# ID: svediakorp-gov481257
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Sektorns omfattning har redan skisserats.
Jag skall inte upprepa det igen.
Det finns dock få sektorer med så mycket dynamik som handelssektorn och då vill jag till exempel nämna utvecklingen inom den elektroniska handeln.
I Förenta staterna går utvecklingen snabbare än i Europa.
Ändå börjar de första förskjutningarna av mönstren att märkas, särskilt i handeln med skivor och böcker.
Till den elektroniska handeln hör även ett nytt betalningssystem som måste få både kundernas och företagens förtroende för att bli framgångsrikt, och utan det förtroendet kommer företagen inte att göra några investeringar.
Måhända kan kommissionen också göra något för att skapa en grund för det förtroendet.
När det gäller kommersiell distribution talar vi om en sektor full av motstridigheter.
Vi talar om stora varuhuskedjor, vi talar om detaljhandelskedjor, vi talar om franchise -kedjor och om egna företagare som håller sig upprätt tack vare slående kvalitet och specialisering och som ibland går samman, till exempel i inköpsbolag.
Men även den egne företagaren måste bearbeta jättelika förändringar i betalningssystemen såsom till exempel euron och den elektroniska plånboken.
Sektorn måste klara av den mest invecklade lagstiftningen i världen när det gäller bland annat livsmedelshygien, miljö och framförallt konkurrensen, tillsammans med våra nationella bestämmelser för bekämpning av karteller.
Samarbete mellan de sista egna företagarna gör vi helst så svårt om möjligt.
Administrativa skyldigheter och skatteförpliktelser, tänk till exempel på momsen, har nästan blivit outhärdliga.
Alla erkänner att denna sektor skulle ha nytta av ett nytt momssystem.
Kan kommissionären tala om ifall det gjorts framsteg med problemen med medlemsstaterna på detta område, vilka hittills hindrat ett införande av det nya systemet?
Det är en hel del.
Det har hittills inte funnits någon europeisk syn på vad som händer på marknaden och på den kraftigt förändrade marknadsställningen ute på fältet, där producenter och distributionssektorn själv, i en reaktion på varandra, går samman i ständigt växlande sammanslutningar för att upprätthålla sina inbördes positioner i förhandlingar om pris, kvalitet och hyllutrymme för sina märken i varuhusen.
Med avseende på den maktställningen tror jag för övrigt, och jag skulle vilja fästa kommissionärens uppmärksamhet på detta, att i ett land som Nederländerna till exempel blir det bara några få kedjor över.
Där ser man alltså att den fria konkurrensen till sist ändå resulterar i monopol, vilket naturligtvis aldrig kan ha varit meningen.
Med euron får alla mycket att göra.
Den här sektorn får dock oproportionerligt mycket.
Distributionssektorn kommer att vara den naturliga platsen att få euron i omlopp, där den gamla valutan tas in och där många anpassningar måste göras utan att det blir fråga om en icke-förtjänsteffekt som vid import- och exportföretag, varigenom kostnaderna för handeln blir oproportionerliga.
Jag vill därför be kommissionen att hos medlemsstaterna insistera på att de från och med år 1999 möjliggör skatteavsättningar och utvidgade avdragsposter.
Subventioner är för byråkratiskt: inte ett öre kommer att hamna i den riskvillige företagarens plånbok.
Jag tror inte på subventioner.
Det vilar även ett stort socialt krav på distributionssektorn.
Christa Randzio-Plath har redan tagit upp det.
Man ser hur utsträckta landsbygdsområden och folktomma stadsdelar förlorar sin dräglighet genom att de unga försvinner och att det gröna försvinner, genom förslumning och osäkerhet.
Sektorns ekonomiska grund försvinner på det viset.
De kraftigt växlande konsumentpreferenserna sköter resten.
Gamla och barnfamiljer får bära följderna av detta.
Kanske kommer dock de nya formerna av distribution, som till exempel den elektroniska handeln, att ge detta en lösning.
Med beaktande av allt detta och med bedömande av det tryck som egna företagare utsätts för, måste jag säga att kommissionen skänker denna så viktiga och dynamiska sektor alldeles för lite uppmärksamhet.
Det tog många år innan kommissionen överhuvudtaget ville prata med denna sektor.
Och fortfarande informeras sektorn, på kommissionens villkor, vid av kommissionen inrättade förhandlingar, CCD.
Det var bra när sektorn europeiskt sett fortfarande låg i sin linda.
Men nu har sektorn blivit fullvuxen.
Kommissionär, behandla också sektorn som en vuxen, behandla den som den är.
Kommissionen måste också ändra om i sitt eget hus för att kunna betjäna denna sektor, som ständigt fungerar allt mer europeiskt, på ett bra sätt och leda den på ett bra sätt.
Det innebär en anpassning av GD XXIII.
