållningen, främst detaljhandeln i sönderbyggda stadskärnor eller i glesbefolkade landsbygdsområden, men svårigheten består i att hitta en balans mellan denna sociala roll och den koncentration av handelsinstrumentet som krävs mot bakgrund av den globala konkurrensen.
Det tycks alltså som om kommissionen i sin grönbok nöjer sig med att konstatera problemen inom handelssektorn, utan att föreslå några lösningar.
Det är paradoxalt att begära att företrädarna för nämnda handel själva skall finna dessa lösningar, samtidigt samma lösningar förvägras dem, av skälet att gemenskapsrätten på konkurrensområdet åsidosätts.
